Konsten att packa

Jag borde komma igång och packa så jag kan sova. Problemet är att jag inte orkar packa alls. Mitt föredragna scenario hade varit att ligga på en solig sandstrand och sörpla paraplydrinkar med kärleken och dra cyniska skämt om turister och köttkorv. Men eftersom livet inte är rättvist gör jag inte det, och packning är vad som står på schemat. Arggh.
Gott is ein popstar är potentiellt världens bästa låttitel (i hård konkurrens med And Oceans I wish I was pregnant). Var tvungen att konsultera en tyskkunnig nära bekant för att bekräfta att Gott verkligen betydde gud, vilket jag nöjt kunde konstatera att det gjorde.
Ennio Morricone är ett geni, filmmusik blir helt enkelt inte bättre. Spelar ingen roll om det handlar om John Williams, Danny Elfman eller Hans Zimmer. Morricone is the shit. Har lyssnat på The Ecstacy of gold fler gånger än jag kan räkna till ikväll.
I ett försök att nå ut till ungdomar finns påven nu på facebook. Det känns bra att man ska släta över brister som intolerans och gammalmodighet med facebook. Verkligen stabilt.
Kvällens soundtrack, The Crown - Blitzkrieg Witchcraft. P.g.a allsångsfaktorn. Catchy är bra när man är trött. Aggresivt är bra när man är irriterad. Kombinationen är oslagbar. Refrängen är dessutom det bäst formulerade stycker ondska någonsin. Vid närmre eftertanke får det även bli veckans poesipoäng.
"Blitzkrieg witchcraft - massmurder megaslaughter!
Madness, terror - the occult power of destruction!
Nuclear warfare - burning storms of radiation!
H-bomb! Sieg Satan - Exploding bodies uber alles!
Come and take it away!
Blitzkrieg witchcraft - massmurder megaslaughter!
Madness, terror - the occult power of destruction!
Nuclear warfare - burning storms of radiation!
A-Bomb! Pure deathfuck - yeah, God really loves his children"
I helgen tar äntligen avgrundstortyren slut. Det helvete som startade i mitten av hösten och sedan så gott som kontinuerligt fortsatt under våren. Jag pratar om Reals säsong. Fan vad skönt det ska bli att det tar slut. Och till Osasuna som fixar nytt kontrakt vid seger mot Real i sista omgången kan jag bara säga grattis till fortsatt spel i högsta ligan även nästa säsong. Bitter? Nej, lekmanstermen är realist. Det är illa, men jag är nöjd så länge Barca inte slår Reals rekord för antal gjorde mål på en säong från 90 (107 stycken).
Hur svårt kan det vara att hitta strumpor till fem dagar? Svårare än man kan tro tydligen. Ibland önskar jag att jag hade en arme av tränade superekorrar som kunde sköta allt som känns jobbigt åt en. Lite som räddningspatrullen fast mer inriktade på packning, städning och invasionskrigsföring.
Men nu har jag packat klart, och det utan hjälp av ekorrar, så nu har jag förtjänat att få sova. Bättre sent än aldrig antar jag.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Poesi är bara förnamnet.
Postat av: Hoodie
Oja, poetry of the damned.
Trackback