Konsten att vänta och bli nerbajsad


Mina pensionärsgener straffade självklart omedelbart mig för det osmakliga cancer-skämtet från förra inlägget. Kunde idag slutföra drygt hälften av min vanliga joggingrunda innan jag fick erkänna mig besegrad. Jag ber därmed om ursäkt för min smaklöshet. Att min kära mor ordinerade vad jag redan visste att jag behövde var ju inte helt oväntat. Dvs träningsuppehåll. Det fanns en tid när det hade fått mig att jubla. Det fanns en tid man försökte förfalska underskrifter för att slippa röra sig. Den tiden har dött som med ett nackskott kan jag konstatera.

Om drygt två timmar ska Kakas framtid vara officiell påstås det. Det enda jag kan tänka på är att det vore århundradets antiklimax ifall det visade sig att han bestämt sig för att stanna i Milan. Inte bara hade det varit ett antiklimax. Det hade varit ett direkt hot både mot Reals image och mot det nya projekt man just nu bygger på. Men nu talar ju inget för det. Det är mest min realistiskt pessimistiska sida som talar. Eller pessimistiskt realistiska för delen.

Skriver Franck Ribery på för Real Madrid i sommar lovar jag, som ett väldigt tidigt nyårslöfte, att jag ska skaffa en Real Madrid-tröja med Perez på ryggen.

Kamrat Ljung blev bokstavligen nerbajsad på vägen hem från dagens joggingrunda. Den skyldiga var mest sannolikt en fågel. Jag kunde annars konstatera att det innehar en enorm komisk poäng att se en kompis bli nerbajsad. Så länge man slipper bli utsatt själv då vill säga. Jag har ju dock också blivit utsatt en gång i tiden. Can't say I liked it. Skulle lämna tillbaks ett spel till mina kusiner när det hände. Min moster måste ha undrat när hon öppnade och jag stod där med fågelbajs på tröjan.

Kvällens soundtrack, Eric Clapton - Wonderful tonight. För att jag tänker på en speciell person just nu. Och för att jag tydligen trots allt är en man av klischéer. Who would've figured?

Dagens rubrik, "Kors, vilka stygn". "Viola, 25, broderar sexiga motiv med korsstygn". För att jag aldrig trodde att jag skulle få se orden sexiga och korsstygn i samma mening. Utan ett o före sexiga då, vill säga.

Fan vad rastlös jag känner mig. Det var den här känslan som gjorde julafton så underbar när man var sex. Jag hoppas bara jag slipper strumpor i paketet (strumpor kan i sammanhanget jämnställas med typ...Jan Tauer. Den förgyllda multi-tvspelskonsolen med inbyggd mugghållare man egentligen önskar sig motsvarar självklart Kaka. Gud vad tacksamt och relevant det är att referera till jul i alla sammanhang.)

Funderar på att sova nu, men vill samtidigt vänta tills det blir officiellt. Får nästan gå och singla slant om det. Såå ehh, Sayonara!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0