Konsten att gilla Elvis
Så var Lördagen så gott som över. En Lördag som borde ägnats åt pluggande. Om jag ens tror på det själv? Nej, inte direkt. Blev en tur till Danmark istället. Exakt vilket mål resan hade får ni lista ut själva (Hint, skälet är inte i fast form).
Självklart hans en mellanlandning på Väla och Ikea med. Till mitt försvar så var det inte jag som ville till Ikea. Ikea är lömskt. Det är den sortens affär man kan gå i och helt plötsligt komma på sig själv med att fundera på att köpa något man inte har någon som helst anvädning för bara för att det verkar billigt. "Åhhh, handkräm för 20 kronor, spännande". Sen kommer man ju sjävklart på sig själv och mumlar något i stil med "jävla skitbutik" bara för att folk i närheten garanterat inte ska misstänka något.
Men priset tar ändå alla märkliga människor man kan stöta på ute i den så kallade världen. Stod fridfullt och mumsade på en fransk hotdog (en väldigt äcklig sådan, det är inte ofta jag känner att jag vill reklamera mat som bara kostat mig 20 kronor) när något ufo vänder sig om och frågor oss om vi också gillar Elvis. På tal om kronärtskockor liksom?
Det finns dock ett stort problem med att ta sig till Danmark och det stavas båt. Jag hatar båtar lika mycket som jag hatar öppet vatten som når över naveln på mig. Att en sisådär 70% av alla havslevande varelser kan summeras med adjektivet missfoster gör inget bättre. Men nog om mina marina mardrömmar. Danmark och billig öl is the shit.
På tal om kronärtskockor förresten, kan någon förklara för mig vad kopplingen mellan en begravningsbyrå och flugfiske är? Självklart med hänvisning till de alltid lika förtroendeingivande reklamerna för Fonus. Minns fortfarande Fonus-reklamen för några år sedan när någon Fonus-anställd förklarade att de uppskattade sitt jobb för att man fick jobba med människor och för att man kommer sina kunder så nära. Priceless.