Konsten att helst inte vakna alls
Så var det dags igen. Hade redan när jag gick och la mig igår på känn att det skulle bli en riktig jävla pissdag. Det började planenligt med att jag vaknade. En halv kopp kaffe senare satt man i skolan och undrade om någon helt missat en innovation som i folkmun brukar kallas ventilation. Andning underlättas om det faktiskt finns syre i rummet. Hade kanske varit en idé att investera i en syrgastub, vad vet jag.
Lunchen spenderades med att cykla hem, äta och sedan tvinga mamma att köra en tillbaka till helvet.....öhh...jag menar skolan. Jäkligt lönt, men är man hungrig och har glömt plånboken hemma så kan det inte hjälpas.
Konstigt nog släppte dödsångesten någon gång samtidigt som sista lektionen tog slut. Verkligen ett märkligt sammanträffande. Skönt att luta sig tillbaks på vetskapen man bara har tre tentor, tre uppsatser och två redovisningar kvar innan skiten är över. På en och en halv månad. Jag hoppar av engagemang och entusiasm. De som inte uppfattade ironin kan räcka upp handen.
Årets låt är utsedd. Ska till ett smärre mirakel för att något ska ändra min åsikt i frågan. Ordinary people med Neil Young är det bästa som fästs på plast i år. 18 minuter ren och skär jävla extas. Gubben må ha hållit på sen stenåldern men han hittar otroligt nog fortfarande sätt att förvåna en som lyssnare.
När man ändå är inne på musik och överraskningar. Vem hade anat att The Eagles skulle krångla ur sig en ny skiva 27 år efter senaste studioalbumet? Som är bra no less. Helt fantastiskt. Long Road Out of Eden är förmodligen årets näst bästa låt. Starkt jobbat.
Sist men inte minst, börjar misstänka att min hjärna börjar ställa in sig på att det snart är jul nu. Det skulle förklara varför jag gått runt och nynnat på den där låten från Snövit de senaste dagarna.
Lunchen spenderades med att cykla hem, äta och sedan tvinga mamma att köra en tillbaka till helvet.....öhh...jag menar skolan. Jäkligt lönt, men är man hungrig och har glömt plånboken hemma så kan det inte hjälpas.
Konstigt nog släppte dödsångesten någon gång samtidigt som sista lektionen tog slut. Verkligen ett märkligt sammanträffande. Skönt att luta sig tillbaks på vetskapen man bara har tre tentor, tre uppsatser och två redovisningar kvar innan skiten är över. På en och en halv månad. Jag hoppar av engagemang och entusiasm. De som inte uppfattade ironin kan räcka upp handen.
Årets låt är utsedd. Ska till ett smärre mirakel för att något ska ändra min åsikt i frågan. Ordinary people med Neil Young är det bästa som fästs på plast i år. 18 minuter ren och skär jävla extas. Gubben må ha hållit på sen stenåldern men han hittar otroligt nog fortfarande sätt att förvåna en som lyssnare.
När man ändå är inne på musik och överraskningar. Vem hade anat att The Eagles skulle krångla ur sig en ny skiva 27 år efter senaste studioalbumet? Som är bra no less. Helt fantastiskt. Long Road Out of Eden är förmodligen årets näst bästa låt. Starkt jobbat.
Sist men inte minst, börjar misstänka att min hjärna börjar ställa in sig på att det snart är jul nu. Det skulle förklara varför jag gått runt och nynnat på den där låten från Snövit de senaste dagarna.
Kommentarer
Trackback
