Konsten att hata flygfisk (och med flygfisk menar jag kemi)
Det finns saker som är roliga att göra som öldrickande, fotbollstittande, läsande etc etc. Sen finns det saker som är mindre roliga att göra. Till den kategorin hör städning, diskning och annat tråk. Sen finns det saker som är så fruktansvärt jävla urtrista att de faktiskt är direkt sövande. Till den kategorin hör somliga personers humor (någon som kan gissa vem jag syftar på?) samt kemi. Det finns knappast ett mindre stimulerande och mer meningslöst sätt att fördriva en eftermiddag med tanke på att jag inte ens har nytta av skiten i framtiden. Att det bara var lathet som hindrade mig från att ta bort kursen bevisar väl faktum att man faktiskt kan vara för lat för sitt eget bästa (vem hade kunnat gissa det?). Min poäng var väl ungefär att skola i allmänhet och kemi i synnerhet suger ett ospeciferat avlångt och möjligtvis cylindefformat föremål. För att citera Sverker Olofsson "Ska det verkligen vara på detta viset? Ska det vara så? Ska vi ha det så?"
Att somliga personer vid en ålder som förmodligen uppgår till 30+ fortfarande verkar tycka jobbet är det roligaste som finns (ja,jag pratar om lärare) är ju även det rätt skrämmande. Har man sin arbetsmoral kvar när man når den åldern blir jag rädd.
Och ja, jag har sålt min själ och bestämt mig för att börja träna, även om det strider mot varje princip jag står för (även om jag in princip bara har principer för principens skull och dessutom i princip inte följer dem). Men det innebär inte att jag måste gilla det, säger som en viss Nilegård....ICKE!
Och ser man ut som michelingubben har man inte rätt att uttala sig om saker, vanliga människa!
Det var nog allt jag hade att komma med så soo long i blåbärsskogen.
Att somliga personer vid en ålder som förmodligen uppgår till 30+ fortfarande verkar tycka jobbet är det roligaste som finns (ja,jag pratar om lärare) är ju även det rätt skrämmande. Har man sin arbetsmoral kvar när man når den åldern blir jag rädd.
Och ja, jag har sålt min själ och bestämt mig för att börja träna, även om det strider mot varje princip jag står för (även om jag in princip bara har principer för principens skull och dessutom i princip inte följer dem). Men det innebär inte att jag måste gilla det, säger som en viss Nilegård....ICKE!
Och ser man ut som michelingubben har man inte rätt att uttala sig om saker, vanliga människa!
Det var nog allt jag hade att komma med så soo long i blåbärsskogen.
Konsten att ha den ultimata skitdagen
Somliga dagar finns det inget värre än att vakna. Man är trött som ett svin och tanken på att gå till skolan får en att vilja svälja att bowlingklot. Man börjar kort och gott på botten. Det är med andra ord rätt illa när ens dag börjar på botten och därifrån bara blir sämre. Det finns visserligen inte särskilt mycket som kan gå bra när man efter att ha sovit 2,5 timmar (Dygnsrytmen är som vanligt rätt uppfuckad efter ett lov) ska tvinga sig till skolan för att ha kemi som man bokstavligen fattar noll av. Formler och skit hit och dit, och känslan av att vilja svälja ett bowlingklot återkommer rätt snabbt. Har man dessutom innan lektionen tvingats ge bort sitt överskåp till någon som är kortare än en själv är man inte direkt på humör, jag har fortfarande men efter att ha haft underskåp i tvåan. När man inte tror att skiten kan bli värre visar det sig att man ska få tillbaka biologiprovet från innan jul som på ren finska gick åt helvete samt att läraren bokat in ett prov redan. Jag menar, var är Al-qaida när man som bäst behöver dem? Saker blir knappast bättre att dagens höjdpunkt, skoldagens slut och hemfärden totalt omöjliggörs av ett smärre monzunregn. Ibland undrar man vad man gjort för att förtjäna skiten, någon eller något måste ju vara ute efter att jävlas med en. Med lite tur kanske man överlever resten utav dagen utan att det går och blir istid eller nåt annat oönskat. Då lovar jag att jag KOMMER att svälja ett bowlingklot.
Konsten att älska skolan (och ironi)
Så var det dags igen, skolstart. Jag hade seriöst hellre fått knäskålarna utskjutna av en tysk dvärg vid namn Günther som har super mario-mustasch och går klädd i svarta latexkläder och chockrosa bowlingskor. Det är läskigt hur snabbt tiden går när man har roligt. Det känns som att det var igår skolan slutade men ändå börjar skolan imorrn. För ovanlighetens skull är jag helt hundraprocentigt nöjd med lovet. Det har varit avkopplande, trevligt och inte ens riktigt skitväder har lyckats ta död på det roliga. Enda felet är väl egentligen att det tar slut. Jag hade mer än gärna gjort om det en gång till, det är inte utan att man längtar tillbaka. Som att det är möjligt att tröttna på julskinka och julmust, egentligen. Finns få saker som är så gott som årets första bit julskinka.
