sirbananafiend

Jag har nu startat en ny blogg (fyndigt nog döpt till sirbananafiend.blogspot.com). Den lär ha en mer seriös betoning då jag vill få plats med allt sådant någonstans också. Det innebär att jag inte är helt säker på hur frekvent mitt skrivande här kommer bli. Ska försöka förbli aktiv även här dock.

Kan man sakna någon man upptäckte 7 år efter personens död och som man inte överhuvudtaget träffat? Vet inte riktigt, men jag har inte lyssnat på något annat än Warren Zevon på snart fyra dagar. Vem behöver det egentligen med låter som Accidentally Like a Martyr, Roland the Headless Thompson Gunner, Keep Me in Your Heart eller Carmelita?

Dagens soundtrack: Warren Zevon - Word of Mouth.

Nackdelen med att ha roligt är att det framkallar illusionen av att tiden går fortare än den egentligen gör. Så fem dagar framstår inte som fem dagar, utan mer fem timmar. Inte konstigt att det framkallar helgbakfylla när man behöver lämna sin bubbla. Hade inte haft något emot att bara få fortsätta och existera och umgås lite till. Jag hatar när bra saker tar slut för snabbbt.

Har alltid älskat musiken i Californication. Har hört enstaka låtar med Warren Zevon innan. Bestämde mig för att kolla upp mer med honom och den berömda poletten trillade ner. Den smått fantastiska låten som spelar i slutet av säsong tre när Hank flyter i poolen och dricker Jack Daniels visade sig vara Carmelita. Det är aldrig för sent att täppa till luckor i sin egen bildning.

Dagens soundtrack: Warren Zevon - Keep Me in Your Heart. Så sjukt innerlig och vacker.

Om någon faktiskt orkar är den här intervjun med David Crosby vansinnigt intressant. Det första som slår mig är att han verkar väldigt jordnära för att vara någon med den levnadshistorien han har. Det andra är att det är sjukt kul att få höra en tvättäkta, regelrätt 60-talshippies inställning till Apple, I-tunes och musik via Internet. Heja farfar.

Har möjligtvis lyckats bränna mig på ena armen. Notera att det bara gäller den ena. Vet inte hur jag har lyckats med det konststycket. Den enda trösten är att det förmodligen kräver någon form av skicklighet. Och på den noten avslutar jag kvällen. God natt.

Jag hatar camping. Man bor på en minimal yta tillsammans med andra turister. Turister ja, detta jävla pack. Sura människor som tittar surt på en för att ens stuga råkar ligga en kvadratdecimeter för nära deras. Gemenskap? Åk på festival istället där folk är för fulla eller höga för att sura. Nåja, alla andra verkar nöjda, så jag ska inte tjura.

Dagens soundtrack: Rage Against the Machine - The Ghost of Tom Joad. För att originalet är så äckligt bra att en cover inte kan bli dålig. Och för att jag gillar Bruce Springsteen.

Blev precis bjuden på lakrits av en främling som inte var en främling. Jag tar tillbaks allt negativt jag någonsin sagt om att campa. Nu fick jag vin också, life is goood.

Vem kom på idéen att rippa en spansk film med fransk dubbning? Borde vara dödsstraff på att dubba allt som inte är barnfilm. Rent ut sagt jätteförbjudet.

Tom Morello är ett ufo. Youtube har svaret på varför. Om du inte vet vem Tom Morello är så är det Wikipedia som gäller. Och då hoppas jag du skäms. Skääääms!

Dagens soundtrack: Nirvana - About A Girl. För att det är en bra dag för att lyssna på den.

Vet inte varför jag lyckas dra till mig psykfall på löpande band men tanten från spårvagnshållplatsen igår bräcker nog det mesta. Under ett tio minuter långt utlägg om att människor är dumma i huvudet (no arguments there) avlöste konspirationsteorierna varandra. Hon hann konstatera alltifrån att personalen på sjukhuset aldrig trodde på henne till att luften var full av gift och att hon av ensam om att förstå det. Samt min personliga favorit "hade jag varit ung idag hade jag väl också knarkat. Du ser ju ut att ha bra föräldrar, men det hjälper ju inte om man hamnar i gäng".

