sirbananafiend

Så var säsongens sista och årets första Madrid-derby avklarat. I vanlig ordning har veckan fördrivits med att skratta åt valfri mängd Atletico-fans segervissa kommentarer. I slutändan slutade det dock som det alltid slutar, med Real-seger. Kombinationen snuskig effektivitet och Iker Casillas är mördande för tillfället.

Just Casillas leder mig in på nästa grej. Hade det funnits någon rättvisa i världen hade Casillas fått guldbollen. Så bra är han. Men oddsen för att fotbollsetablissemanget inser det är väl inte direkt överväldigande. Men för tillfället finns det ingen bättre målvakt. Frågan är om det överhuvudtaget finns en annan spelare som individuellt betyder så mycket för sitt lag för tillfället.
 
Dagens rubrik. "Miley: Jag vill ha en Atlet". Miley who? What the fuck? Morgondagens rubrik: "Robin: Jag vill ha en komodovaran"?. 

Någon som kan dra en kvalificerad gissning på vad morötter, Motörhead, spädbarn och en jävla massa vapen har som gemensam nämnare? De är alla viktiga ingedienser i Shoot em up, filmen som tar befriande intelligensbefriat filmvåld till nästa nivå. Snyggt? Javisst. Coolt? Absolut, alla actionhjältar borde äta mer morötter. Logiskt? Nej. Handling? Är inte helt säker. En sak är dock säker, Clive Owen spottar ur sig den ena repliken efter den andra värdig Bruce Willis himself, medan han knaprar A-vitamin (morot) på löpande band. 

Att lyssna på musik av spastiker för spastiker när man ska sova behöver inte nödvändigtvis vara en bra ide. Psycroptic är väldigt mycket ett sånt band och jag vet vad jag inte kommer lyssna på inatt.