sirbananafiend

Jag har fortfarande ont i tänderna efter att ha varit hos tandläkaren, och det trots att jag inte "hade särskilt mycket tandsten alls". Varför känns det då som att någon försökt slita ut hela min käke med en kofot?

För att munte upp mig själv bjuder jag mig själv på två helt fantastiska citat från citatmasiken Eric Cantona. Alla som minns karatesparken mot supportern måste ju älska det första.

"My best moment? I have a lot of good moments but the one I prefer is when I kicked the hooligan."

Und

"When the seagulls follow the trawler, it is because they think sardines will be thrown into the sea."

Smått fantastiska citat skulle jag vilja säga. Som om någon hade korsat José Mourinho, Per Nuder och något sinnesutvidgande.

Dagens soundtrack: Vet inte riktigt - har faktiskt inte lyssnat på musik idag. Så jag klämmer till med glass.

Nu ska jag gå och duscha och allt annat en flicka behöver göra för att bli fin. Gud vad kul man blir när man är trött. Det är ju nästan lustigt. Säger soo long innan jag råkar dra till med något mer pinsamt. Stay tuned.

Bromance of the year är korad, grande Mourinho!

Har varit en givande helg på de flesta sätt och vis. Den kan i all korthet beskrivas som en blandning och hockey, fotboll, whiskey och rabarberpaj. I like.

Dagens musikvideo: Nick Cave & The Bad Seeds - Bring it on. Varför ser videon ut som att regissören har snöat in på en blandning av 70-talsporr, 50 Cent och Sunset Beach? I vilket fall spelar det ingen roll då det är världens just nu bästa låt.

Dagens soundtrack: Grinderman - No Pussy Blues. Allt tack vare världens minst poetiska textrad:

I thought I'd try another 'tack
I'd drink a liter of cognac
I threw her down upon her back
but she just laughed and said she just didn't want to

I thought I'd have another go
I called her my little ho
I felt like Marcel Marceau must feel when
she said that she just never wanted to
she just didn't want to

Vid närmare eftertanke kanske jag precis besvarade frågan varför Nick Cave-videon ser ut som en pimpad porrproduktion från 70-talet. Det slår ju Rammstein ivarjefall.

Jag har hittills i det här inlägget lyckats låta bli att nämna namnet José Mourinho och så ska det, med undantag för det här snedsteget, förbli. Jag nöjer mig med att konstatera att Inters Champions league-seger var episk.

Tvingades begrava en mus igår. Det var sorgligt. Och att klappa den innan vi la ner den i hålet är förmodligen det närmsta jag någonsin kommer komma om nekrofili, hoppas jag. Och efterson den raden bekraftar en new low tänker jag nu gå och ägna mig åt något vettigare.

Sitter just nu i skolan och äter lunch medan jag frenetiskt hoppar mellan artiklar om José Mourinho. Ryktena har gått lite för långt för att jag ska våga tro på att Pellegrini får stanna. Om Mourinho kommer eller inte vågar jag inte säga för mycket om, visst verkar det luta mot det, men obehagliga helvändningar har skett förr.

Annars kan man väl bara konstatera att det är sinnessjukt att det går att förlora en ligatitel när han spelat ihop smått magiska 96 poäng och gjort 102 mål. Ungefär lika sinnessjukt som att man funderar på att sparka tränaren som ledde laget till det. Nej, säsongen lämnar inte mycket mer än en bitter eftersmak i munnen.

Tror aldrig att jag har längtat efter ett sommarlov lika mycket som jag längtar efter det nu. Känner mig helt slutkörd, som om som om en armé av lagom stora elefanter har hoppat på min rygg under ett halvårs tid ackompanjerat av Leif Lokets dansbandsfavoriter volym 114. Ja, man kan fakiskt må så.

Jag hade kunnat sova ett år känns det som. Eller nej, förmodligen inte. Men ett dygn hade nog gått, om man bortser från att man alltid känner sig så konstig när man har sovit för mycket. 12 timmar hade kanske varit lagom? Lite mer än en god natts sömn liksom? Är det för mycket begärt? Egentligen?

Nu ska jag dock ägna mig åt något vettigare, som att vänta eller något annat högst intellektuellt. Hade mediterat över en ostmacka om jag inte hade hunnit äta upp den redan.

Precis när jag trodde att jag skulle behöva vänta tills boxen släpps visar tv4 att de kan göra rätt genom att visa säsong 3 av Californication. Kvällen är räddad.

Vemodigt att Guti eventuellt gör sin sista match för El Real på söndag. Hade varit grymt värdigt om han isåfall fick avsluta med ett ligaguld. Lär efter Barcas seger mot Sevilla inte hända. Grymt bittert för ett lag som gjort 101 mål och som spelat ihop 95 poäng på 37 matcher.

Dagens soundtrack: Alice Cooper  - School's Out. Wanna guess why?

Inte ens whitetrashbruden som var med i Gekås och som först avfärdade Gudfadern som hjärndöd killfilm, sedan såg filmen och sist men inte minst bestämde sig för att den var så bra att hela hennes bröllop skulle gå i Gudfadern-tema kan förstöra att tv4 guld visar alla tre filmer i helgen.

Men nu börjar Californication och jag behöver inte vänta längre, så soo loooooooooooooooooooooooonnnnnggggggg. (Så fyllde man lite mer än en rad på ett diskret och inte alls suspekt sätt.)

Slöade precis bort en och en halv timma på den inte alls särskilt lyckade kalkon-skräckisen The Nun. Som filmens titel antyger handlar filmen om en en hämndlysten nunna som, hör och häpna, söker hämnd på ungdomarna som en gång dödade henne. Så otroligt fantasilös och bortslarvad att den får über-skitfilmerna Saw 1-6 att verka som något mer än ett otroligt dåligt Seven-plagiat. 

När man precis hade börjat glömma spottloskan mot Poulsen i Em 2004 (förövrigt även han ett praktsvin) så går Totti och gör så här. Tänkt att jag hade begravt mitt Totti-hat. No more baby.

Neil Gaiman är en trevlig historieberättare och Neverwhere är en trevlig liten historia. Den innehåller bland annat folk som kan prata med råttor och råttor som pratar. Vet inte vilket som gör vilket mest överflödigt, men bra är det.

Kronans droghandel är ett oerhört lustigt namnval på ett apotek. Associatonerna är inte direkt rumsrena. Låt gå för översättningen av drugstore, men termen gör sig inte på svenska. Alls.

Jag är alldeles för trött för att sitta uppe och vänta på fotboll, särskilt med tanke på att jag har tidig övning i skolan imorgon. Ska räkna statistik. Alla korrekta försök att gissa exakt hur peppad jag känner mig belönas med en isglass. Priset kan utkvitteras i utbyte mot att jag blir bjuden på lyxmåltid på valfri restaurang. Så, då har jag effektivt lyckats helgardera mig mot att behöva ge bort glass.

Kvällens soundtrack 1: Canned Heat - Let's Work Together.

Kvällens soundtack 2: Nirvana - In Bloom.

Kvällens sountrack 3: Alice Cooper - Desperado.

Dagens rubrik: "Fiasko när jägare skulle skjuta älg - sköt 14 skott men älgen överlevde". För en gångs skull är jag en smula road. Och upprörd, stackars älg.

Men nu ska jag titta på den beryktade fotbollen, Mallorca - Real Madrid. Får bara sluta på ett sätt. Punkt. God natt.