Jag älskar att lyssna på radiosporten. Till skillnad från tv-kommentatorerna så verkar de faktiskt ha roligt när de kommenterar. Metaforerna är dessutom helt enkelt briljanta: "Han är hård längs marken, som en mård som har fått vittring på en...krabba" eller om Chiles tränare: "Han missade ju att gå vidare från gruppspelet 2002 med Argentina, när Anders Svensson sköt frisparkar i krysset som det vore ärtor och fläsk". Sist men inte minst, favoriten, sagt om Maicon: "Han är ju helt enkelt bara jättebäst, vilken högerback".

Imorgon är det semester i smögen som gäller, hade varit mindre orolig om jag inte hade behövt ta mig dit med buss. Med tanke på att det är västtrafik som står för färden så känns det ungefär lika sannolikt att inget kommer att gå fel som att Volvo skulle dyka upp som produktplacering i en porrfilm.

Var och såg Robin Hood igår, och kunde konstatera att det var en av de mer bildsköna historiska actionfilmerna jag sett sedan Gladiator. Undrar om det kan bero på Ridley Scott. Hur som helst var den bra, dock inte det där absoluta blockbuster-mästerverket jag hade förväntat mig. Inte en ny 1 night in paris med andra ord, höhö.

Vet inte exakt vad Cate Blanchett äter/dricker/injicerar men gud vad snygg hon är. För att inte tala om begåvad. Har någon annan ett lika brett spektra? Galadriel, Bob Dylan och Lady Marion. Skulle inte förvåna mig om hon dyker upp som Pol Pot förr eller senare.

Så blev det avancemang från gruppen för England trots allt i en match som slutade 1-0 men borde slutat minst 4-0. Islossning nu? Vill ju hemskt gärna att det ska gå bra för Capello, öhh, jag menar England. Eller nej, jag menar Capello. Det skulle nämligen en gång för alla visa att den arga gubben vinner över de diviga och (stundtals) överskattade spelarna.

I helgen ska jag se Where the Wild Things Are och Men Who Stare at Goats med älsklingen. Kommer bli mycket trevligt. Om inte Men Who Stare at Goats är det mest flippade sedan The Big Lebowski blir jag besviken, titeln indikerar nämligen det.

Dagens soundtrack: Nile - Unas Slayer of the Gods. För att den saknades i Fredags. Grovt. För att dödsmetall omöjligt kan bli mer episk, ens om man kastar in Bob Dylan på munspel.

Nu ska jag gå och göra något annat. Eller nej, det ska jag inte alls. Jag ska sitta kvar precis här. Men jag har inget mer att skriva för nu, så därför tänker jag låta bli.

Vem i helvete sa att Ronaldo är egoistisk och självcentrerad? När Zlatan visar attityd är det uppiggande (så länge han inte, typ, slutar prata med svensk media), men med Ronaldo verkar alla ha bestämt sig för att han är en egocentrisk röv. Jag håller inte med. Jag höll inte med innan läste ovanstående artikel. Arjen Robben och Leo Messi är båda minst lika egocentrerade på plan, och vad gäller utanför, så tja, finns ju bevisligen betydligt värre fall. Men ändå är det Ronaldo det oftast gnälls mest på så fort chansen ges. Skämmes ta me' fan.

Kan nu, efter Fredagens spelning på Metaltown, bocka av Rammstein på min "saker man måste se innan man dör"-lista. Med tanke på vilket episkt stycke tysk perfektion det handlar om så är jag rätt tacksam över det. Nordkorea i all ära, men marschtakt är Tyskland bäst på.

Någon form av bästa konserterna jag varit på-lista skulle med andra ord kunna se ut så här efter Fredagen:

1. Neil Young (2008-08-09)
2. Eric Clapton (1998-11-30)
3. Rammstein (2010-06-18)
4. Bob Dylan (2007-04-01)
5. Blind Guardian (2006-09-22)

Vilka som hamnar först i valet mellan Bob Dylan och Rammstein är inte skrivet i sten. Just nu föll valet på de som hade en peniskanon på scen.

Nytt vm, ny Rivaldo-filmning. För inte fan kan det göra ont i ansiktet att få en arm i bröstet?

Dagens soundtrack: Rammstein - America. För att det var enda låten jag saknade. Varför spelades urusla Pussy istället?  Eller ja, texten är ju ganska underhållande trots allt. "Steck bratwurzt in dein sourkraut". Mycket moget minsann. Nästan i klass med Oomphs Gott ist ein popstar.

