sirbananafiend

Trodde ju att det var Champions league den här veckan. Jo, om det inte hade varit för att jag glömt bort (förträngt) faktum att det är landslagsuppehåll och att skiten vägrar ta slut. Det räcker inte med att Sverige missar VM och att Ronaldo blir borta drygt en månad och sannolikt missar båda Reals möten med Milan. Nej, jag får vänta yttligare en vecka på att se världens bästa fotboll. Jag tycker inte nödvändigtvis det är rättvist. Detta trots att rättvisa inte har något alls med saken att göra.

Det här kan sorteras in under kategorin "att få det rätt". Eller inte riktigt va?

Dagens soundtrack, Nick Cave & The Bad Seeds - Wanted Man.

Varför i h-vete måste Nick Cave komma till Stockholm för högläsning ur sin nya bok? Varför inte Göteborg? Jag ville ju gå. Blåst på konfekten för andra gången. Bitter? Ja!

Det här är ju inte alls ovänat. Cruyff försvarar Real Madrid. Har helvetet frusit över och grisar börjat flyga utan att jag märkt det? Det är ju direkt ohälsosamt för världsordningen. Och på kortare sikt är det ohälsosamt eftersom jag mycket väl kunde drabbats av en hjärtattack. Som Claes Eriksson sa en gång, "av allt för stora överraskningar kan man få en allvarlig chock". Det värsta är att han har dessutom har alldeles rätt i det han säger, något som inte heller händer varje dag. 

Dagens soundtrack 2, David Bowie - Song for Bob Dylan. "With a voice like sand and glue". Priceless. 

Nu ska jag försöka knyta ihop arbetet jag suttit och skrivit på sedan klockan nio imorse, innan galenskapen kuliminerar och jag tvingas göra något jag ångrar. Inte för att jag riktigt vet vad, men det är inte värt att chansa.