Konsten att vara förbannad
Engelsk ligacup-final, Arsenal - Chelsea. Ett möte mellan ett ungdomligt Arsenal vars spelsätt går ut på att rulla boll och ett trött Chelsea som mest slår långbollar på Drogba. Arsenal var under 60 minuter det bättre laget, med god marginal dessutom. Att Arsenal ställde upp med ett lag som till 70% är icke-ordinarie medan Chelsea ställde upp med ett helt ordinarie lag säger väl det mesta....om hur fruktansvärt jävla värdelöst Mourinhos lagbygge är vill säga.
Ta bort John Terry och de kan inte försvara, ta bort Drogba och de kan inte göra mål. Med tanke på att det är ett lagbygge som kostat åtskilliga miljarder så är det fan under all jävla kritik. Ballack? Nej. Shevchenko? Nej, inte ens nära. Vill man få Shevchenko att göra mål numera så får man praktiskt taget skjuta bolljävlen på honom för han hade antagligen inte träffat Stilla havet, om han så stod på botten av det.
Arsenal däremot har ett lag där genomsnittsåldern är 21,5 som har utklassat Liverpool på Anfield (6-3) och slagit ut ett ordinarie Tottenham. Anledningen till det? Alla spelare rör sig och bollhållaren har alltid spelalternativ. Chelsea då? De hade problem med Wycombe, som harvar i football league two som ligger två snäpp under Premier league. Imponerande? Knappast, även om det numera är den nivån Shevchenko klarar av att göra mål på.
Chelsea är ett jävla miljard-hopköp som spelar fotboll på pensionärs-nivå. Ingen rörelse, ingen press på bollhållare, kort och gott NADA! Det var väldigt mågna situationer under matchen spelaren som skulle komma ut och pressa låg flera meter ifrån bollhållaren och spelarna som hade markering gjorde det inte mycket bättre. Kan ni gissa vem? Jodå, Drogba. Så jävla trött på det, samma sak som i vm-finalen. Det är en jävla skam för fotbollen att ett lag som rasar ihop som ett jävla korthus så fort man tar bort två spelare kan vinna mot ett lag där det finns så många talanger och som faktiskt går in för att spela attraktiv fotboll. Dessutom vågar man ge de unga spelarna chansen, till skillnad från Chelsea. Där Arsenal är fyllt till bredden av blivande världsstjärnor är Chelsea fyllt av blivande föredettingar.
Fy fan är allt man kan säga, åt helvete med Roman Abramovich. Men faktum att det inte finns någon som helst långsiktighet i att bara köpa på sig färdiga stjärnor ger mig lite sinnesfrid ivarjefall, för Chelsea har till skillnad från Arsenal inget att bygga inför framtiden på.
Konsten att vägra dansa
Något som definitivt har potentialen att vara riktigt roligt men inte lyckas är Hjälp! som alltför ofta totalmissar. Visst är det roligt emellanåt (Särskilt Johan Rheborgs karaktär, inte utan att man känner igen sig) och Johan Glans självmordkandidat. Men en fråga, hur lyckas man missbruka Torkel Petterssons medverkan så grovt? Människan kan i princip vara hur rolig som helst (Offside, Jalla Jalla och Kopps är lysande exempel) men ändå begränsas han till trakasserioffer i den ena meningslösa sketchen efter den andra. Det blir bakläxa på det.
Förövrigt är det snart Måndag och Måndag innebär säsongsstart för 24 och det var fan på tiden. Lär bli en ruskigt spännande omgång. Sen får man hoppas att de inte dröjer allt för länge med filmen. Vem hade trott att man skulle sitta och säga det med tanke på hur skeptisk jag var inför premiären av säsong fyra? Go figure.
Hmm, inte bitter denna gången heller? Skrämmande, måste ha gått och blivit sjuk. Fast skolan börjar ju snart så det lär inte bli långvarigt. Behöver antagligen bara lite motivation.
Konsten att blogga om fotboll
Något som dock är säkert är att Valencia kommer göra livet surt för Inter (frågan är bara hur surt), får inte Inter ett bra resultat med sig från San siro blir resan till Mestalla en mardröm. Samma sak gäller för Barcelona, de har ett bättre lag än Liverpool och ska i normala fall vinna. Men Barcelona är ur balans och Benitez vet hur man ska spela mot Barca. Dessutom gav Barcelonas match mot Valencia i söndags en förhandsvisning av vad man kan förvänta sig. En match som lika väl kunde slutat 4-1 till Valencia.
Real vs Bayern då? Hjärtat säger Real (alltid Real), och frågan är om inte hjärnan håller med. Capello är en skicklig taktiker och Bayern har en minst lika dålig säsong som Real bakom sig.
Hur det än går så är jag laddad till tusen och ser fram emot en vår full av trevlig fotboll. Och tänka sig, ett helt seriöst och icke bittert inlägg, hopp om bättring månne? ICKE!! Bara tillfällig svacka, jag lovar. Men nu har jag svamlat nog så soo long
Konsten att blogga om musik
Tacka då gudarna för riktig musik, sånt som inte framkallar akuta spykänslor. Sånt man frivilligt kan slänga på utan att känna sig som en synnerligen elak självplågare. Nu finns det ju för ovanlighetens skulle faktiskt en ljuspunkt även med melodifestivalen, och hon heter Marie Lindberg. Faktum är att hennes låt var smått fantastisk, jag längtar till skivan kommer.
Som avslutning tänkte jag vara pretentiös nog att slänga ihop en lista med låtar som funkar fint som ersättning till schlager-tramset (trots att jag är emot listor som folk ändå ger blanka fan i)
Pink Floyd - Shine on you crazy diamond
Neil Young - White line
Bob Dylan - Changing of the guards
Bob Seger - Hollywood nights
Pink Floyd - Learning to fly
Roger McGuinn - Someone to love
Paul McCartney - Deliver your children
Anna Ternheim - Bring down like I
Salem Al Fakir - Good song
Laleh - Red cloud
Anathema - Empty
Anathema - Fragile dreams
Steely dan - Razor boy
Bruce Springsteen - The promised land
Steely dan - Deacon blues
Steely dan - The boston rag
Och så var det slutsvamlat för den här gången, so long
Konsten att inte vara på skidsemester och ha en mördande huvudvärk
För att inte tala om somliga andra personer. Dryga, falska, irriterande, humorbefriade, total befriade från självdistans och dessutom intelligensbefriade till den milda grad att....hmm, jag kommer fan inte ens på en passande liknelse som kan göra deras värdelöshet rättvisa. Låt oss för sakens skull bara säga att jag hade trivts bättre i sällskap med en gråsten. Det är den sortens människor man bara vill be hålla käften och sluta besvära en med deras existens. Att man lyckats hålla sig hittills är bara det smått fantastiskt. Den stora frågan är väl om de föddes sådana eller om de fick jobba på det.
Men man får se saker från den ljusa sidan, bara två lektioner kvar till lovet. En veckas paus från allt skit är mer än välkommet. Konstigt att man går omkring och är bitter när människors genomsnitts-iq ligger under nivån för en flygfisk med downs syndrom. Och nej, det var inte menat som en komplimang.
