sirbananafiend

Jag har i helgen, för första gången någonsin, lyckats vinna på något av de olika hjulen på Liseberg. Passande nog lyckades jag med bedriften att göra det på Toblerone-hjulet. Kan knappt sätta ord på hur tjock man känner sig när man sitter på bussen till centralen klockan halv nio på en måndag-morgon med en två kg toblerone-låda i famnen och fånler som ett barn på julafton. Eller som en lätt efterbliven tjugoåring som vunnit choklad för den delen. Mycket choklad.

Dagens soundtrack 1, Band of Horses - Is There a Ghost. Förra veckans bästa upptäckt (näst efter hur bra nästintill gratis Toblerone smakar). Rätt okej låt förövrigt. 

Dagens soundtrack 2, The Roots - The Seed 2.0. För att upprepad lyssning är bästa sättet att låta bli att glömma hur bra den är.   

Satte mig efter italienska supercup-finalen ner för att se eftersändningen av det spanska ditot med förhandsvetandet att Real Madrid efter en halvlek låg under med 1-0 och hade fått Rafael Van Der Vaart utvisad. Det var med en lätt bedrövad min jag konstaterade att det inte blir så mycket mer typiskt Real Madrid. Att man efter att nästintill direkt i andra halvlek lyckats kvittera får en man till utvisad fick mig bara att vilja sjunka lite djupare ner i soffan med förhoppningen att den skulle öppnas upp och svälja mig. Det som händer efter det går egentligen inte att beskriva. Det ska helt enkelt inte gå att göra tre mål på Valencia med två man mindre på plan. Det som kunde blivit en becksvart suck blev istället något jag aldrig kommer glömma.

Jag ska till tandläkaren imorgon. Att det nu för tiden kostar att nästan få käken utryckt känns sådär. Nej, jag är ingen fantast av tandläkarbesök. Att dricka hemagjort saltvatten känns spontant som ett mer humant tidsfördriv.

Eurotalk gjorde min kväll, att höra folk trashtalka Robinho var välbehövligt. Snubben har under sina tre år i Real bemödat sig med att leverera i lite drygt ett halvår. Snacket om att han inte skulle kunna bli världens bästa i Real är bara löjeväckande. Det visar inte bara på att Robinho har attitydproblem, det visar även på att han har rätt dålig koll. Om det är någon liga som passar hans spelartyp så är det Spanien. Problemet ligger knappast i att han inte kan bli världens bästa spelare i  Real. Problemet ligger i att han inte kan bli världens bästa spelare, punkt. Snacket om Chelsea från hans sida handlar om en sak och en sak endast. Just det, pengar. Men man får betalt efter vad man levererar, och leverera är något som inte nödvändigtvis varit hans starka sida. Nu hoppas jag bara Real ser skeppar iväg honom till Chelski för ett hutlöst överpris så kan han ha så förbannat roligt i sin nya klubb. Han lär dock upptäcka att gräset inte nödvändigtvis är grönare i Premier league. Bara ofantligt mycket blötare.

Mitt Ps3 anlände idag. Så det har ivarjefall funnits en sak att glädja sig över idag. Alltid något. Men nu ska jag seriöst skita i det här för jag är astrött och har en mördande huvudvärk som jag innerligt hoppas att några tabletter kan döda.

När ska någon ta sitt ansvar och förklara öppen säsong på gatumusikanter? Musik är förvisso trevligt. Problemet är bara att oljudet de prånglar ut knappast kan klassas som musik. Att lyssna på mig själv medan jag sakta maler ner min fot i en köttkvarn hade gett mig mer ur musikalisk synvinkel.  Ska man varje gång man befinner sig på stan behöva lyssna på en Peps Persson-wannabe som slaktar ett dragspel? Nej tack. Snyggt skägg dock.

Jag älskar Pierce Brosnan. Alla som har sett The Matador vet antagligen varför. Detta är förövrigt den bästa isbrytaren någonsin. Garanterad succe på fest såväl som till  vardags.

Jag är trött. Jag vill sova. Jag orkar inte. Det är inte alltför lyckat att vara för lat för att sova. Det är onekligen en prestation.

Jag vill ha spansk ligafotboll, nu. Abstinensen är snudd på obeskrivlig. Visst, försäsong och supercup i all ära men det slår inte riktiga tävlingsmatcher.

Vid närmare eftertanke tänker jag nog skita i att jag inte orkar sova nu och göra precis det. Orkar inte vara lat heller. Det är antagligen inte mycket jag orkar just nu. Aningen problematiskt eftersom jag hade gett rätt mycket för en smörgås. Får väl försöka glömma faktum att jag har en tumme för en stund eller något. I vilket fall så tänker jag sluta nu. Öhh, just det.

Nej, jag ska inte på arbetsintervju. Däremot snubblade jag på den här när jag försökte fördriva tiden. Hysteriskt roligt. Min personliga favorit: "Skulle du kunna tänka dig att ha kjol på dig på jobbet en dag i veckan?". Alltid. I knutby, vill säga.

Vad är grejen med att gå tre personer på bredden på en trottoar där det finns en väldig massa andra människor som kan tänkas vilja komma förbi? Det hade inte varit ett fullt lika stort problem om inte folk gått ungefär lika långsamt som en rullatorbunden 250-åring som fått knäskålarna utskjutna. Man kanske skulle önska sig en bulldozer i julklapp.
 
Så var äntligen den spanska säsongen igång. Och med handen på hjärtat så var kritiken på Real Madrid från vissa håll efter 3-2 mot Valencia ganska obefogad. Att ta med sig en uddamålsförlust från Mestalla när man spelar med en helt oordinarie  backlinje är inte helt illa. Att dessutom ta med sig två bortamål är riktigt bra. Dessutom är det skönt att se Ruud Van Nistelrooy på sitt allra mest 100%-iga humör.

Dagens soundtrack, Neil Young & Crazy horse - Love and only love. Mäktigaste öppningen på en konsert någonsin, enough said.

Såg precis att säsongens första eurotalk ligger uppe, så nu ska jag nörda och äta Cafe cookies. Dubbelmums, and I'm loving it.

Veckans bästa inköp är utsett. Snubblade på The nightmare on elm street collection för en överkomlig summa i veckan. Det är kärlek. Bra mycket roligare än de flesta komedier.

Dagens soundtrack, Grinderman - No pussy blues. Om någon känner ett behov av att ifågasätta varför går det bra att läsa titeln en gång till och konstatera att det är den bästa låttiteln sedan "I wish I was pregnant"

Det är fantastiskt vilka smarta saker man kan klämma ur sig vid tre på natten när det råkar gå skumma dance-videos på mtv. "Men för fan, den tjejens ass är ju större än hennes ansikte". Jag är inte bara smart, jag är till och med fantastiskt smart.

På tal om Grinderman, jag sörjer fortfarande lite att jag inte var på way out west på fredagen med, hade velat se dem.

På tal om Way out west så kan jag sluta gå på konserter nu. Inget kommer kunna toppa Neil Young ändå. Har nästan gått en vecka nu och jag kan fortfarande inte ge ett i närheten av objektivt omdöme av spelningen. Objektivitet är förövrigt överskattat. Det hela kan summeras såhär: Neil Young är bäst i världen och han är dessutom snudd på obeskrivligt bra live. Dessutom är pollisonger stentufft. Ja, det var den överlägset bästa konsert jag sett.