En spya ska fan inte kunna vara en halv meter i diameter och en halv decimeter tjock, hur många gånger man än spyr på samma plats. Det var nog fan det äckligaste jag har sett.

Säga vad man vill om franska landslaget, men de roar ivarjefall. Med en hel bunt spelare som för sin egen skull borde låsas in efter vm har man lyckats med konststycket att göra ett sämre mästerskap än 2002, och det säger fan inte lite. Nu är jag bara glad om jag någonsin slipper se Franck Ribery i franska landslaget igen. Vad gäller Anelka så är jag glad om jag aldrig behöver se honom på en fotbollsplan igen. Punkt. Det är en sak att ha ett ego, en helt annan att ha storhetsvansinne. Gallas bör också nämnas. Gallas och Ribery har dessutom varit personliga favoriter. Mår nästan lite illa.

Hade visst lovat valda delar av min fanclub att jag skulle blogga frekvent i sommar, gick ju sådär med det. Men jag hade ju knappast varit jag om jag varit ambitiös.

Hade inte Raymond Domenech haft samma fingertoppskänsla som en ekorre när det kommer till taktik hade kanske Frankrike inte spelat sin sista match i årets vm redan mot Sydafrika. Det ser nästan ut som att Frankrike fortfarande lever i ett konstant vakuum efter Zidane. Sorgligt.

Metaltown idag. Kommer trängas med fejkalternativa, alternativa, fjortisar, blivande fjortisar samt gammla gubbar i jeansjackor med påsydda tygpatchar som bara älskar att prata om sin samling Black Sabbath-album. Låter arga tyskar (Kreator), kåta tyskar (Rammstein) och deppiga svenskar (Katatonia) kompensera.

Dagens soundtrack: Katatonia - For My Demons. För att ingen låt har gjort mig lika mörkrädd.

Vem har sagt att dålig skräckfilm inte kan vara poesi? "This is my body, this is my blood, happy are they who come to my supper". Grande Pinhead. Dessutom är det rätt hårt att smäda Jesus genom att köra spikar genom sina egna händer och imitera kortfästningen.

Det här är ett av de stora skälen till varför jag älskar Arkiv X, med jämna mellanrum vet man inte riktigt vad manusförfattarna har ägnat sig åt medan de brainstormade. Som när Mulder och Scully jagar en vampyr vars makeup faktiskt ser ut att vara köpt på Buttericks och Mulder sjunger på ledmotivet från Shaft. Helt klart bra tv.  

Jag avslutar med världens bästa theme, eftersom det inte var ett riktigt Arkiv X-avsnitt ikväll. Jeavlar skit.

Vet inte exakt vad det är med kombinationen mig, myrorna och böcker, men det slutar av någon anledning ofta med att jag lyckas köpa på mig ett antal när jag är där. Och egentligen är det bullshit, jag vet visst. Det är billigt och jag saknar vilkestyrka när det gäller att stå emot. Men 55 kronor för fem böcker borde innebära spöstraff om man inte slår till.

Att skiljas åt är aldrig kul, särskilt inte när det sker för andra gången på två veckor och inte har utsikter att göras opermanent på ett tag. Att avskedet sker på fejkad utländsk accent gör, tro det eller ej, inte heller saken lättare. Will miss you friend.

Av någon anledning stod jag i parken utanför stadsbiblioteket och filmade ankor istället för att sitta ner och vänta på bussen som normala människor. Om det var särskilt givande låter jag vara osagt. Det resulterade dock i en 26 sekunder lång studie kring hur ankor låter när de blir iaktagna av konstiga främlingar med mobilkameran i högsta hugg från nära håll. Tell all your friends about it.

Nu är det semi-officiellt sommarlov som gäller för mig. Semi väljer jag att kalla det för att jag med det kvasiintellekt jag anser mig besitta inte vågar ta ut att jag klarat terminens sista inlämningsuppgifter än. Det lär förbli den officiella hållningen tills mina lärare motbevisat mig eller någon vänlig skäl baknat vett i mig. Vem som helst. Någon? Någon alls?

Nu ska jag dock fortsätta harva runt i den kaotiska smältdegel som utgör min kväll. Ska både hinna skriva intervjutips till mig själv, packa, läsa och förhoppningsvis spela mig så trött på Fifa 10 att jag klarar mig utan spelet tills någon gång i nästa vecka. Det är tung skit vill jag lova.



