sirbananafiend

Satt och flippade runt på aftonbladet (vet inte varför, blir ändå bara sur) när jag hittade en debattartikel om varför man inte ska skoja om Emo. Skriven av en femtonåring. Men hon har självklart rätt. Finns inget skäl att skratta åt Emo, fåglar ska tvärtom tas på allvar. Eller vänta, var det Emu jag tänkte på nu?  Svårt att avgöra, båda är ju ungefär lika lätta att ta på allvar.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article809669.ab

Finns så mycket att haka upp sig på här att jag hade fått spotta ur mig cyniska sarkasmer tills julafton för att lyckas täcka en tredjedel. Men visst, de kajalmissbrukande småbarnen har lättare att ta kärlek från alla kön. Inte så att det har blivit någon form av trend bland dagens småkids att kalla sig bisexuell för att man hånglat med någon av samma kön på fyllan. 

Och att  Emo bygger på känslor? Jasså minsann. Då har jag nyheter. Musik behöver inte vara dålig för att bygga på känslor. All musik gör det på ett eller annat sätt.
 
Och nej, jag tycker generellt sett varken om Emo som musikstil eller dumma argument. 

Ska bli intressant att se hur Chelsea lyckas fylla skorna efter "The special one". Har man en tränare som Mourinho  brukar man se till att hålla fast vid denna.

Sist men inte minst så var det ruskigt skönt att se Arsenal demontera Sevilla och Real stundtals spela ut Bremen totalt. Fan vad jag har saknat Champions league.