sirbananafiend

Satt och letade helt och funderade på vad jag skulle lyssna på när mitt val helt slumpmässigt föll på Neil Young. Slumpmässigt....yeahh right. Men det fick mig ivarjefall att fundera en aning. Hur kommer det sig att gubbens mest genialiska verk är de som fått minst cred? Kan ju tyckas vara en aning märkligt. För ingen människa vid sina sinnens fulla bruk kan väl tycka att Trans är något annat än ett fullskaligt mästerverk enligt konstens alla regler? Om det trots allt finns en sån person så tänker jag både förtränga och förneka det, i precis den ordningen.

Jack Bauer anno 2009 är förmodligen argast på tv någonsin.  Och ja, då räknar jag in Gordon Ramsay. Faktum är att Jack förmodligen hade fått Gordon att titta både en och två gånger under sängen innan han kurar ihop sig med snuttefilten på kvällen ifall de två hade mötts. Och ja, jag är medveten om att den ena är fiktionell och att liknelsen egentligen saknar all relevans. Men sällan har väl någon andats så mycket bitterhet, ilska, cynism och total likgiltighet inför det mesta på två ben som andas. Så mycket bättre än när Jack förklarar hur presidenten kan vara säker på att hon har hans lojalitet blir det inte.

"With all due respect madam president, ask around" 

Tvekar starkt på att särkilt många serier lagt samma betoning på karaktärernas utveckling som 24. Jack Bauer i  säsong ett är en väldigt annorlunda person jämfört med Jack Bauer i säsgong 7. Inte så konstigt i sig, men kul att även tv-skaparna tagit sig tid att arbeta in faktum att sju separata terrordygn och närmre 100 personliga uppoffringar av modellen psykiskt jobbiga sätter sin prägel. Än så länge har säsongen goda förutsättningar att bli det bästa jag sett på tv, någonsin. Det är helt enkelt så bra. Och nämnde jag att Jack Bauer är arg?

Kvällens soundtrack, Band of horses - No one's gonna love you.

Nu är det dock sent och jag ska gå och lägga mig, barnprogrammen är trots allt slut för idag och jag behöver min skönhetssömn. Höhö. Öhh...sooo long pssssuckkerrs.