Konsten att avsky (das melodifestival)



Pest. Pina. Elände. Mörker. Carola. Melodifestivalen. It's just that time of year, och jag älskar att hata det nästan lika mycket som jag älskar ägg på min smörgås. Nu väntar jag bara spänt på att Christer ska göra entre, ingen melodifestival utan väl avvägda pinsamheter signerade Christer. Så det så.

Det borde vara förbjudet att be folk låta som en häst vid 9 på morgonen. Har man dessutom för avsikt att sända det i radio blir det hela än mer förhatligt. Nej, jag anser inte att det är kvalitetsradio att tvinga folk att låta som hästar. Shame on Mix Megapol. Om det inte framgår så är det precis vad jag lyckades bli utsatt för på Göteborgs central.

Snö. Sen inte snö. Sen snö. Sen slask. Sen is. Sen inte snö. Sen snö. Sen slask. Sen is. Det är en sorglig cirkel, för jag vill ha snö. Men det är uppenbart för mycket begärt.

Dagens soundtrack, Nick Cave & The Bad Seeds - Sunday's Slave.

Hittade Eternal Darkness billigt häromdagen. Sällan har ordet fynd kännts så passande. Det är fortfarande sjukligt roligt att agera bananskal åt ärkeäcklet Pious Agustus planer på att förinta världen medan väggarna blöder eller det kryper insekter på skärmen för att ens karaktärs sanity meter är körd i botten. En personlig favorit är när ens karaktär tror att han/hon tappat huvudet.

Sen kan man ju inte ignorera de odödliga citaten. Det här kan vara bland de bästa introna någonsin, så sjukt bra så det knappt finns.  Det här är snudd på lika fantastiskt. Nästan lika bra som ägg på smörgåsen.

Jag har vid ett antal tillfällen hört, sett och läst om bilister som gnäller om att cyklister inte stannar och leder cykeln över övergångsställen utan istället cyklar över. Låt gå för att bilisterna i det läget har rätten att köra, men jag tycker fortfarande majoriteten av bilisterna saknar rätt att uttala säg. Skälet? Som fotgängare blir man nästan förvånad när man blir framsläppt vid övergångsställen. Ett praktexempel är tidigare idag när sex (6) jävla bilister på rad lyckades med konststycket att inte stanna för mig i egenskap av fotgängare vid ett övergångsställe. Inte fan är det en engångsföreteelse heller. Faktum är att det händer ganska ofta.

Nu ska jag äta, det har jag förtjänat. Har ätit två smörgåsar idag. Båda två med ägg, självfallet. Jag känner ett behov av att kompensera för min slarvighet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0