Konsten att återvända till vardagen

Så var man där igen, på god väg mot det stora skrämmande allvaret. Varför uppskattar man inte att gå runt och dega förräns ens möjlighet att göra det försvinner? Jag vill dega mer, och inte behöva göra något alls. Krav, ansvar och stress låter inte alls lockande. Chips, dipp och öl är mer melodin för dagen.

På tal om chips, dipp och öl. Den senaste veckan har varit en orgie i godis, mat, läsk, mer godis, glass, mat och andra onyttigheter. Jag måste återuppta löpandet så fort det blir lite varmare, annars finns risken att jag dör.

Jag gick omkring och hade Pokerface med Lady Gaga på hjärnan. Det var tills jag hörde Eric Cartman sjunga den. Jag behöver knappast påpeka vad jag har på hjärnan nu. Så otroligt genomfantastiskt, och nej, det var inte ironi.

Ibland tycker jag om att sakna folk, det kan nästan vara en terapeutisk känsla. Just nu kunde det inte ligga längre från sanningen. Hur fan ska jag klara två veckor utan ditt sällskap? Dör lite inombords för varje timme som passerar.

Dagens soundtrack: Nick Cave - To be by Your Side.

Är nu online med eget internet och egen dator. Kan högst möjligtvis innebära frekventare uppdaterande av den här bloggen. Men bara eventuellt, det största problemet är att jag är en lat jävel, och lär förbli sådan tills jag dör. 

Snubblade på ett aningen märkligt fynd när jag kom hem. Låg en uppbruten dildo-förpackning helt randomly på marken. Prislappen upplyste mig om att den hette Trojan horse och att förpackningens innehåll skulle vara rosa. Någon som inte kunde vänta tills de kom hem med att provköra sitt inköp? Eller månne någon som skämdes och tyckte det var säkrast att göra sig av med bevismaterialet? I vilket fall var det underhållande, barnslig och omogen som jag är.

Dagens klipp: Louise Hoffsten - What Good Am I? Fantastisk tolkning av fantastisk låt. Munspel är världens bästa instrument och Dylan själv ser nästan nöjd ut under applåderna efteråt. Mäktigt. 

Såg Instängd 2 igår. Drygt 40 liter slaffs och ett antal illbådande farhågor senare kunde jag konstatera att filmen inte alls var så dålig som jag förväntade mig. Var rätt bra till och med, även om de av någon anledning bytt regissör.   

Men nu pockar andra åtaganden (kaffe) på uppmärksamheten, så jag drar mig nu. So long suckers.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tack för dagens bästa leende. Och ja Robin, du kommer alltid att förbli lat :)

2010-01-12 @ 22:46:43
Postat av: Anonym

Hahaha, lätt bästa versionen, inkluderat orginalet. Vem fan behöver träna/springa/jobba? Kör på med lat stil, det ända rätta! :)

2010-01-12 @ 23:19:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0