Konsten att fira jul
Så var yttligare en julafton överstökad, och det gick relativt smärtfritt. Blev kanske lite för mycket choklad, vilket ju kan sluta med magont, men annars har jag inga skäl att klaga. Förutom Kalle Anka. Hade krävts en vädning i klass med att Kalle tröttnar och istället drar på strippklubb med Piff och Puff för att det ska bli intressant. Det enda lustiga är väl de uppenbart påtända matadorerna i Tjuren Ferdidand.
I övrigt inkasserade jag Modern Warfare 2. Man får bekämpa Ivan med enorma missiler. Jag är nöjd. Man är inte man föränns man spränt en skeppslast med ryssar i luften samtidigt som man pillar sig i navlen med pipan på en Desert Eagle. Att samarbeta för att samla stjärnor är dessutom läskigt roligt. Har blivit två sextimmars sessioner tillsammans med kamrat Ljung på drygt en och en halv vecka nu.
Spenderade juldagen tillsammans med mamma med att städa i det som brukade vara mormor och morfars hus inför försäljningen. Det var en inte helt omärklig känsla. Hittade där den helt fantastiska vinylen "Jul med Egon". Jag misstänker att det kan vara ett fullgott substitut för de som tröttnat på Carola och Christer Sjögren. Om nu någon någonsin har uppskattat de två, vill säga.
30 sidor in i The Death of Bunny Monroe av Nick Cave lever boken upp till förväntningarna. För en bok som handlar om en alkoholiserad sexmissbrukare som säljer hudprodukter kan i stort sett bara bli bra. Att den faktiskt är bra på riktigt med är ett plus.
Dagens soundtrack: Bob Dylan - The Man in the Long Black Coat. För att den är så fantastiskt ödermättad.
Sist men inte minst en försenad julhälsning, god jul och gott nytt år. Så, då var den ena hälsningen i tid ivarjefall. Lär ju trots allt inte sitta och blogga vid tolvslaget. Då blir det mest troligt andra aktiviteter. Vad får var och en gissa på egen hand om de känner att det behövs.
Kommentarer
Trackback
