Konsten att lyssna på radio

Jag upptäckte på tågresan hem idag att jag av någon anledning har ett helt avsnitt av Bob Dylans radioprogram på mp3:n. Vet inte hur det hamnade där, men det var ganska underhållande. Dylan låter ungefär som en kedjerökande gangster ur en Martin Scorsese-film från tiden när hans filmer handlade om Baseballträn och Kokain istället för flygare och irländare. Udda men ganska underhållande. Att de tio första minuterna ramades in av tvättäkta amerikansk inavelscountry gjorde inte saken mindre roande.

Första dagen i skolan är nu avklarad. Upplevelsen kan nog summeras med ordet intressant. Men jag tog mig igenom det, och därifrån kan det nog bara bli bättre.

Insåg precis att jag, pinsamt nog, sitter och tittat på Paradise Hotel. Helt omedvetet, jag lovar. Det gick som bakgrundssorl och jag reflekterade inte över det förrens nu. Det  oförsvarbara är att jag inte bytt kanal än. Nu blev det dessutom reklam, så jag lär inte byta på yttligare en stund.

Kvällens soundtrack: Eric Clapton - Lonely Stranger.

Men nu ska jag, högst välförtjänt gå och lägga mig. Gick upp fyra i morse. Det är en upplevelse som enbart är okej om det sker för att man ska åka och fiska. Annars är det okristligt. Men i vilket fall, god natt.

Kommentarer
Postat av: Mimmi

fiska?

2010-01-28 @ 22:03:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0