sirbananafiend

Jag avskyr att träna i grupp. Dels för att jag är helt övertygad om att det hela bara är en dålig ursäkt för att fnissa åt det koordinations-befriade miffot i hörnet (jag). Jag tycker inte om att uppvisa min totala avsaknad av koordination offentligt. För det andra så har vi musiken. Varför ska all jävla träning ske till tonerna av 150 överaktiva duracell-kaniner som våldtar en keyboard? Det hjälper inte mitt från början obefintliga engagemang. Tvärtom, det lilla engagemang jag möjligtvis kanske hade från början hängde sig precis i sina egna strumpor. Att en hel bunt andra närvarande verkar vara hejdlöst överengagerade, något som i vissa fall gärna kombineras med klämkäckhet, får mig att känna mig lite som den här mannen på Livets ords årsmöte. Under avdelningen skjut mig, snälla.

Det är nästan så jag på rent trots vill sätta mig i hörnet och äta choklad för att på John Travolta-aktigt vis utbrista "Wiiee, what a predicament" när instruktören kommer fram och klagar. Kombinationen John Travolta, Tiffany Persson och trotsålder kan aldrig gå fel. 

Detta enbart för att det var tänkt att jag skulle vara med på ett Bodypump-pass imorrn. Ja, jag blev besegrad av tjat. Igen. Nu blev det visserligen inte så, saved by the bell. Men eftersom jag gillar att klaga och det är min blogg så låter jag det stå kvar. För att citera en vis man, "I whine, therefore I am".

Så var årets första semla avklarad. I vanlig ordning undrar man hur man klarat av att hålla sig sedan sist. Det är lite som med julskinka, julmust och påskmust. Så gott som det är är det ett under att man inte frossar året runt.

Här kommer dagens rubrik, signerad MSN. "Gossip Girl-Blake dejtar atlet". Vem är Gossip Girl-Blake? Vad fan är Gossip Girl? Varför denna fascination kring förmodade kändisar och atleter? Morgondagens rubrik "Åbo-Sven dejtar tandhygienist"? Jag känner mig väldigt gammal ibland.

Jag kan inte hålla mig, David Fjäll är kung, eller ivarjefall Sveriges potentiellt bästa programledare. Hans ärkesågning av Ashley Cole från veckans avsnitt av Eurotalk är så fantastisk att den genast borde k-märkas. Uppföljningen med varför gräset är så långt i Afrikanska mästerskapen är inte mycket sämre. Eurotalk rockar.