Konsten att börja om (kanske)

Jag har nu startat en ny blogg (fyndigt nog döpt till sirbananafiend.blogspot.com). Den lär ha en mer seriös betoning då jag vill få plats med allt sådant någonstans också. Det innebär att jag inte är helt säker på hur frekvent mitt skrivande här kommer bli. Ska försöka förbli aktiv även här dock.


Konsten att inte campa längre

Kan man sakna någon man upptäckte 7 år efter personens död och som man inte överhuvudtaget träffat? Vet inte riktigt, men jag har inte lyssnat på något annat än Warren Zevon på snart fyra dagar. Vem behöver det egentligen med låter som Accidentally Like a Martyr, Roland the Headless Thompson Gunner, Keep Me in Your Heart eller Carmelita?

Dagens soundtrack: Warren Zevon - Word of Mouth.

Nackdelen med att ha roligt är att det framkallar illusionen av att tiden går fortare än den egentligen gör. Så fem dagar framstår inte som fem dagar, utan mer fem timmar. Inte konstigt att det framkallar helgbakfylla när man behöver lämna sin bubbla. Hade inte haft något emot att bara få fortsätta och existera och umgås lite till. Jag hatar när bra saker tar slut för snabbbt.


Konsten att få en aha-upplevelse

Har alltid älskat musiken i Californication. Har hört enstaka låtar med Warren Zevon innan. Bestämde mig för att kolla upp mer med honom och den berömda poletten trillade ner. Den smått fantastiska låten som spelar i slutet av säsong tre när Hank flyter i poolen och dricker Jack Daniels visade sig vara Carmelita. Det är aldrig för sent att täppa till luckor i sin egen bildning.

Dagens soundtrack: Warren Zevon - Keep Me in Your Heart. Så sjukt innerlig och vacker.

Om någon faktiskt orkar är den här intervjun med David Crosby vansinnigt intressant. Det första som slår mig är att han verkar väldigt jordnära för att vara någon med den levnadshistorien han har. Det andra är att det är sjukt kul att få höra en tvättäkta, regelrätt 60-talshippies inställning till Apple, I-tunes och musik via Internet. Heja farfar.

Har möjligtvis lyckats bränna mig på ena armen. Notera att det bara gäller den ena. Vet inte hur jag har lyckats med det konststycket. Den enda trösten är att det förmodligen kräver någon form av skicklighet. Och på den noten avslutar jag kvällen. God natt.

RSS 2.0