Konsten att jobba på tv4
Någon satte precis på Fawlty towers i bakgrunden. Det fick mig att inse hur skönt det hade varit att för en stund kunna vara vansinnigt odräglig och säga precis vad man tycker och tänker till somliga. Basil är en hjälte på alla sätt och vis.
"-My god you're ugly"
"-I'll go get the doctor"
"-You need a plastic surgeon, not a doctor"
Tv4 har gjort det igen. Tv-bolaget som bjöd oss på mästerverket "Nu blåser vi tittarna" är nu aktuella med en uppföljare, lämpligt nog given titeln "Nu blåser vi tittarna 2 - vi pissar fortfarande på er". I originalet fick man följa hur tv4 snillrikt och i sann Grinchen-anda blåste många av sina tittare på El clasico och tillika julstämningen. Med tanke på detta trodde jag de skulle få svårt att toppa den intrigen, men oj så fel jag fick. Intrigen i tvåan är om möjligt ännu mer skruvad. På lördag sänder de nämligen en halvlek av Almeria - Real Madrid. Jo, ni läste rätt, de sänder en halvlek. Istället för den andra sänder de en inomhus-gala i friidrott, från Stuttgart. Jag tackar, bockar och funderar på hur de ska toppa detta till nästa del av följetongen. En sak är jag dock säker på, de lär hitta på något som får en att tappa andan.
Har som en följd av en överjävlig huvudvärk fördrivit dagen med två saker. Dels har jag dammsugit och dels har jag lagat mat. Jodå, cuisine ala Robin, aka våfflor. Fint ska det vara.
Konsten att titta på anime och sakna självinsikt
Så var 7 helt plötsligt 9. Poäng alltså. Som skiljer Real Madrid från Barcelona i ligaspelet. Det bästa är att det kom efter fullständigt drömspel av Real. Vad som är mindre upphetsande är att en viss tränare i Villareal fullständigt skämde ut sig genom att skylla förlusten på domaren. Domslutet i fråga var helt korrekt och tränaren i fråga verkade inte ha något emot att domaren friade hans lag i en straffsituation. Men det vore ju hemskt att inse att man förlorade p.g.a att Real var bättre. Hade det inte varit för Diego Lopez i Villareals mål hade siffrorna från senaste mötet lätt kunnat både tangeras och passeras (5-0 till Real).
Världens coolaste vampyr är utsedd. Alucard från Hellsing får Blade att framstå som en misslyckad fanboy. Att gå klädd i viktorianska kläder och John Lennon-liknande glasögon medan man hanterar pistoler större än Snurre Sprätts framtänder är badass.
Det borde inte vara tillåtet att såga The shining med förklaringen att specialeffekterna suger. Det borde inte vara tillåtet att såga The shining överhuvudtaget. När det gäller skräckfilm är det så nära den heliga graal man kommer. Det är kultklassikernas kultklassiker, Attack of the killer tomatoes inräknad.
Till sist, dagens rubrik. "Eva Mendes tuggar tånaglar". Wohooo. Ska bara låta chocken sjunka in. Och så....öhhh...varför känns det som att jag inte alls bryr mig?
Konsten att vara ohälsosamt ironisk
Gick igenom skivsamlingen på jakt efter saker jag inte lyssnat på på länge igår. Resultatet var att jag fastnade vid Pyaemias Cerebral Cereal, enda fullängdaren de hann släppa innan de bröt upp. Som en följd av det måste jag bara påpeka att de förmodligen är det bästa band som bara släppt en skiva. Förvisso bara för att Traveling Wilburys släppte två, men ändå. Den 9 låtar långa kulturskatten som skivan utgör framförs förövrigt i sann holländsk brutaldödsmetalanda på klarinett.
Hugo Sanchez (mannen som hade för vana att cykelsparka in de mest sinnessjuka mål i Real Madrid på 80-talet, för de som inte har koll) har konstaterat att han gärna tränar ett spanskt lag. Dock inte Barcelona. Hugo Sanchez är en hjälte.
Har kommit fram till att jag har blivit min egen värsta mardröm, nämligen en seriös bloggare (nåja, seriös är nog visserligen att ta i). Det är mer än lite illa. Får inrikta mig på att undvika facebook istället. Det lär visserligen inte bli särskilt svårt, för det krävs antingen att helvetet fryser till is eller att det blir otrendigt för att jag ens ska överväga. Det lutar mot det första.
