Konsten att sakna prinskorv
Vad får man om kan kombinerar en milt konstig tant med en förmodat efterbliven sjukpensionär på uppskattningsvis 30 glada levnadsår? Huvudvärk och dödsångest är det uppenbara svaret. Därför frågar jag mig hur båda dessa kunde stå och vänta på bussen samtidigt som oss igår förmiddags. Att tanten (som skulle till Norge) passade på att påpeka att det inte finns prinskorv i Norge och att hon därför hade med tre kg drygt fem gånger på en halvtimma gjorde inget mindre...konstigt. Då har jag inte ens nämnt den andra personens skratt, som påminnde om psykotiska tjut snarare än skratt.
Årets julsoundtrack, Neil Young - Heart of gold. Bra så.
Drygt en halvtimma kvar till Kalle Anka. Undrar vad som händer i år, höhö. Det är nästan lika förutsägbart som att Farmor kommer att spendera minst tjugo minuter med att förklara vilken obegåvad golfkommentator Göran Zachrisson är.
En liten julhälsning från mig till mig, och till alla andra med intresse. Inte traditionell julstämning kanske, men man kan inte låta bli att bli glad.
Men nu är det Kalle Anka, så god jul och glad Bar Mitzva. That's right, I said it.
Konsten att observera
Det är rätt fantastiskt vad man kan få se när man sitter och dricker kaffe. Först fick jag se den största näsan jag sett i verkliga livet (det var Depardieue-klass, på riktigt). Men det slutar inte där, för snart slöt personens fru/flickvän/ladyfriend/what ever upp. För att göra allt ännu bättre hade även hon Depardieue-näsa. Jag var bokstavligen tvungen att bita på en penna för att inte knäcka mig.
Dagens bästa är utan tvekan att Marco Borrielo i Milan erkänner att han planerar att spana in David Beckham i duschen eftersom han vill veta om Beckham faktiskt "packar samma utrustning" som i hans underklädesreklam. Helt enkelt underbart klockrent. Om inte annat lär det ju uppröra en eller annan lätt homofobisk fanboy, vilket ju i sig är värt sin vikt i guld.
Inte alltför lång tid kvar till jul nu och jag har fortfarande rätt mycket kvar att köpa. Allt är som vanligt med andra ord. Som att något annat egentligen var att vänta.
Dagens soundtrack, Nick Cave & The Bad Seeds. För att vädret kan få en att tro att det egentligen är höst. Hade valt Fifteen feet of pure white snow, men det är helt enkelt för lite snö för att det ska kännas passande. Och ja, jag är fullt medveten om att låttiteln inte alls syftar på riktig snö, men jag vägrar all form av riktig julmusik.
MSN når nya höjder med "så fejkar Jennifer Aniston styva bröstvårtor". Av det kan jag dels konstatera att ordet styv borde förbjudas. Det återväcker hemska minnen av när skolsköterskan försökte sig på sexualundervisning i fyran. Akward var ordet. Det andra som slår mig är hur oerhört ointressant informationen framstår som.
Men nu är jag trött och ska därför sova. Vilket jag självklart inte kommer lyckas göra föränns om typ tre timmar eftersom det är svårare än man kan tro att gå och lägga sig. Men lika bra att vara ute i god tid.
Konsten att tröttna
Stryk det jag sa om julsånger. De är överallt. Någonsin försökt lokalisera något ätbart på Ica Maxi under lunchrusningen till tonerna av någon som stönar om "a partridge in a pear tree"? Efter drygt en halv minut kände jag för att upplysa hela butiken om att den enda aspekten av sången som potentiellt skulle kunna intressera mig hade varit om texten gick över till att beskriva hur någon använder trädet som en buttplug. Nej, jag tycker inte om julmusik.
Var finns rättvisan i att all snö töar bort innan den ens hunnit lägga sig? Ska man behöva sprejmåla hela kvarteret för att få en vit jul? För jag är ganska säker på att någon hade klagat om man gjort det. Tro för all del inte att jag tvekar en sekund...
Senast någon hade lovat sin mamma att spela för Real Madrid var det Cristiano Ronaldo. Då stod en glöggpackad skotte med bristande självinsikt i vägen. Den här gången är det Karin Benzema som enligt fransk media gjort det samma. Stämmer det och en affär blir av kommer julen ruskigt tidigt nästa år. Om inte annat är det kul.
Kvällens soundtrack, Journey - Don't stop believin'.
Någon som vet vad årets julkalender handlar om? Jag har ingen aning. Var ett tag sen jag orkade följa en julkalender. Det lär ändå inte bli bättre än mysteriet på greveholm eller Sunes jul.
Nu ska jag dock sova, tröttheten håller nära nog på att bränna igenom mina ögonlock. Då har jag inte ens gått in på huvudvärken, och ledvärken...öhhmm, poängen är att det är synd om mig. Go' natt.
Konsten att längta
(Eftersom det inte gav resultat att googla på Jul-purjo så fick denna bild duga.)
Ikväll lärde jag mig en sak. Jon Bon Jovi får mig att vomera våldsamt. Alla som har sett Scrubs vet vad Dr Cox tycker om Hugh Jackman. Så känner jag inför Bon Jovi när jag hör Living on a prayer. Faktum att han var med i Ally McBeal gör honom bara snäppet mindre onödig än större delen av skvallerpresskändisarna. Vilka jag syftar på får var och en tolka själva.
Det är snart jul. För en gångs skull är det inte julen jag längtar mest efter 12 dagar före jul. På fredag kommer nämligen hjärtat hit. Och ja, jag är medveten om att det är fjortisklisché-aktigt. Men det är min blogg, så jag är ursäktad.
Imorgon är det lucia. Det innebär Luciatåg. Yeahh right. Som att årets lucia handlar om något annat än El clasico. Och vad kan rimligen passa bättre som uppvärmning än den totala slakten från i maj i år? Det här är fotbollsporr, om man bortser från att alla är påklädda vill säga.
Kvällens soundtrack, Kataklysm - Serenity in fire. För att det är en modern klassiker på alla tänkbara sätt och vis.
Så var Idol slut för i år. Det tänker jag processera på mitt eget lilla sätt. Det kallas firande. Det jävliga är att man inte behöver titta på det för att besväras av det.
Det är helt vitt ute just nu. Fenomenet brukar vad jag har förstått kallas snö. Personligen hade folk gärna fått kalla det purjolök för min del så länge det ligger kvar tills nästa helg. Och nej, jag är inte intresserad av att ha purjolök på gatorna. Det hade inte varit ett acceptabelt substitut. Det är nämligen varken vitt ellet ätbart.
För första gången under min 20-åriga livshistoria har jag lyckats med att köpa en julklapp innan lucia. Flera stycken in fact. Konstigt nog verkar det göra mig mer imponerad än andra.
Är det bara jag eller spelas det mindre julmusik i år än det brukar göras? En möjlighet skulle ju kunna vara att jag blivit ändre och mognare och helt enkelt slutat störa mig på det lika mycket. Det är förstås mig vi pratar om så sannolikheten för det är ju inte jättestor.
