sirbananafiend

Bob Dylan har släppt en julskiva. Finn sex fel i den meningen, någon? Vad rökte han när han kläckte den idéen? Det värsta är dock inte att han släpper julmusik, det är att det inte är totalt värdelöst. Tvärtom, tyckte det var rätt mysigt. Funkar helt okej att höra Dylan sjunga "Here Comes Santa Claus". Äntligen ett bra argument i kampen för att få mamma att ritualbränna Carolas "Jul i Betlehem". Sing Hallelujah.

Dagens soundtrack: Bob Dylan  - Señor (Tales of Yankee Power). För att inget går upp emot gamla klassiker man inte har lyssnat sönder och dessutom inte hört på alldeles för länge, trots världens kanske märkligaste sångtext.

Jag pluggar engelsk grammatik just nu, egentligen. Pinar just nu mig själv med att rita träddiagram. Ja, det är grammatik jag pratar om. Det bästa är ändå att det slår den gamla klassiska skolgrammatiken rätt ordentligt.

Verkar ha blossat upp en rätt rejäl debatt om fotbollsdomare efter att Frankrike tagit sig till VM efter en solklar hands av Henry. Martin Hansson får mängder av skit och det gnälls i mängder. Har personligen inget emot Hansson, och kravet på avstängning känns en smula snevridet när tidernas sämsta icke-spanska domare fortfarande får döma, nämligen Frank De Bleeckere. Skulle inte ens i mina värsta mardrömmar kunna fantisera ihop en fegare eller sämre domare. Skulle möjligtvis vara Tom Henning Övrebö då. Och nej, jag tycker inte det är okej att gnälla eller skylla allt som går fel på domare, men någon jävla hejd på uselheten får det vara.

Dagens soundtrack 2: Bob Dylan - I'm Not There. Samma motivering som innan, kunde inte låta bli att hålla mig på temat.

Börjar ju nästan få lite julkänslor, så här i November. Kan alltid luta mig mot att det ivarjefall inte berodde på att var och varannan affär började med jultema i mitten av Augusti typ. Det ska jag fira med att plugga mer teori, äta pepparkakor och dricka kaffe med kardemumma och kanel i. Yeehaah.