Konsten att krypa

Glenn Hysén är kung. Inte för att han gick med på att krypa för att han sa det alla tänkte. Men däremot för hans min när han gjorde det. Han såg grymt fokuserad ut. Stencoolt. Inte ens faktum att det på de ruskigt irriterande norska kommentatorerna lät som att det var århundradets happening kunde sabba det.

Annars var det till hälften en fantastisk och till hälften en sövande champions league-omgång. Arsenals fenomenala uppvisning mot Slavia var fantastisk. Längesedan något lag spelat så attraktiv fotboll. Ligger nära till hands att säga "vad var det jag sa". Sa från början att Arsenal definitivt var att räkna med. Att Arsenal sen klarar sig bättre utan Henry än Barca gör med Henry är en annan femma.

Att man tvingades kolla på Chelsea - Schalke var väl mindre upphetsande. Chelsea spelar fortfarande inte särskilt kul fotboll, även om de lagt ner det värsta långbollstjongandet på Drogba. En stor eloge till viasat som valde att visa Werder Bremen - Lazio (3: respektive 4:a i gruppen) istället för Real Madrid - Olympiakos (1:a respektive 2:a i gruppen). Ja, det var ironi. Annars var ju även det en match som höll på att gå åt helvete. Fram tills Robinho gav sig fan på att han visst kan spela fotboll även i Real Madrid. Jävlar vilken form han är i nu. Man får bara hoppas att det håller i sig för honom.

Jag har sagt det innan och jag säger det igen, jag vill se Diego i vitt. Lysande insats återigen mot Lazio och återigen var han hur nära som helst att cykelsparka in rena drömmålet. Återigen var det bara marginalerna som var emot honom. Det är en ren njutning att se honom spela fotboll och tanken på att han skulle återförenas med Robinho i Real får mig spontant att börja dregla. Han kommer med största sannolikhet tillhöra den absoluta världseliten om bara något år.

Neil Young släpper nytt. Det är en "uppföljare" till en gammal skiva som inte existerar (eller snarare som aldrig släpptes). Recensionen i Aftonbladet var halvljummen. Första singeln är 18 minuter lång. Det är så Neil Young det kan bli. Det är så vattentätt det kan bli. Har svårt att se hur något skulle kunna gå fel. Det är Neil Young vi pratar om. Ju konstigare han bestämmer sig för att vara destu bättre tenderar det att bli (trans for the win).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0