sirbananafiend

Det var roligt att skämta om att man hade ålderskrämpor på gymnastiken på gymnasiet. Det är mindre roligt när man faktiskt har något som skulle kunna passa in i den kategorin, om det nu är vad det är. Känns efter gårdagens runda springande som att jag dragit något i höften ur led. Inte för att jag har det, men det är en delikat känsla. Får en att känna att man egentligen heter Agda, är 97 år gammal och precis har brutit lårbenshalsen för tredje gången mellan frukost och lunch. Sensmoralen är att jag känner mig gammal.

Dagens soundtrack, Cream - World of pain.

Såg igår vid sjutiden att Villareal hade bekräftat att Pellegrini var på god väg till Real och att förhandlingar pågick. När jag kollade igen vid elvatiden var det hela spikat, klart och officiellt bekräftat av Real. Oj vad jag har saknat en president som ser till att saker bli gjorda utan att krångla. Minns med skräck hur Ramon Calderon krånglade i veckor med Getafe innan han lyckades lösa ut Bernt Schuster från sitt kontrakt. Som om det inte var nog så ville han att Schuster själv skulle köpa ut sig från sitt konrakt. Jag ser inte logiken i det resonemanget. Med det i åtanke är det skönt att saker återigen sköts proffisionellt. Vem vet, Perez kanske till och med kan reparera delar av Reals skadade relationer med andra klubbar?

Dagens soundtrack 2, Oomph! - Suck-taste-spit. Att låten kommer från en skiva som heter Sperm tilltalar inte alls min omogna humor. Inte alls.

Känns som att nästan allt prat efter Champions league-finalen har handlat om Messi. Men för guds skull, INIESTA? Folk kan väl knappst ha missat vem som egentligen var man of the match? Eller kan de det? Förstår inte riktigt hur det skulle ha gått till isåfall. Bara förarbetet till 1-0 är värt 10,5 guldbollar. Förövrigt tycker jag det är humor att Stokes tränare påstår att Barcelona förmodligen inte hade vunnit Premier league. Tala om att sticka huvudet i sanden.

Monikas mat på tv4 är det sämsta matlagningsprogrammet jag sett, någonsin. Det är till och med sämre än Rachel Ray. Det är ingen komplimang. Rena motsatsen snarare.

Idag är dagen D. Det vill säga dagen Dylan, som i Dylan Moran. Det kommer bli storslaget, och blir det inte det är det jag som kommer gå in i förnekelsestadiet och sticka huvudet i sanden. Det kallas win win.