Sist men inte minst kan jag bara konstatera att Reservoir Dogs (AKA De hänsynslösa) har världens potentiellt coolaste soundtrack. Passande nog eftersom det är världens potentiellt coolaste film, av världens potentiellt coolaste regissör (Quentin Tarantino) och med världens två potentiellt coolaste skådespelare (Harvey Keitel och Steve Buscemi). Den är lite av ett mästerverk faktiskt, och inte så lite heller.
Ps. Blev rätt sparsamt med ironi trots allt, ber ödmjukast om ursäkt för detta Ds.
Konsten att vara en levande vägg
Så var säsongens sista och årets första Madrid-derby avklarat. I vanlig ordning har veckan fördrivits med att skratta åt valfri mängd Atletico-fans segervissa kommentarer. I slutändan slutade det dock som det alltid slutar, med Real-seger. Kombinationen snuskig effektivitet och Iker Casillas är mördande för tillfället.
Just Casillas leder mig in på nästa grej. Hade det funnits någon rättvisa i världen hade Casillas fått guldbollen. Så bra är han. Men oddsen för att fotbollsetablissemanget inser det är väl inte direkt överväldigande. Men för tillfället finns det ingen bättre målvakt. Frågan är om det överhuvudtaget finns en annan spelare som individuellt betyder så mycket för sitt lag för tillfället.
Dagens rubrik. "Miley: Jag vill ha en Atlet". Miley who? What the fuck? Morgondagens rubrik: "Robin: Jag vill ha en komodovaran"?.
Någon som kan dra en kvalificerad gissning på vad morötter, Motörhead, spädbarn och en jävla massa vapen har som gemensam nämnare? De är alla viktiga ingedienser i Shoot em up, filmen som tar befriande intelligensbefriat filmvåld till nästa nivå. Snyggt? Javisst. Coolt? Absolut, alla actionhjältar borde äta mer morötter. Logiskt? Nej. Handling? Är inte helt säker. En sak är dock säker, Clive Owen spottar ur sig den ena repliken efter den andra värdig Bruce Willis himself, medan han knaprar A-vitamin (morot) på löpande band.
Att lyssna på musik av spastiker för spastiker när man ska sova behöver inte nödvändigtvis vara en bra ide. Psycroptic är väldigt mycket ett sånt band och jag vet vad jag inte kommer lyssna på inatt.
Konsten att betala för filmvåld
Var och såg Alien vs predator 2 innan. Har alltid ansett att den filmserien är mer Predator än Alien. Alltså mer b-film än välgjord. Inte för att b-film behöver vara dåligt, det är de flesta filmer med Steven Seagal ett bra bevis på. I detta fallet ligger det rätt nära bra b-film. Att enda skälet att se filmen stavas omotiverat slemmigt filmvåld gör inget alls. Hade inte skadat om någon kastat in Ellen Ripley dock, man kan aldrig gå fel med tidernas överlägset coolaste kvinnliga actionhjälte. Sigourney Weaver är kung (öhh, drottning??!?). Människan är ju förövrigt upphovskvinna till en av filmhistoriens coolaste kommentarer.
"-Hey, Ripley. I heard you, like, ran into these things before?"
"-That's right."
"-Wow, man. So, like, what did you do?"
"-I died."
Mer klassiskt blir knappast.
Skulle köpa dricka efter bion tänkte jag. Eftersom mackar är så förbannat dyra föll valet på en piggelin. Snubben i kassan såg hyfsat skeptisk ut.
Madrid-derby på söndag. Jag är hyfsat förväntansfull, men det är oroande med alla defensiva skador i Real. Riktigt oroande till och med.
Det är en ondskefull konspiration. Jag pratar om tv4. Det ena överjävligt askassa programmet hinner knappt sluta (Idol) innan nästa börjar (Let's dance). Det måste vara någon form av helvetisk terrorcykel designad av tv4 med det högst förfinade målet att skjuta folks livslust i sank. Överreaktion? Nej, jag finner dansande b-kändisar deprimerande och får ett överhängande begär att emigrera till Murmansk.
