sirbananafiend

Vet inte riktigt varför, men såfort jag träffar på en lärare jag har i engelska börjar jag alltid helt reflexivt prata engelska. Så när jag träffar min lärare från Fictionkursen i korridoren och hon säger "hej" säger jag "hello". En aning störande eftersom jag faktiskt är löjlig nog att tycka det är pinsamt.

Kan grammatik vara roligt? Svaret är, tro det eller ej, faktiskt ja. Till en viss grad ivarjefall. Det beror ju för all del väldigt mycket på ens lärare. Men som tur är verkar jag ha fått grammatiklärarnas Usain Bolt. Nej, det har inget att göra med hur fort hon går, pratar eller äter. Hon verkar bara vara ytterst sympatisk och med en positiv inställning som smittar av sig.

Dagens soundtrack, Eric Clapton - Lay Down Sally. För att den smittar av sig, på ett ytterst positivt sätt. Och för att jag tänker fortsätta vara förutsägbar ett tag till.

Dagens rubrik, "Evra inför derbyt: "Jag ska bua med fansen åt Tevez"". Mycket moget. Mer sånt, tack.

Det är inte ofta jag lyckas läsa om karaktärer som är lika cyniska som jag själv. Men huvudpersonen i The catcher in the rye kommer nära. Sen är det väl ungefär det enda roliga med boken än så länge, men det är ju en annan historia.

Ibland vill jag vara Adam Sandler i Click. Finns tillfällen när det hade varit väldigt givande att till en viss grad kunna snabbspola i sitt liv.

Det var ett jävla tjat om Anna Anka. Jag tänker inte lägga mig i debatten mer än genom att konstatera att det är ett utomordentligt löjligt jävla namn och att det är totalt omöjligt att ta någon som tycker jämnställdhet är tragiskt på allvar. I synnerhet om personen råkar vara hemmafru och vara bosatt på en helt annan kontinent. Finns viktigare disskussionsämne. Som ett förbud mot trädgårdstomtar.