sirbananafiend

Barn är ett fenomen jag alltid stört mig på. Visst brukar de gå att ignorera och om de har egenskaper som att de inte pratar kan de till och med vara ganska okej. Men det finns en del av året när de blir helt outhärdliga. Ja, jag pratar om den tiden på året där de springer omkring och försöker pracka på hederligt folk pappersblommor för att de ska åka på klassresa. Det värsta är dock inte något av det jag nämnt. Det värsta är att det är fullständigt omöjligt att med gott samvete tacka nej. Att detta skulle bero på att jag har ett samvete är väl tveksamt. Det skulle ju kunna vara så enkelt som att jag vet hur överjävligt otacksamt det faktiskt är. I vilket fall så är fenomenet retsamt och jag känner mig lurad.

En sak värd att reflektera över, varför hamnar kändisar som bryter mot lagen på nöjessidorna i blaskor som aftonbladet och expressen?

När man ändå är inne på ämnet tveksamheter, MSN bjuder på dagens rubrik. "Bildextra! Suris första två år". Que? Vem är Suris? Har någon gett Bert Karlsson ett nytt smeknamn som jag missat? Vad är meningen?

Skoskav är ett helvete. Det som börjar så bra med nya skor som ska gås in under en vända på stan slutar självklart smärtsamt värre. Det som irriterar mig mest är dock inte själva skoskavet utan hur folk går. Trots att jag haltade fram som en skadeskjuten enbent sengångare kom jag fortare fram än alla som befann sig framför mig på gatan. Jag skojar inte om jag säger att jag sett 90-åringar med rulator stappla sig fram snabbare än vissa jag tvingades tränga mig förbi.

Jag tog i veckan mod till mig och köpte en flaska circlemaster (ett öl för den oinsatte). Har ännu inte vågat mig på att smaka den dock, med den etiketten känns det som att smaken bara kan bli en besvikelse.

Under avdelningen lungkapacitet. Snubben som skriker "gol" när Raul rullar in 1-0 till Real Madrid i finalen en bit in i klippet är bland det jävligaste jag hört. Vad går han på? Lagom till att man kan ana att han börjar bli lite andfådd är jag snudd på knäckt.