Konsten att sätta i halsen
Satt och ägnade mig åt helt oskyldigt internet-surfande när jag snubblade på en länk om att den republikanska presidentkandidaten Mike Huckabee vill anpassa konstitutionen efter bibeln. Jag höll på att sätta en hel otuggad apelsinklyfta i halsen (ja, jag åt apelsin). Egentligen inte alltför förvånande, men liktväl en läskig tanke. Kan av någon anledning inte sluta tänka på en fantastisk sekvens med Dylan Moran där han pratar om världsledare och religion.
http://www.youtube.com/watch?v=wl_Lacg5m3g
Så var Half Life 2 till slut varvat, sisådär ett halvår försenat men liktväl varvat. G-man är fortfarande kung, han är cool på ett högst irriterande sätt.
Kvällens rubrik: "Aniston går på peppardiet". När man trodde man läst allt. Stilpoäng för delen med peppar ivarjefall.
Det finns actionspel och så finns det spel som enklast kan beskrivas som en komplett guide till hur du enklast demolerar din omgivning bortom all igenkännelse. Black kvalificerar sig till den andra kategorin. Få är sakerna man inte kan få att explodera med lite illa dold destruktiv uppfinninfsrikedom. Men nur behöver ju förstörelse inte vara destruktivt, faktum är att det är riktigt vackert i Blacks tappning.
Så var Real Madrid, efter att fullständigt ha spelat ut Mallorca hemma men likt förlorat, utslagna ur Copa Del Rey. Känns inte helt stabilt att man man inte kan vara effektivare när man roterar sitt anfallspar. Förhoppningsvis var det bara en sån dag, men jag hade ändå sovit godare om man kunnat säkra Benzemas signatur så man har en långsiktig ersättare till Van Nistelrooy. Det kommer behövas.
Konsten att få tummen ur
Slog mig när jag satt och åt lunch innan att jag inte har varvat Half Life 2. Inget konstigt med det kan tyckas, det finns trots allt en jävla massa spel jag inte varvat ute i den vida spelvärlden. Det lilla faktum att jag började spela spelet i sommras gör dock det hela aningen märkligt, jag brukar nämligen inte kunna sluta spela spel föränn de är varvade. I synnerhet inte spel som får mig att joddla av glädje, och Half Life är väldigt mycket just ett sådant spel.
Av den anledningen är det aningen mäkligt att jag verkar lyckats glömma att jag höll på att spela spelet. Får väl skylla på skolrelaterad stress eller något. Hur som helst så finns det få spelrelaterade saker som är så vanebildande som att springa omkring som nördarnas nörd, Gordon Freeman, och leda revolutionen mot ondksefulla förtryckare respektive slemmiga rymdvarelser. Glasögon är hett.
Ibland är det läskigt vad man får för sig att göra när man har tråkigt. Av någon anledning fick jag för mig att göra ett test på Expressen för kvinnor om vilken manlig tv-karaktär man helst hade dejtat. Svaret var tydligen Jack Bauer. Vem skulle vilja göra ett sånt test? Öhh, never mind, jag vill vid närmare eftertanke inte veta.
Äntligen är Euro Talk tillbaka, har varit tufft att gå utan världens bästa fotbollsmagasin hela julen. Alla fotbollsintresserade som inte har koll på detta bör genast åtgärda det genom att flippa in på svenskafans.se och klicka vidare till Fantv. Helt fantastiskt, och bäst av allt? Ingen Olof Lundh så långt ögat når. Möcke Möcke bra, för att säga som Svennis. Nu ska bara Champions League dra igång med så är vardagen som den ska igen.
Konsten att blogga om Die Hard och avsaknaden av jul
Det finns mycket att säga om Die hard, filmen som enklast kan beskrivas som den heliga graalen bland actionfilm, eller film överhuvudtaget för den delen. Finns få saker som är lika tillfresställande som att sitta och recitera replikerna innan de ens dyker upp i filmen. En annan kan ju nämligen mer eller mindre manuset utantill. En sak är dock säker, ska det vara action ska det vara "old school smutsig svettig snut utan skor som har extrema attitydproblem skjuter på allt som rör sig"-action. Det ska vara politiskt inkorrekt, bullrigt, ovårdat och det ska reta gallfeber på gammla tanter. Då vet man att det inte blir mycket bättre. Eller för att avända mr McClanes egna ord:
"-Look here you asshole...."
