sirbananafiend

Jag borde komma igång och packa så jag kan sova. Problemet är att jag inte orkar packa alls. Mitt föredragna scenario hade varit att ligga på en solig sandstrand och sörpla paraplydrinkar med kärleken och dra cyniska skämt om turister och köttkorv. Men eftersom livet inte är rättvist gör jag inte det, och packning är vad som står på schemat. Arggh.

Gott is ein popstar är potentiellt världens bästa låttitel (i hård konkurrens med And Oceans I wish I was pregnant). Var tvungen att konsultera en tyskkunnig nära bekant för att bekräfta att Gott verkligen betydde gud, vilket jag nöjt kunde konstatera att det gjorde.

Ennio Morricone är ett geni, filmmusik blir helt enkelt inte bättre. Spelar ingen roll om det handlar om John Williams, Danny Elfman eller Hans Zimmer. Morricone is the shit. Har lyssnat på The Ecstacy of gold fler gånger än jag kan räkna till ikväll.

I ett försök att nå ut till ungdomar finns påven nu på facebook. Det känns bra att man ska släta över brister som intolerans och gammalmodighet med facebook. Verkligen stabilt.

Kvällens soundtrack, The Crown - Blitzkrieg Witchcraft. P.g.a allsångsfaktorn. Catchy är bra när man är trött. Aggresivt är bra när man är irriterad. Kombinationen är oslagbar. Refrängen är dessutom det bäst formulerade stycker ondska någonsin. Vid närmre eftertanke får det även bli veckans poesipoäng.

"Blitzkrieg witchcraft - massmurder megaslaughter!
Madness, terror - the occult power of destruction!
Nuclear warfare - burning storms of radiation!
H-bomb! Sieg Satan - Exploding bodies uber alles!
Come and take it away!

Blitzkrieg witchcraft - massmurder megaslaughter!
Madness, terror - the occult power of destruction!
Nuclear warfare - burning storms of radiation!
A-Bomb! Pure deathfuck - yeah, God really loves his children"

I helgen tar äntligen avgrundstortyren slut. Det helvete som startade i mitten av hösten och sedan så gott som kontinuerligt fortsatt under våren. Jag pratar om Reals säsong. Fan vad skönt det ska bli att det tar slut. Och till Osasuna som fixar nytt kontrakt vid seger mot Real i sista omgången kan jag bara säga grattis till fortsatt spel i högsta ligan även nästa säsong. Bitter? Nej, lekmanstermen är realist. Det är illa, men jag är nöjd så länge Barca inte slår Reals rekord för antal gjorde mål på en säong från 90 (107 stycken).

Hur svårt kan det vara att hitta strumpor till fem dagar? Svårare än man kan tro tydligen. Ibland önskar jag att jag hade en arme av tränade superekorrar som kunde sköta allt som känns jobbigt åt en. Lite som räddningspatrullen fast mer inriktade på packning, städning och invasionskrigsföring.

Men nu har jag packat klart, och det utan hjälp av ekorrar, så nu har jag förtjänat att få sova. Bättre sent än aldrig antar jag.

Ska äntligen se Dylan Moran, tisdag nästa vecka. Hade lyckats missa att han ens kom till Sverige, så tack till discshop som rättade till det felet. Dryga dygnet senare och biljett och transport är ordnad. Nu får jag bara hoppas att dreggel inte gör biljetten ogiltig. Hade varit aningen snopet.

Christopher Walken är det sexigaste på tv, någonsin. Och rysk roulette är en sport för riktiga män. Helt allvarligt. Och fruktansvärt relevant, också. More cowbell, baby.

Satt och funderade på hur fel det tenderar att bli när omslaget till skivor i stort sett enbart består av en bild på artisten. Brukar antingen bli tråkigt eller bara fult. Kan bara komma på två undantag på rak arm. Rob Zombie och Bob Dylan. De klarar av det, med bravur.

Dagens soundtrack,  Oomph - Supernova. För att tyskar visst kan vara roliga, ibland.

Pocketböcker för tio kronor är prisvärt. Jag tycker om böcker, i synnerhet i pocketform, och jag tycker om att bara göra av med lite pengar när jag gör av med pengar. Tur för mig att pocketböcker för tio kronor var exakt vad Lagerhouse rear ut. Det är skönt att inte vackla ut ur butiken dubbelvikt av ångest som ett grottmongo för att man inhandlat lite kultur.

Uppvärmning. Det är viktigt. Utan det kan man drabbas  av träningsvärk.

Nu ska jag ut och springa. Fy och blä. Eller egentligen. Den tragiska sanningen är att jag nästan börjat uppskatta det. Så kan det vara när friskusar i ens omgivning tvingar en. Ja, jag skyller på det.  

Ibland hatar jag barn, om möjligt till och med mer än vad som är riktigt hälsosamt. Nog för att man kan räkna med att en viss mån av omständighet kommer med kombinationen barn och glasskö, men att behöva vänta närmre tio minuter på att en unge ska krångla klart är bara för mycket. Att resten av familjen velade ungefär lika mycket som Fritzl när han skulle välja tapeter till källaren gjorde inte mig gladare. Alls. (1-0 till mig för Fritzl-referensen, ha).

Arsene Wenger till Real Madrid? Vågar man hoppas? Antagligen inte, men tanken är porrig, för att uttrycka sig diplomatiskt.

Dagens soundtrack, Anna Ternheim - Today is a good day.

Har ryktesvägen hört att Norge vann Eurovision song contest. Wow, grattis och bra så. Men kan någon förklara en sak? Hur kommer det sig att de inte lyckats hitta en bild på vinnaren där han inte ser ut som han blir tagen hårt med en termos av modell större? Det har varit exakt samma sak på alla bilder jag har sett.

Dagens Journalistikpoäng 1, "Sverige Europamästare i körsång för grodor".

Dagens Journalistikpoäng 2, "The Hoff på fest i Playboy mansion". Äntligen lite riktiga nyheter, för oss som har längtat.

Vad hände med gammalt hederligt hyfs? Respekt för en medmänniskas ägodelar? Jo tjena, håll utkik utanför fönstret efter flygande grisar, det är antagligen mer sannolikt. Scenariot var ganska ordinärt. Jag skulle med bussen och langade därför in min väska bland bagaget. Min kära väska stod ganska luftigt till eftersom det var gott om ledig plats. Väl framme i Halmstad skulle jag hämta ut väskan bara för att mötas av synen av att den var fullständigt mosad av två lager tunga resväskor och gods. Det är något fel när en fullpackad sportbag är mosad till gränsen där den är drygt en och en halv decimeter tunn. Att två klämkäcka pensionärer helt sonika passade på att traska före alla i kön var isberget som fick glaset att rinna över. Jävla patrask! (och ja, småsint gnäll ÄR det bästa som finns).

Dagens soundtrack, Bob Dylan - It's all good.

Dagens soundtrack 2, Pet shop boys - Love etc.

Var längesedan tv-spel känndes så roligt som nu. Först visade sig Killzone 2 vara precis exakt så episkt som man hade förväntat sig. Sedan kom Bioshock som en 50-talsstylad symbios på Deus ex och...öhh...Half life? Telekenisis  fetrockar. Att slå ihjäl fiender med andra fiender är roligt.

Blir tv mycket sjukare än Nip/tuck? Jag är faktiskt skeptisk. Senaste avsnittet var dessutom ytterst lärorikt. Man fick nämligen lära sig hur man inte bör kombinera sågar med kvinnobröst. Om man nu skulle komma på tanken att försöka vill säga. Jag kan inte påstå att det är något jag funderat på. Faktiskt.