sirbananafiend

Det sista man vill göra om man sovit tre timmar är att gå upp, i synnerhet om anledningen till att man ska gå upp är en fyra timmars lektion. Att det ösregnar och att ens paraply av någon anledning inte tål att det blåser gör inte saker bättre på något sätt och vis.

Att man redan är bitter som satan över att Real inte är kapabla att slå ett Werder Bremen som på grund av skador knappt lyckats få ihop tvåmanna-trupp gör inget bättre. Nej, det är inte ett acceptabelt resultat när Bremen har nära nog hela sitt mittfält på skadelistan. Att försvaret återigen såg ut som dåligt organiserad dagisfotboll gör absolut inget bättre. Det är ovärdigt och jävligt frustrerande. Att det ökar Real-föraktet hos en jävla massa blåögda fjortonåringar som upptäckte fotboll ungefär samtidigt som media började hypa Ronaldinho skiter jag dock fullständigt i. Det måste, som en följd av en otursam runda på fotbollskanalen, nämnas.

Klarar man som cyklist knappt av att ta ett tramptag per minut ska man helst inte ge sig ut på cykel. Måste man trots allt göra det ska man helst inte cykla mitt i cykelbanan. Måste man trots allt cykla mitt i cykelbanan kan man ivarjefall ha den goda smaken att ha på sig sin hörapparat så man hör när folk ber en att akta sig. Det är INTE för mycket begärt. 

Att komma hem och upptäcka att man glömt att lämna in en bok som det nu är straffavgift på gör en så satans irriterad men är tyvärr bara en alldeles för logisk fortsättning på eländet.

Nåja, Alice Cooper igår var dock en ljuspunkt. Att 90% av låtarna i setlisten plockas från 70-talet gör inget sämre. Tvärtom. Trumsolon är dock avskyvärt tråkiga och borde förbjudas. Annars hade jag inte särskilt mycket att klaga på.


Kvällens min


Kvällens min 2


Allt för hemmafixaren


Kvällens ansvarsfulla


Kvällens pose

Räknas det som tur eller otur att på något sätt hinna med bussen trots att man lyckats försova sig nåt så in i? I vilket fall så är det en ren bragd att jag hann. Vaknade en halvtimma innan bussen gick men hann trots det både duscha och dricka kaffe. Helt fantastikst egentligen. 

Dagen  blev knappast sämre av expressens löpsedlar som bokstavligen höll på att få mig att sätta cola i halsen. 20 sätt att avslöja om din chef är psykopat. Känns lika läsvärt som "10 sätt att avslöja om din mat är hallucinogen" eller "Så här vet du om din fastighetsmäklare är Dendrofil".
 
Annars går priset för dagens rubrik till expressen för "Bert planerar schlagermusikal". Det det kan förövrigt följas upp av rubriken "Robin funderar på att emigrera till Alaska".

Inte alltför långt kvar tills det är jul på riktigt nu. Det ger alltid lite extra motivation. Julskyltning, julshopping, julbakning, julskinka, julmust, julklappar, julgran, jultomte, julgröt, julafton etc etc. Det är svårt att gå fel med ett ord som börjar på jul. Skulle väl vara julsång som är undantaget, ivarjefall i de fallen där de är framförda av Carola.

För vi är klara för EM, för vi är klara för EM, fy fan vad vi är bra. Då var det äntligen klart då. Fantastiskt skönt, sommaren räddad.

Jag ska förövrigt inte en enda gång i det här inlägget nämna något om vilken "bra" tränare Steve Mc(lost)Claren är. Precis som jag inte ska använda någon form av ironi eller visa upp något som skulle kunna uppfattas som skadeglädje. Det är ett löfte. De som trodde på det uppmanas här med att sluta läsa eftersom ni kan uppfatta följande stycke som stötande.

Till att börja med kan vi väl konstatera att England som fotbollsnation har ambitioner, för att uttrycka det diplomatiskt. Alltså kan man redan där fråga sig vad fan somliga tänkte på när de bestämde sig för att det var McClaren som var mannen för jobbet. Enda trösten om man har oturen att vara engelsman är väl att McClaren duckar tomater hela vägen till arbetsförmedlingen.

Den här gången kanske man lär sig av sina misstag dock. Finns ju en eller annan kompetent tränare ledig därute. Capello, Lippi und Mourinho anyone? Men då hade man klart tvingats släppa sina krav på att engelska tränare helst ska vara riktiga träarslen. Tanken på Capello som får ett typiskt Capello-utbrott på säg, Wayne Rooney, framstår som jäkligt underhållande.

http://www.youtube.com/watch?v=w2KCEYApgRA

Den mannen upphör aldrig att roa mig, det är en sann hjälte i ordets rätta bemärkelse.