"-Asshole? I'm not the one who just got buttfucked on national television"
Finns få bättre sätt att döda en lördagskväll, trots att man sett filmen hundra gånger tidigare (jag överdriver bara lite dessutom).
Tycker det är underhållande att folk tar faktum att andra människor blir upprörda över deras inskränkthet och idioti som ett tecken på att de själva har rätt. Riktigt underhållande till och med.
Tyckte fenomenet med modebloggar känndes rätt främmande, men kändisbloggar är faktiskt direkt illa. Hur orkar man?
När man ändå är inne på kändisar som passar det ju utmärkt med dagens rubrik som idag är en ren uppvisning i smaklös idioti när den är som allra meningslösast. "Har Amy fått vinterkräksjukan?". Ibland undrar man.
Så var julen utkastad, granen nermonterad och allt pynt nerpackat. Spelar ingen roll att man blir äldre, det fyller en fortfarande med en känsla av tomhet. Julhatarna får säga vad de vill, men julen är helt fantastisk. Det är den enda tiden på året man kan ligga och dega framför tv:n och äta choklad klockan två på eftermiddan utan att någon ber än att gå och göra något vettigt (scenariot är vanligt förekommande under mellandagarna). Men det är inte ens ett år kvar tills man får chansen igen.
Konsten att vara en gnällig jävla surkärring (nej, inte jag)
1) Har man så jävla svårt att behandla sina kunder med respekt ska man fan inte ha ett serviceyrke. Jag har inte gjort något för att förtjäna negativ behandling. Om personen i fråga råkar ha en dålig dag så är det fritt fram att stanna hemma, men ta fan inte ut det över mig.
2) Folks ålder är INTE ett skäl att behandla dem illa, alla som tror det kan dra så långt åt helvete det bara går.
Men i vilket fall så är nu årets julklapp till mig själv installerad, en Playstation 2:a. Alltid skoj att ha något att variera Gamecuben med. Någon nyare konsoll lär jag inte orka skaffa än på ett tag.
Så var det dags för dagens rubrik, håll i er. "Amy - nu blondin". De skyldiga är Aftonbladet och min fråga är "jaha?".
Sist men inte minst är jag sjukt sugen på den fjärde NCIS-boxen. Det är dock aningen problematiskt att den inte har släppts än. Får nöja mig med Scrubs så länge, även om Heather Graham inte är med i alla avsnitt (vilket hon borde vara).
Konsten att argumentera
Det spelar ingen roll om påståendet skulle vara att gnuer är en sorts obskyr djuphavsfisk eller att Fernando Redondo skulle ha underpresterat i Real Madrid. Båda är lika absurda. Vad de inte har gemensamt är dock att jag bara stött på det ena idag. Var och en kan ju försöka gissa vilket.
När saker är originella kan det antingen vara bra eller dåligt. Ibland känns det uppiggande och ibland blir det mest konstigt på ett påträngande sätt. Sunn o))) är ett lysande exempel på det sistnämnda. För de lyckligt lottade som inte hört dem rekomenderas absolut inte låten Rabbit's revenge. Anledningen till att jag tar upp det är att jag igår hade nöjet att se Zidane: A 21st century portrait.
Hela filmen går ut på att ett filmteam med 17 olika kameror följer Zidane, och enbart Zidane, under en ligamatch mellan Real Madrid och Villareal 2005. Resultatet är fascinerande. Det ger en bild av fotboll som en tv-sändning aldrig kommer kunna förmedla. Att man får följa en av fotbollshistoriens största genier på närmre håll än någonsin tidigare gör inget sämre.
Gick som en följd av att jag var uttråkad in på Aftonbladet och fick veta att Hip hop är en musikstil som kännetecknas av "fula kläder och usla texter". Jag som alltid har trott att det är korkat att generalisera. Men det är ju tur att Aftonbladet inte låter vem som helst skriva för dem, annars hade det ju varit svårt att ta tidningen på allvar. Sen vet jag inte vad man skulle gjort utam dem. Herregud, folk hade ju kunnat få för sig att det är ok att ha en egen smak.
http://www.aftonbladet.se/kvinna/article1596739.ab
Förövrigt vill tydligen folk att grammisgalan ska läggas ner. Anledning? The Ark fick ingen grammis. Helt rätt, om man frågar mig. Mer överskattat och huvudvärksframkallande svenskt band får man leta efter.
