sirbananafiend

Började spela om Zelda: The ocarina of time igår. Får fortfarande rysningar med jämna mellanrum och blir alldeles nostalgisk. Det är fortfarande en helt underbar spelupplevelse av den mer svårtoppade sorten. Inget slår de där ögonblicken som definderade ens liv som nörd. Den här sekvensen är fortfarande helt fantastisk.

Återbesöket till Shadow moses island i Metal gear solid 4 är härmed korat till årets spelupplevelse (egentligen förra årets men jag spelade ju inte spelet föränns i år, rätt ska vara rätt).

Började lyssna på Zyklon i helgen, hade pinsamt nog glömt exakt hur jävla bra de är.

Har av ren lathet inte orkat göra en best of 2008-lista. Kanske kompenserar med att göra en senare, men oddsen känns inte helt övertygande. Kan däremot inleda min lista med 2009 med att avslöja årets sämsta. Jag missar Bob Dylan. Med tanke på hur bra han var senast är det skäl nog att rycka lite på näsan. Men vem fan spelar i Jönköping men inte Göteborg? Gör om, gör rätt.

Kan väl trösta mig med att Neil Young ska släppa nytt ivarjefall, alltid en intressant upplevelse.

"But if crying and holding on
And flying on the ground is wrong
Then I'm sorry to let you down
But you're from my side of town
And I miss you"

Buffalo Springfield - Flying on the ground is wrong. För att de är så sjukligt underskattade, för att det är Neil Young och sist men inte minst för att. Full stop.

Men nu har jg inte så mycket mer att tillägga utan ska ägna mig åt mer givande saker. Tro det eller ej. So long.