sirbananafiend

Det finns actionfilm och så finns det Die Hard. Vi pratar det allra heligaste av det heliga. När man har att göra med den sortens perfektion finns det en grundregel man bör tänka på. Försök, och det är absolut undantagslöst, aldrig uppdatera det hela. En liten lista med saker man absolut inte borde försöka sig på när man ska göra en uppföljare till Die Hard skulle se ut ungefär så här:

1. Blanda inte in någon form av modern teknik, i det universum där Die Hard utspelas är USB-kablar en synonym till djupfryst Pizza. Gammalt Die Hard-ordspråk "As far as I'm concerned progress peaked with frozen pizza"

2. Försök aldrig någonsin under några som helst omständigheter hålla dialogen städad. Ju mer svordomar dessto bättre.    

3. Ju primitivare, hårdare, blodigare och testosteron-laddat det är ju bättre är det. John McClane flyger inte helikoptrar, han spränger dem. 

4. Få under inga som helst omständigheter för dig att modifiera tidernas fetaste och därmed heligaste oneliner, det är inte acceptabelt.  Just det, den.

5. John McClane är fel man på fel plats. Och hans fiender är undantagslöst tyska. Och är de inte det har de tyska förfäder och är där med till en tiondel tyskar. Och just det, när John McClane slår eller kör in i folk så dör de, och de förblir döda. De reser sig inte upp och börjar kung fu-sparka som något hämtat ur X-men möter Jackie Chan the movie. 

6. Kameravinklar använda i regissörens tidigare vampyr-filmer är inte acceptabla stilgrepp i Die Hard. Det är inte tillräckligt old school.

Om man som regissör får för sig att ignorera några av dessa riktlinjer så är det illa och just därför är jag skeptisk. Die Hard ska var old school och det krävs någon som kan hantera det med den rätta touchen. Men ska inte gnälla alltför mycket, Bruce Willis är fortfarande gud. Var rädd att han hade tappat det efter den sanslöst urusla Hostage men jag kunde inte haft mer fel. Brucan har det fortfarande. Men förhoppningsvis stämmer det att det kommer en ocencurerad version på DVD med mer svordomar och annat som hör Die Hard till, för det skulle åtgärda ca 90% av filmens brister. Slutligen kan jag bara konstatera att filmen trots allt var helt ok, trots brister. Men som sagt, det kunde varit mer Die Hard.

Har kommit fram till att det är en dålig idé att sitta på fotbollskanalens forum sent på kvällen när man är trött. Man blir så ofantligt mycket tröttare, och surare. 

Först av allt, tillåt mig att slå hål på en vanlig föreställning. Premier league, världens bästa liga. My ass. Folk får prata allt de vill. Titta på statistiken i Champions league, sedan tävligen ändrade form till den nuvarande har två engelska lag vunnit den. Manchester 1999 och Liverpool 2005. Jämför detta med Italiens 4 segrare eller varför inte Spaniens 5. Engelska lag har orkat med att imponerande nog vinna tävlingen lika många gånger som tyska lag. De har till och med en seger mer än Franska, Portugisiska  och Hollänska lag. Och angående årets tävling? Tre engelska lag i semifinalerna är väl rätt imponerande. Förvisso, men det är mindre imponerande att inget av lagen lyckades vinna. Särskilt när enda icke-engelska motståndet var ett föråldrat Milan som efter en usel säsong lyckades tajma en fyra matchers formtopp som största prestation. Vidhåller fortfarande att Liverpool var bättre i finalen, men faktum kvarstår. 

Detta leder mig in på nästa irritationsmoment. Cristiano Ronaldo. Under 4/5 av säsongen ansedd som världens bästa fotbollsspelare (folk envisas ju med att tjata om det, som att det rimligt går att bedöma på ett objektivt vis) och en spelare som har dominerat Premier league hela året och lett Manchester till ligaseger. Men helt plötsligt har Kaká ett par bra matcher, bland annat mot just United. Helt plötsligt är han nyutnämnt världens bästa fotbollsspelare. My ass igen, icke. Är så fruktansvärt trött på pubertala disskussioner i stil med:

"-Öhh, Cannavaro är bäst för det säger FIFA"
"-Näää, Ronaldinho är bäst för han har fått priset två gånger"
"- Dööh, Kaká är bäst för det säger Pele"

Då säger jag som följer. Det finns två spelare som blivit utsedd till världens bästa fotbollsspelare mer än två gånger (3 i båda fallen). En av de spelar fortfarande så do the math. Gör det honom till världens bästa fotbollsspelare? Nej, men then again, vem bryr sig? Egentligen? Det konstaterandet borde innebära att det här inlägget är väldigt onödigt. Men vad gör man inte för en chans att underhålla sig själv med lite gnäll?