Konsten att titta på film
Det finns saker jag finner fascinerande. Det finns saker jag finner mindre fascinerande. Sist men inte minst så finns det saker jag finner totalt, fullständigt intetsägande och extremt ointeressant. Så kallad "nöjesjournalistik" tillhör en av de sakerna. I synnerhet om det råkar vara i Expressens (eller Aftonbladets för den delen) tappning. Jag skiter rätt högaktningsfullt i kändisar som brutit nyårslöften. Jag skiter i att en kändis halsat skumpa direkt ur flaskan. Jag halsade ouzo ur flaskan. Efteråt däckade jag bakom ett kylskåp. Gör det mig till nyhetsmaterial? Innebär det att någon vill läsa om det? Jag hoppas innerligt att svaret är nej. Nu fyller ju för all del Expressen en funktion, trots allt. Skulle man mot all förmodan glömma bort hur överjävlig världen kan vara så finns skiten alltid där för att påminna en.
Slem. Det är det i särklass mest träffsäkra sättet att beskriva Alien. Jag älskar den filmen. Jag hade dock inte varit alltför sugen på att tungkyssa en, av förklarliga skäl. Och jag skulle definitivt inte röra en Alien med mens. De som sett filmerna vet exakt vad jag pratar om. Men för att återgå till poängen, så kommer jag aldrig glömma farmors min när hon för en stund fick för sig att hon skulle sitta med och se tvåan i serien. Det resulterade i ett antal kommentarer om "dagens ungdomar och deras bristande känsla för smak". Kommer antagligen aldrig finnas ett säkrare sätt att veta att en film är ett mästerverk. Kunde inte gärna missa att nämna det när jag råkade snubbla på den nämnda tvåan på tv.
Teknik kan vara rätt imponerande ibland. I fallet Crysis tas saker ett steg längre. Det är utan tvekan det absolut snyggaste spelet jag någonsin haft nöjet att vila ögonen på. Beats the crap out of porn. Det är första gången jag inte finner prat om fotorealism omotiverat i spelsammanhang. Porrigt var ordet.
Så var det äntligen dags igen. I helgen återupptas spanska ligan. Real har ett sju poängs försprång att försvara och man gör det hemma mot Zaragoza. Upplagt för adrenalinkick. Det oroar mig dock att matchen sammanfaller med nämnda farmorns födelsedagsfirande och att jag inte är helt säker på att kanalen faktiskt finns att tillgå i dennes hem. Det kan potentiellt bli riktigt jobbigt.
Konsten att summera ett år
Årets student: Studenten.
Årets irritationsobjekt: TV4, at any occassion.
Årets TV: NCIS, 24, Scrubs und Two and a half men.
Årets "det hade jag inte vågat hoppas på"-upplevelse: Real Madrids ligaguld, det framstår fortfarande som aningen osannolikt.
Årets alien: E.T.
Årets utomjording: Idol- Kishti.
Årets Badass 1: Jack Bauer, för gud vet vilket år i rad.
Årets Badass 2: Leroy Jethro Gibbs, namnet säger allt.
Årets Badass3: John McClane, inte ens avsaknaden på F-ord kan förstöra honom.
Årets kärnkraftsvärk: Gennaro Gattuso. Mannen hade antagligen kunnat alstra elektricitet till ett mindre land.
Årets tonårsslyngel: Francesc Fabregas.
Årets hemmabygge: Wild Boar Beer.
Årets "Det trodde du va?" 1: Roberto Ayalas övergång till Villareal. Rapporterades klar för klubben för att ett tag efter skriva på för Zaragoza istället. Snopet.
Årets "Det trodde du va?" 2: El Clasico på tv4+, marknadsföring is the shit. Not.
Årets spel: Call of duty 4. Jag är imponerad, knäsvag och imponerad.
Årets skiva: Chrome Dreams II, av Neil Young. Ordinary People är årets låt.
Årets film: Simpsons - The movie.
Årets kalldusch: Robert Jordans bortgång.
Årets sämsta: TV4.
Så har man bemödat sig med att kladda ihop en lista då. Det är varken originellt, roligt, läsvärt eller särskilt relevant. Men när har det någonsin stoppat en?