Ps. Bilden är en hyllning till de mest poetiska och mest filosofiskt lagda studenter som läst engelska 31-60 på Halmstads högskola Ds.

Jag har fortfarande ont i tänderna efter att ha varit hos tandläkaren, och det trots att jag inte "hade särskilt mycket tandsten alls". Varför känns det då som att någon försökt slita ut hela min käke med en kofot?

För att munte upp mig själv bjuder jag mig själv på två helt fantastiska citat från citatmasiken Eric Cantona. Alla som minns karatesparken mot supportern måste ju älska det första.

"My best moment? I have a lot of good moments but the one I prefer is when I kicked the hooligan."

Und

"When the seagulls follow the trawler, it is because they think sardines will be thrown into the sea."

Smått fantastiska citat skulle jag vilja säga. Som om någon hade korsat José Mourinho, Per Nuder och något sinnesutvidgande.

Dagens soundtrack: Vet inte riktigt - har faktiskt inte lyssnat på musik idag. Så jag klämmer till med glass.

Nu ska jag gå och duscha och allt annat en flicka behöver göra för att bli fin. Gud vad kul man blir när man är trött. Det är ju nästan lustigt. Säger soo long innan jag råkar dra till med något mer pinsamt. Stay tuned.

Bromance of the year är korad, grande Mourinho!

Har varit en givande helg på de flesta sätt och vis. Den kan i all korthet beskrivas som en blandning och hockey, fotboll, whiskey och rabarberpaj. I like.

Dagens musikvideo: Nick Cave & The Bad Seeds - Bring it on. Varför ser videon ut som att regissören har snöat in på en blandning av 70-talsporr, 50 Cent och Sunset Beach? I vilket fall spelar det ingen roll då det är världens just nu bästa låt.

Dagens soundtrack: Grinderman - No Pussy Blues. Allt tack vare världens minst poetiska textrad:

I thought I'd try another 'tack
I'd drink a liter of cognac
I threw her down upon her back
but she just laughed and said she just didn't want to

I thought I'd have another go
I called her my little ho
I felt like Marcel Marceau must feel when
she said that she just never wanted to
she just didn't want to

Vid närmare eftertanke kanske jag precis besvarade frågan varför Nick Cave-videon ser ut som en pimpad porrproduktion från 70-talet. Det slår ju Rammstein ivarjefall.

Jag har hittills i det här inlägget lyckats låta bli att nämna namnet José Mourinho och så ska det, med undantag för det här snedsteget, förbli. Jag nöjer mig med att konstatera att Inters Champions league-seger var episk.

Tvingades begrava en mus igår. Det var sorgligt. Och att klappa den innan vi la ner den i hålet är förmodligen det närmsta jag någonsin kommer komma om nekrofili, hoppas jag. Och efterson den raden bekraftar en new low tänker jag nu gå och ägna mig åt något vettigare.

Sitter just nu i skolan och äter lunch medan jag frenetiskt hoppar mellan artiklar om José Mourinho. Ryktena har gått lite för långt för att jag ska våga tro på att Pellegrini får stanna. Om Mourinho kommer eller inte vågar jag inte säga för mycket om, visst verkar det luta mot det, men obehagliga helvändningar har skett förr.

Annars kan man väl bara konstatera att det är sinnessjukt att det går att förlora en ligatitel när han spelat ihop smått magiska 96 poäng och gjort 102 mål. Ungefär lika sinnessjukt som att man funderar på att sparka tränaren som ledde laget till det. Nej, säsongen lämnar inte mycket mer än en bitter eftersmak i munnen.

Tror aldrig att jag har längtat efter ett sommarlov lika mycket som jag längtar efter det nu. Känner mig helt slutkörd, som om som om en armé av lagom stora elefanter har hoppat på min rygg under ett halvårs tid ackompanjerat av Leif Lokets dansbandsfavoriter volym 114. Ja, man kan fakiskt må så.

Jag hade kunnat sova ett år känns det som. Eller nej, förmodligen inte. Men ett dygn hade nog gått, om man bortser från att man alltid känner sig så konstig när man har sovit för mycket. 12 timmar hade kanske varit lagom? Lite mer än en god natts sömn liksom? Är det för mycket begärt? Egentligen?

Nu ska jag dock ägna mig åt något vettigare, som att vänta eller något annat högst intellektuellt. Hade mediterat över en ostmacka om jag inte hade hunnit äta upp den redan.