sirbananafiend

Var ett tag sen man bloggade nu. Jag trodde tydligen att jag faktiskt skulle kunna hålla mig från att blogga om meningslösheter som nöjesjournalistik och schlager ett längre tag. Det gick åt helvete. Dels för att jag saknar självdiciplin, dels för att jag avskyr skiten och sist men inte minst för att jag älskar att gnälla. 

Men allvarligt, Christer Sjögren? Som att Schlager/dansband inte var inställsamt nog utan att addera en ny dimension av rövslickande med europa-flaggor. Kristian Luuk är alltjämnt det enda som ger melodifestivalen någon form av existensberättigande. Nu lyckades jag ju faktiskt nästan undvika att titta på eländet. Jag hade bara oturen att råka befinna mig i samma rum.

Har spenderat större delen av dagen med att plugga teori, vilket ju på alla sätt och vis är en föga underhållande sysselsättning. Så när en kompis ringde och erbjöd den enkla vägen ut var det inte mycket till ett val. Nej, jag pratar inte om självmord utan luuuuncch.

Det finns tillfällen när man inte kan låta bli att snyfta i tv-soffan. Sista avsnittet av fjärde 24-säsongen är ett sånt. Gårdagens match mellan Real Madrid och Valladolid likaså. Skrek, skrattade, hoppade, pratade med mig själv och snyftade ikapp med Los Blancos målproduktion. När matchen drygt 92 minuter, 7 mål och en hambrugare senare var slut var jag nästintill andfådd. Valladolid stod visserligen för den taktiskt mest naiva insatsen jag sett sedan....öhhh..glöm det, jag kommer inte på något att jämföra med. Men att parkera sin backlinje så högt borta mot ligaledarna kan enklast beskrivas som att skjuta sig själv i foten. Som Real-supporter kan jag dock bara tacka och ta emot, det blev förbannat bra tv.

Respekt att City tog en dubbel mot United. Hade första segern på känn, men segern i helgen på Old Trafford var betydligt mer oväntad. In the words of Svennis him self, "möcke bra".

Snart Champions League igen. Snart.

Såg precis att Roy Scheider avlidit. Sorgligt, har alltid gillat honom. Kan ju ha något med Hajen-filmerna att göra. Lär sällan glömma första gången jag såg filmen och hur jag hoppade av förtjusning över kommentaren "You're gonna need a bigger boat". Filmhistoria på hög nivå och en hjälte var född. 

Screw aftonbladet, The sun är i en division för sig själva. Skummade igenom nöjessidorna bara för att hitta en rapport om att Steven Gerrards fru har ett perfekt set fotbollar även utan att ge och se sin make spela. Detta efter ett strandbesök. Journalistik på så hög nivå att det blir underhållande.