Konsten att vara klara för EM
För vi är klara för EM, för vi är klara för EM, fy fan vad vi är bra. Då var det äntligen klart då. Fantastiskt skönt, sommaren räddad.
Jag ska förövrigt inte en enda gång i det här inlägget nämna något om vilken "bra" tränare Steve Mc(lost)Claren är. Precis som jag inte ska använda någon form av ironi eller visa upp något som skulle kunna uppfattas som skadeglädje. Det är ett löfte. De som trodde på det uppmanas här med att sluta läsa eftersom ni kan uppfatta följande stycke som stötande.
Till att börja med kan vi väl konstatera att England som fotbollsnation har ambitioner, för att uttrycka det diplomatiskt. Alltså kan man redan där fråga sig vad fan somliga tänkte på när de bestämde sig för att det var McClaren som var mannen för jobbet. Enda trösten om man har oturen att vara engelsman är väl att McClaren duckar tomater hela vägen till arbetsförmedlingen.
Den här gången kanske man lär sig av sina misstag dock. Finns ju en eller annan kompetent tränare ledig därute. Capello, Lippi und Mourinho anyone? Men då hade man klart tvingats släppa sina krav på att engelska tränare helst ska vara riktiga träarslen. Tanken på Capello som får ett typiskt Capello-utbrott på säg, Wayne Rooney, framstår som jäkligt underhållande.
http://www.youtube.com/watch?v=w2KCEYApgRA
Den mannen upphör aldrig att roa mig, det är en sann hjälte i ordets rätta bemärkelse.
Dagens låttips är tillägnat Steve Mc(Gone)Claren. Bob Dylan - Going Going Gone. Oerhört passande och bra på alla sätt och vis.
Men i vilket fall, vi är klara för EM, fy fan vad vi är bra. Joddling und fotboll is the shit. Nästan så man blev sugen på att kolla på Sunes Sommar nu.....
