Konsten att hata kvällstidningar, skvallertidningar och medgångsfans

Finns det något som är så irriterande som medgångsfans? Nej, jag tror fan inte det. Ett lag (läs Manchester United) köper två 20-åringar och helt plötsligt tappar varenda fjorton-åring alternativt sportreporter huvudet och börjar spotta ur sig kommentarer om att laget i fråga är världsbäst och kommer vinna allt. Att varenda jävel verkar ha missat faktum att United har skeppat iväg världens bästa straffområdesspelare (Ruud Van Nistelrooy) utan att lyckas (eller ens göra ett vettigt försök att) ersätta honom. United påminner just nu därför en hel del om Arsenal som det såg ut för dem förra säsongen. Skillnaden är att Arsenal har visat upp ett visst mått av självinsikt och införhandlat en mer renodlad målskytt. Av dessa skäl satt Citys seger igår ruskigt skönt, enda felet var väl att jag glömde att tippa. Magkänslan brukar sällan ljuga, och detta var inget undantag.

Förövrigt är skvallertidningar ett ondskefullt påhitt som tvingar på vanliga oskyldiga människor högst ointressanta detaljer om högst ointressanta människors liv (läs kändisar). Jag menar ska man inte kunna stå i kö för att köpa lösgodis utan att bli anfallen av rubriker som "Anna Books skillsmässo-mardröm, jag kom hem till ett tomt hus". Så bra, då kanske du fick plats. Och om jag kan få bli ursäktad så hade jag precis köpt godis som jag hade hoppats på att få äta med aptiten i behåll. Det gick självklart åt helvete. Jag hade fått ut mer av att bygga en skalenlig modell av Öresundsbron än att läsa om vad som hänt Runag Sörgaard. Såvida inte rubriken är "Runar bortförd av Aliens". Det hade snarare ökat mina förhoppningar om intelligent liv på jorden.

Kommentarer
Postat av: jonas

klockrent

2007-08-21 @ 12:04:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0