Konsten att älska skolan (och ironi)
Så var det dags igen, skolstart. Jag hade seriöst hellre fått knäskålarna utskjutna av en tysk dvärg vid namn Günther som har super mario-mustasch och går klädd i svarta latexkläder och chockrosa bowlingskor. Det är läskigt hur snabbt tiden går när man har roligt. Det känns som att det var igår skolan slutade men ändå börjar skolan imorrn. För ovanlighetens skull är jag helt hundraprocentigt nöjd med lovet. Det har varit avkopplande, trevligt och inte ens riktigt skitväder har lyckats ta död på det roliga. Enda felet är väl egentligen att det tar slut. Jag hade mer än gärna gjort om det en gång till, det är inte utan att man längtar tillbaka. Som att det är möjligt att tröttna på julskinka och julmust, egentligen. Finns få saker som är så gott som årets första bit julskinka.
Men nu nu tappade jag fokus på det viktiga, nämligen hur hårt skolan suger. Och det var väl ungefär allt i väg av sofistikerat svammel jag hade att komma med. Sooo long
Men nu nu tappade jag fokus på det viktiga, nämligen hur hårt skolan suger. Och det var väl ungefär allt i väg av sofistikerat svammel jag hade att komma med. Sooo long
Kommentarer
Trackback