Men nu nu tappade jag fokus på det viktiga, nämligen hur hårt skolan suger. Och det var väl ungefär allt i väg av sofistikerat svammel jag hade att komma med. Sooo long
Men nu nu tappade jag fokus på det viktiga, nämligen hur hårt skolan suger. Och det var väl ungefär allt i väg av sofistikerat svammel jag hade att komma med. Sooo long
Konsten att inte ge nyårslöften
Jaha, så var det dags igen. Same procedure as last year, nytt år...nyårsfirande och nyårslöften. Nej nej åter nej säger jag. Jag vägrar, kommer inte att hända. Av ren princip ger jag inga nyårslöften eftersom hela grejen med att lova att göra saker som man ändå inte är intresserad av att göra känns rätt meningslöst. Att man sen var för förkyld för att fira ordentligt gjorde inte saken bättre. Men det är dumt att klaga, det var trevligt ändå. God mat, sunes sommar och en Irish coffe....sämre kan man ha det. Kom dessutom fram till att jag är ett ekonomiskt geni, sparade en mindre förmögenhet på att skita i raketer. Alla andra smäller ju som besatta ändå och jag kan lätt fundera ut en miljard saker jag hellre lägger pengar på. Förövrigt är nyårsafton förmodligen den enda dagen på året som Snöstorp kan skryta med att ha smog.
I övrigt kan man ju bara hoppas att även 2007 blir ett trevligt år. Förutsättningarna finns definitivt, det börjar bra med att SVT sänder en dokumentär om husguden Zidane. En annan tröst är att man slipper se ett överskattat och defensivt fegspelande fjollag vinna en stor internationell fotbollsturnering (Italien och vm för de som inte är insatta). Utan minsta tvekan årets stora bottennapp, det sabbade nära nog andra halvan av sommaren. Paradoxalt nog är det även nackdelen med 2007, ingen stor fotbollsturnering att ockupera sommaren med. Inte utan att det finns visst abstinensrisk. Inte för att allt handlar om fotboll, men nära nog.
Utöver sportgrejerna så lär Bob Dylan i April bli fett. Nog för att han blev sågad längs fotknölarna senast han spelade i Sverige men då måste man väga in att recensenten har aftonbladet som arbetsgivare. Lita aldrig på någon som frivilligt erkännar att årets stora radioplåga är en bra låt, särskilt inte om personen jobbar på en kvällstidning. Patrik Sjöberg eller Kate Moss som hävdar att det bara är vetemjöl hon/han har i näsan är pålitligare.
I övrigt har jag inte så mycket mer att tillägga, mer än att det i regel är en dålig ide att hälla i sig kaffe klockan tio på kvällen. Men å andra sidan har jag inte anklagat mig själv för att vara smart heller. So long suckers.
I övrigt kan man ju bara hoppas att även 2007 blir ett trevligt år. Förutsättningarna finns definitivt, det börjar bra med att SVT sänder en dokumentär om husguden Zidane. En annan tröst är att man slipper se ett överskattat och defensivt fegspelande fjollag vinna en stor internationell fotbollsturnering (Italien och vm för de som inte är insatta). Utan minsta tvekan årets stora bottennapp, det sabbade nära nog andra halvan av sommaren. Paradoxalt nog är det även nackdelen med 2007, ingen stor fotbollsturnering att ockupera sommaren med. Inte utan att det finns visst abstinensrisk. Inte för att allt handlar om fotboll, men nära nog.
Utöver sportgrejerna så lär Bob Dylan i April bli fett. Nog för att han blev sågad längs fotknölarna senast han spelade i Sverige men då måste man väga in att recensenten har aftonbladet som arbetsgivare. Lita aldrig på någon som frivilligt erkännar att årets stora radioplåga är en bra låt, särskilt inte om personen jobbar på en kvällstidning. Patrik Sjöberg eller Kate Moss som hävdar att det bara är vetemjöl hon/han har i näsan är pålitligare.
I övrigt har jag inte så mycket mer att tillägga, mer än att det i regel är en dålig ide att hälla i sig kaffe klockan tio på kvällen. Men å andra sidan har jag inte anklagat mig själv för att vara smart heller. So long suckers.