sirbananafiend

Nu är snart dagen N här. Dagen N som i dagen jag ska se Neil Young alltså. Jag får gåshud av blotta tanken, det är så mäktigt att det är svårt att sätta ord på. Way out west har gjort årets bokning, utan tvekan. Synd bara att Grinderman spelar på fredagen och att jag är för snål för att köpa ett helt festivalpass. Stryk borde man ha.

Fick under ett sinnessvagt ögonblick för mig att jag kanske möjligtvis behöver ny mobil. Sagt och gjort, har posten gjort sitt jobb hämtar jag ut den imorrn. Antagligen rena nackskottet på min image som bakåtsträvare, men det får det vara värt.

Folk som skapar typ tio olika bloggar för att klaga på att folk klagar på de är dumma i huvudet borde seriöst överväga att investera i en så kallad hobby av något slag. En kurs i att sluta vara så förbannat överkänsliga månne? Jag skrattade en stund (4,3 sekunder för att vara exakt) åt det ivarjefall.

Nick Cave & The Bad Seeds - Fifteen feet of pure white snow. För att jag fått den på huvudet. För att Nick Cave är en av få artister som klarar av att göra vettiga musikvideos. Och sist men inte minst, för att jag vill.

Neil Young & Crazy Horse - Hey hey my my (into the black). För att ord knappt kan beskriva hur mycket jag längtar. Gåshud.

Dagens rubrik, "Michael Jackson - svart eller vit?" Mer motiverad fråga, Michael Jackson - människa eller plastpåse?

Så har man uppdaterat, efter många om och men. Till mitt försvar har jag inte haft internet på drygt tre veckor. Men jag vann i slutändan. Robin vs Internet, 1-0.