Dagens låttips är tillägnat Steve Mc(Gone)Claren. Bob Dylan - Going Going Gone. Oerhört passande och bra på alla sätt och vis.  

Men i vilket fall, vi är klara för EM, fy fan vad vi är bra. Joddling und fotboll is the shit. Nästan så man blev sugen på att kolla på Sunes Sommar nu.....

Dagens artikel går till Expressen för "Ditt sötsug kan vara vuxen-adhd". Man kan få krupp för mindre. Det ligger lite i nivå med "Fotsvamp kan vara hjärntumör".

Vad har Carola och huvudvärk gemensamt? Båda är ungefär lika underhållande som en jordbävning. Kombinera de två med Idol och jag får lust att emigrera till Påskön.

Jävla tjat det var om Spice Girls. Till skillnad från Backstreet Boys kan man ivarjefall få ut något positivt av dem. Hur? Man stänger av ljudet på tv:n.
 
Man skulle fötts som bananfluga så hade man sluppit irritera sig på alla halvursäkter till idioter. Man upphör aldrig att förundras över somligas "intelligens".
 

Trodde inte det var möjligt men någon har lyckats sätta ord på hur jag känner inför tv ibland. Mannen är självklart Bob Dylan och låten heter Tv Talkin' Song.

"Sometimes you got to do like Elvis and shoot the damn thing out"

Ungefär så man tänker när man kommer hem vid fem-tiden och sätter sig vid tv:n för att koppla av en stund bara för att upptäcka att det mest sevärda som sänds är repriser av Glamour.

Priset för veckans rubrik går till MSN för "Kylie vill adoptera Aboriginbarn". Om det kvalificerar sig som veckans artikel är väl mer tveksamt.

Fotbollsgalan? Nja, känns mindre spännande. Lite på samma sätt som Will & Grace. Inte alls vill säga.

Så visar det sig att en av kandidaterna i Barcas förra presidentval försökte värva Raul till Barcelona. Under avdelningen omåttlig optimism kombinerat med bristande självinsikt kan aldrig vara en vägvinnande kombination. Jag skrattade bokstavligen så jag grät. Storhetsvansinne är roligt.

Jag har tråkigt. Så kan det gå när man ska skriva uppstats på en bok med av en författare man i vanliga fall inte skulle röra med tång. Nu var ju för all del inte J.M Coetzee lika tråkig som jag på förhand hade trott. Men uppsatsskrivning är fortfarande ungefär lika roligt som "Dharma & Greg". Det vill säga inte alls. 

Helgens match är korad. Genoa - Palermo (3-3) var bland det bästa jag sett på ett bra tag. Jävligt retsamt att Palermo skulle lyckas kvittera på övertid bara, eller att jag garderade ettan med en tvåa istället för ett kryss för den delen. Omgången överlag präglades av retsamma resultat, såsom att Roma tappade 2-0 mot Empoli och att Bolton kvitterade mot West ham (återigen på övetid).
 
 Kvällens soundtrack: Bob Dylan - One more cup of coffe. Det ultimata soundtracket så fort kaffe kommer på tal. Förövrigt passande eftersom jag är trött. 

Varför sammanfaller av någon anledning alltid champions league med de veckorna där jag har som mest pluggande att göra? Otur? Skulle inte tro det, någon eller något är ute efter att jävlas med mig. Jag är helt övertygad. Att begreppet "plugga" överhuvudtaget existerar är bevis nog.

Jag har sagt det innan men det tål att upprepas, vissa dagar vill man helst inte vakna. Att man en sån dag har tajming nog att försova sig borde ju nästan vara något positivt, om det inte hade inneburit att man tvingas stressa ihjäl sig för att hinna till skolan i tid. Det i sig är ju rätt absurt eftersom skolan är det sista stället jag vill stressa till. Det är överhuvudtaget det sista stället jag vill till överhuvudtaget. Då är Sibirien, Antarktis och Texas inräknat.

Att överhuvudtaget försöka beskriva resten av dagen hade bara utmynnat i  en väldig massa ord som hade censurerats i vilken serietidning som helst. Lagom till att man tagit sig igenom halva dagen så är man så trött, irriterad och sur att man knappt orkar klaga längre.

Prakt-slakt. Det är ett underskattat ord. Det rimmar och det är allmänt skönt att säga. Det beskriver även Real Madrids fantastiska uppvisning mot Valencia igår. Hade på förhand räknat in det som en av säsongens svåraste matcher. Vill även minnas att jag sa samma sak om Villareal borta (5-0 till Real). Jag kan definitivt vänja mig vid sådana resultat. 

Med lite tur kanske man får en bättre dag imorrn, fast det behöver inte betyda särskilt mycket. I princip hade faktum att jag inte funderar på att försöka svälja ett tennisrack innan man ens hunnit till lunch kvalificerat den som en bättre dag.