sirbananafiend

Satt och letade helt och funderade på vad jag skulle lyssna på när mitt val helt slumpmässigt föll på Neil Young. Slumpmässigt....yeahh right. Men det fick mig ivarjefall att fundera en aning. Hur kommer det sig att gubbens mest genialiska verk är de som fått minst cred? Kan ju tyckas vara en aning märkligt. För ingen människa vid sina sinnens fulla bruk kan väl tycka att Trans är något annat än ett fullskaligt mästerverk enligt konstens alla regler? Om det trots allt finns en sån person så tänker jag både förtränga och förneka det, i precis den ordningen.

Jack Bauer anno 2009 är förmodligen argast på tv någonsin.  Och ja, då räknar jag in Gordon Ramsay. Faktum är att Jack förmodligen hade fått Gordon att titta både en och två gånger under sängen innan han kurar ihop sig med snuttefilten på kvällen ifall de två hade mötts. Och ja, jag är medveten om att den ena är fiktionell och att liknelsen egentligen saknar all relevans. Men sällan har väl någon andats så mycket bitterhet, ilska, cynism och total likgiltighet inför det mesta på två ben som andas. Så mycket bättre än när Jack förklarar hur presidenten kan vara säker på att hon har hans lojalitet blir det inte.

"With all due respect madam president, ask around" 

Tvekar starkt på att särkilt många serier lagt samma betoning på karaktärernas utveckling som 24. Jack Bauer i  säsong ett är en väldigt annorlunda person jämfört med Jack Bauer i säsgong 7. Inte så konstigt i sig, men kul att även tv-skaparna tagit sig tid att arbeta in faktum att sju separata terrordygn och närmre 100 personliga uppoffringar av modellen psykiskt jobbiga sätter sin prägel. Än så länge har säsongen goda förutsättningar att bli det bästa jag sett på tv, någonsin. Det är helt enkelt så bra. Och nämnde jag att Jack Bauer är arg?

Kvällens soundtrack, Band of horses - No one's gonna love you.

Nu är det dock sent och jag ska gå och lägga mig, barnprogrammen är trots allt slut för idag och jag behöver min skönhetssömn. Höhö. Öhh...sooo long pssssuckkerrs.

Om någon frågar mig kommer jag bestämt förneka all kännedom om att det i Tisdags spelades Champions league-fotboll på Anfield. Men om jag trots allt skulle tvingas kommentera matchen jag förnekar all kännedom om skulle jag ställa mig frågan hur fan man kan se så förvånade ut när man mot Liverpool på bortaplan blir utsatta för hög press. Det kan ju inte gärna ha varit så att man inte såg det komma? Och skulle det varit så har Juande Ramos misslyckats med att förbereda sitt lag på något en sjuåring hade kunnat räkna ut med, ursäkta min ungerska, röven. Nej, jag tycker inte det är värdigt en av tidernas mest anrika fotbollsföreningar att agera och skämma ut sig på det viset. Rent hypotetiskt alltså, eftersom jag inte känner till något om någon fotbollsmatch som slutade 4-0 till Liverpool.

Så har tv4 äntligen fått tummen ur och börjat sända 24 säsong 7. Tv blev precis lite mer Jack Bauer, och jag älskar det. Alla världens terrorister (amerikanska den här gången) får något nervöst i blicken och kulspetspennor är så mycket mer än något att skriva med. Allt är med andra ord precis som det ska vara.

Måste ha sett världen jobbigaste, nyfiknaste och odrägligaste unge på bussen i veckan. Började oskyldigt med att han undrade om han fick klappa en persons hund. Därifrån urartade det hela till en regelrätt runda av något som mycket väl hade kunnat vara 1000 frågor, på riktigt. Jag tappade räkningen på 861. Ett litet urval av personliga favoriter följer nedan.

"Tycker du det är ovanligt med folk som åker buss med katt?"
"Har du katt?"
"Är du allergisk? För isåfall är det pälsen du är allergisk mot"
"Har du sett någon åka buss med en katt?"

Kvällens soundtrack, Blind Guardian - Another stranger me.

Har spenderat i stort sett hela den delen av kvällen jag inte ägnat åt matlagning med att nostalgitrippa på Coupling. Det är inte bara en snudd på oförskämt träffsäker serie om relationer med världens bästa Reservoir dogs-imitation, det är även nostalgi på hög nivå. Att andra övernattningen med kärleken spenderades med att titta på Coupling har inget med saken att göra. Inte alls.

Först vill man ha snö. Det får man, i drygt åtta sekunder utspridda på tre månader. Sen tröttnar man och vill ha vår. Vad får man? Snö, så klart.

Men nu ska jag nog sova, efter att ha kollat på yttligare några avsnitt av Coupling, så klart. Allt annat vore tjänstefel.

