sirbananafiend

En kort checklist på saker man som målvakt inte bör göra några månader innan ett EM om man vill bevisa att man borde vara förstahandsvalet framför en viss annan målvakt som inte får spela i sitt klubblag.

1. Be bort bollen till till valfri artonårig anfallare i motståndarlaget som följdaktigen kan lyfta in bollen i öppet mål. Check.

Jag lider lite halvt med Rami Shaaban, det var väl ungefär det sista han behövde.

Kom äntligen vidare på Resident evil 4 innan. Fastnade på en synnerligen irriterande bossfight (egentligen fastnade jag inte alls, jag orkade bara inte fortsätta). I vilket fall behöver de som står för fiendedesignen i spelet sannolikt terapi. Lyckas man få ihop något som ser ut som en blandning av en tvestjärt, en bandsåg och en myrslok förtjänar man det.

På tal om äckligt, jag tyckte F.E.A.R var ett ganska läskigt spel. Tills jag fick för mig att spela om det med hörlurar. Då gick det från läskigt till direkt vidrigt. Vi pratar Tori Spellings plastikkirurgi-vidrigt här.

Ett jävla tjat om att världens potentiellt sämsta band, Tokio Hotel, ställer in spelningar. Aldrig förr har väl Ulf Lundells gamla konstaterande att även en inställd spelning är en spelning passat in så bra. Med all sannolikhet en mycket bättre spelning i det här fallet. Att bandets sångare ser ut lite som den felande länken mellan Edward Scissorhands och Carola gör mig inte mindre skeptisk.

Har, alldels för sent, bemödat mig med att kolla upp Paradise losts senaste (In Requiem). Jag borde få stryk för att jag inte hängde på låset när den släpptes. Paradise lost är fortfarande osannolikt bra, och de lyckas fortfarande balansera nytt med gammalt och låta angelägna. Dessutom är Ash & Debris, såhär i efterhand, i konkurrens med Ordinary people förra årets låt. Enough said.