sirbananafiend

Och så var det dags igen, melodifestivalen. Alla som är någorlunda rädda om sina öron gör sitt bästa för att undvika skiten men det är liksom inte det lättaste eftersom skiten bokstavligen är överallt. Har till och med sett skrivelser om det i sportbladet, som att det går att rättfärdiga att kalla det sport. Så sitter man här en lördagkväll och försöker överljuda eländet med Pink Floyd, vilket grovt försvåras av att schlagernördarna är placerade tre meter bakom en och dessutom otroligt nog fatiskt verkar vilja se det. Skrämmande.

Tacka då gudarna för riktig musik, sånt som inte framkallar akuta spykänslor. Sånt man frivilligt kan slänga på utan att känna sig som en synnerligen elak självplågare. Nu finns det ju för ovanlighetens skulle faktiskt en ljuspunkt även med melodifestivalen, och hon heter Marie Lindberg. Faktum är att hennes låt var smått fantastisk, jag längtar till skivan kommer.

Som avslutning tänkte jag vara pretentiös nog att slänga ihop en lista med låtar som funkar fint som ersättning till schlager-tramset (trots att jag är emot listor som folk ändå ger blanka fan i)

Pink Floyd - Shine on you crazy diamond
Neil Young - White line
Bob Dylan - Changing of the guards
Bob Seger - Hollywood nights
Pink Floyd - Learning to fly
Roger McGuinn - Someone to love
Paul McCartney - Deliver your children
Anna Ternheim - Bring down like I
Salem Al Fakir - Good song
Laleh - Red cloud
Anathema - Empty
Anathema - Fragile dreams
Steely dan - Razor boy
Bruce Springsteen - The promised land
Steely dan - Deacon blues
Steely dan - The boston rag

Och så var det slutsvamlat för den här gången, so long