Konsten att vara gubbe



Soul Calibur 4 är ett roligt spel. Att jag spenderade kvällen igår med att systematiskt smiska kamrat Ljung gjorde inget sämre. Jag har talang för det verkar det som, det är ju trots allt inte första gången.

Jag avskyr självrättfärdigande, tjuriga gamlingar. Satt med öppen dörr på en parkering tidiagare idag för att ventilera. Samma stund som gubben började svänta in sträckte jag mig för att stänga igen dörren. Det hindrade dock inte honom från att tuta aggressivt, blänga surt samt fnysa föraktfullt när han fick förbi mig.

Satt och disskuterade krämpor och att man inte gärna kollar upp dem i onödan igår. Vi kom fram till att det inte alltid blir bättre av att veta vad man har. Det kan ju faktiskt bli en obehaglig överraskning.

"Jag har ont i höften"
"Ja, vi har fått tillbaka testresultatet och det visade sig att du har höftkulscancer. Du är det enda dokumenterade fallet och vi vet följdaktigen inget om hur man behandlar det, men här, ta ett paket alvedon."

Inte riktigt vad man vill höra. Jag reserverar mig för ifall någon faktiskt känner någon som lider av denna åkomma.

Terminator Salvation var bättre än jag trodde den skulle vara. Men sen var ju Helena Bonham Carter med, och som alla vet så går det inte att misslyckas då. Det är the laws of nature.

Jag önskar att min dator hade ett filter som blockerade bloggar jag tycker är tråkiga. Det hade hindrat en från att slösa tid på dem. Det eller alternativt ett lagstadgat förbud. Vilket som för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0