Konsten att fundera över lite allt möjligt
Trodde inte det var möjligt men någon har lyckats sätta ord på hur jag känner inför tv ibland. Mannen är självklart Bob Dylan och låten heter Tv Talkin' Song.
"Sometimes you got to do like Elvis and shoot the damn thing out"
Ungefär så man tänker när man kommer hem vid fem-tiden och sätter sig vid tv:n för att koppla av en stund bara för att upptäcka att det mest sevärda som sänds är repriser av Glamour.
Priset för veckans rubrik går till MSN för "Kylie vill adoptera Aboriginbarn". Om det kvalificerar sig som veckans artikel är väl mer tveksamt.
Fotbollsgalan? Nja, känns mindre spännande. Lite på samma sätt som Will & Grace. Inte alls vill säga.
Så visar det sig att en av kandidaterna i Barcas förra presidentval försökte värva Raul till Barcelona. Under avdelningen omåttlig optimism kombinerat med bristande självinsikt kan aldrig vara en vägvinnande kombination. Jag skrattade bokstavligen så jag grät. Storhetsvansinne är roligt.
