Konsten att vara ohälsosamt ironisk

image17


Gick igenom skivsamlingen på jakt efter saker jag inte lyssnat på på länge igår. Resultatet var att jag fastnade vid Pyaemias Cerebral Cereal, enda fullängdaren de hann släppa innan de bröt upp. Som en följd av det måste jag bara påpeka att de förmodligen är det bästa band som bara släppt en skiva. Förvisso bara för att Traveling Wilburys släppte två, men ändå. Den 9 låtar långa kulturskatten som skivan utgör framförs förövrigt i sann holländsk brutaldödsmetalanda på klarinett.

Hugo Sanchez (mannen som hade för vana att cykelsparka in de mest sinnessjuka mål i Real Madrid på 80-talet, för de som inte har koll) har konstaterat att han gärna tränar ett spanskt lag. Dock inte Barcelona. Hugo Sanchez är en hjälte.


Har kommit fram till att jag har blivit min egen värsta mardröm, nämligen en seriös bloggare (nåja, seriös är nog visserligen att ta i). Det är mer än lite illa. Får inrikta mig på att undvika facebook istället. Det lär visserligen inte bli särskilt svårt, för det krävs antingen att helvetet fryser till is eller att det blir otrendigt för att jag ens ska överväga. Det lutar mot det första.

Sist men inte minst kan jag bara konstatera att Reservoir Dogs (AKA De hänsynslösa) har världens potentiellt coolaste soundtrack. Passande nog eftersom det är världens potentiellt coolaste film, av världens potentiellt coolaste regissör (Quentin Tarantino) och med världens två potentiellt coolaste skådespelare (Harvey Keitel och Steve Buscemi). Den är lite av ett mästerverk faktiskt, och inte så lite heller.  


Ps. Blev rätt sparsamt med ironi trots allt, ber ödmjukast om ursäkt för detta Ds.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0