Till sist vill jag bara konstatera att man måste vara rätt dum för att köpa en halsduk mitt i sommaren.

Låt mig börja med att konstatera att det inte har varit alltför kul att som fotbollsintresserad se klubben som en gång för länge sedan bidrog till att väcka ens fotbollsintresse gå titellös i fyra säsonger. Men så har det varit. Real Madrid har av olika skäl inte vunnit en titel på de fyra senaste åren, en av de värsta perioderna i världens mest framgångsrika fotbollsklubbs historia.

Fram tills idag när man inför sista omgången av Primera division hade allt i egna händer. Vinst var allt som behövdes för att ta hem ligan. Men så uselt som man spelade de första 75 minuterna och med tanke på Mallorcas ledning så såg det riktigt mörkt ut. Tänker inte försöka mig på en matchanalys, mer än i den utsträckningen att jag vill konstatera att det återigen är Capello som ändra matchbilden med rätt byten.

Hur mycket det här betydde visar Casillas tårar vid 2-1 bättre än något annat. Vad som kunde blivit en riktigt jobbig kväll blev till slut kvällen när mäktiga Los blancos återvände hem, med sin 30:e ligatitel. Skönt att Roberto Carlos fick avsluta sin tid i klubben med en titel, och skönt att Beckham inte behövde lämna Madrid tomhänt. Som sagt, en stor kväll, och det finns bara ett värdigt sätt att fira det. Just det, med en kall Mariestads och ett lyckligt leende.

Kom ihåg-lista student 07:

1. Tacka SPM04 för tiden som gått samt minnena
2. Lista ut vad man ska ägna framtiden åt
3. Äta en bit chokladtårta
4. Klaga över handbollsspelande fotbollsspelare
5. Starta nedräkningen inför säsongsstarten av Morden i midsumer (ingen sommar utan Barnaby)
6. Putsa finskorna (strandpromenader på fyllan i mörkret för att leta efter någons alkohol är en dålig ide)
7. Äta mer chokladtårta
8. Bli klar med det där förbannade körkortet innan någon får för sig att förbjuda bilar av miljöskäl

Anyways....så var det hela över. Studenten är avklarad. Vet inte hur många gånger jag använt det här för att försöka motivera mig inför yttligare en stunds pluggande (i synnerhet om det gäller kemi), och visst är det skönt att slippa vissa bitar. Pluggande till exempel. Finns dock saker jag verkligen kommer sakna. Stockholmssyndromet? Nejdå, ibland har man bara turen att hamna i en bra omgivning, det vill säga hamna i en bra klass. Jag kan lova att det är en bra klass om man överlever min presentation av mig själv från första dagen utan att bli mobbad (de som kommer ihåg det, påminn mig vänligen inte). En sak är säker, det är svårt att lämna SPM04 och vara oberörd.
 
Känns konstigt att veta att man aldrig mer kommer sitta på den där bänken och ha givande disskussioner om allt möjligt (och omöjligt för den delen).  Det har onekligen gett upphov till ett antal oförglömliga minnen. Allt man kan göra i slutändan är att tacka för tre fantastiska år, en massa minnen och en underbar bal samt avslutning. Förhoppningsvis går allt bra för alla, och annars träffas vi säkert på en parkbänk nånstans:)

Slutligen måste jag bara ägna en stund åt stjärnskottet Leo Messi som i helgen höll på att bli spansk mästare i handboll. Tur att det fanns de som har insett att det var fotboll det handlade om (Raul Tamudo förtjänar att bli adlad). För en stund trodde jag faktiskt att ligan skulle avgöras på ett uppenbart och väldigt medvetet hands-mål. Jäkla tur att Tamudo lyckades ge hela sporten upprättelse med sitt sena kvitteringsmål. INGEN som påstår sig älska sporten kan rättfärdiga något sånt, även om Messi själv mest verkar ångra att målet i slutändan inte gjorde någon skillnad.

Det var nog allt jag hade att komma med, för nu. Stay tuned.