Satt och funderade på lite olika ord som sällan används i vårt vardagsspråk men som jag tycker borde användas oftare. Kom fram till att tölp är en het kandidat till världens mest underskattade ord. En helt enkelt fantastisk förolämpning när man vill låta valfritt stolpskott få veta vad man tycker om dem utan att det behöver reflektera tillbaka dåligt på en själv. Man framstår inte som vulgär, elak eller ens särskilt ohövlig. Det är helt enkelt perfekt

Tänk dig scenariot att en tant eller gubbe tränger sig i kön på ett ICA nära dig. Tänk dig deras förvånade min när de får höra "tölp" istället för "kukhuvud". De lär ta åt sig mer än de hade annars och de får inte ens möjlighet att beklaga sig över dagens fördärvade ungdom. Det är ren och skär win-win.

Nick Cave och Neil Young på samma festival? Mycket mer våt önskedröm blir det inte. Så varför i h-vete är festivalen i Stockholm? Det är inte rättvist, har redan missat Nick Cave en gång för att jag inte haft möjlighet att ta mig till Stockholm. Lägg då till att Neil Young är det överlägset bästa jag sett live så är det tillräckligt för att få mig att vilja gråta. Ja, på riktigt. Det får mig att vilja hoppa upp och ner och skrika "jag vill, jag vill, jag vill" som ett trotsigt småbarn. Det är ren och skär lose-lose.

Dagens soundtrack, Anthony and the Jonhnsons - Kiss my name.

Ska man tro Where the actions is artistbeskrivning av Nick Cave så är han djävulens högra hand. Jag trodde bara han var australiensare.

Nu ska jag till biblioteket och lämna tillbaks filmer. Fick ett upprört mail som upplyste mig om att jag skulle akta mig för att missa sista återlämningsdagen som var imorrn. Som mailet var utformat trodde jag att jag redan hade missat den. Med tanke på min förmåga att missa att lämna bibliotekssaker för sent så fick jag ju inte alls lätt ångest och såg pengar med vingar flyga iväg och landa i en sur bibliotekstants väntande hand. Inte alls. Tack så oerhört mycket för att jag inte alls började oroa mig i onödan.

En sak jag älskar med mänskligheten är hur den alltid lyckas hitta sätt att sjunka till nivåer man inte trodde var möjliga. Satt och kollade på den danska versionen av Sanningens ögonblick (som att den svenska inte är vidrig nog). Behöver väl knappst påpeka att jag inte hade några högra förväntningar på deltagaren då jag inte anser att det är så mycket mer än förnedringstv av absolut värsta sort (nej, det är inte ens roligt). Men när snubben erkänner att han hade för vana att trycka i sin hamster Anabola kände jag ett Michael Douglas-aktigt behov av att få spränga något. Har sagt det förut och säger det igen, vissa människor är inte existensberättigade.

Dagens soundtrack, Katatonia - Strained.

Slogs tidigare idag av vad som hade varit det ultimata temat för en kommande filmkväll. Audrey Tautou. Det är inte många skådisar jag gillar lika mycket som Steve Buscemi. Kiefer Sutherland är en. Audrey Tautou är en annan. Att hon är helt fenomenal på grimaser gör inget sämre.

Ska om drygt 50 minuter se spansk cup-fotboll. Enda jag har att invända är väl att jag hellre hade sett Athletic Bilbao mot Sevilla än Mallorca mot Barcelona. Men man kan ju uppenbarligen inte få allt.

Hyfsat vårigt väder idag. Mustigt värre. Jag vill ha sol och vårkänslor. Men mest av allt vill jag slippa att frysa. Bara känslan av att kunna gå ut utan att kränga på sig en tjock vinterjacka är ju priceless.

Var inne på pressbyrån på Göteborgs central (ett av de vill säga) i måndags. Kunde inte låta bli att tycka att det var lite underhållande när en av de anställda först förklarade att hon var sur på sin kollega för att sedan förkunna att det berodde på att hon var tvungen att vara sur på någon. Att hon sedan rakt ut ställde sig frågan ifall vem som helst får bära pressbyråns kläder gjorde inte mig mindre fundersam. Alla vet väl att man måste vara högutbildad för att jobba på pressbyrån? Eller? Det är något speciellt med vissa människor.

Veckans poesipoäng går till Elvis Costello för Brilliant Mistake. "She worked for the ABC News. It was as much of the alphabet as she knew how to use". Under avdelningen dissar du önskar att du kommit på själv.

Veckans poesipoäng 2 går till  Nick Cave för Stagger Lee. "I'm a bad mother fucker, don't you know. And I'll crawl over fifty good pussies just to get to one fat boys asshole". Under avdelningen finskt fistfuck?

Dagens soundtrack, Elvis Costello - Oliver's army.

Dagens soundtrack 2, Katatonia - Evidence.

Påminndes under en disskussion om de där gamla t-shirtarna med en bild av Monika Lewinsky som har något vitt i ansiktet och med texten "Not milk". Slog mig hur mycket roligare det hela hade blivit om texten varit "Not milk. Keso." Under avdelningen aktuella saker. Amen.