sirbananafiend

En kort checklist på saker man som målvakt inte bör göra några månader innan ett EM om man vill bevisa att man borde vara förstahandsvalet framför en viss annan målvakt som inte får spela i sitt klubblag.

1. Be bort bollen till till valfri artonårig anfallare i motståndarlaget som följdaktigen kan lyfta in bollen i öppet mål. Check.

Jag lider lite halvt med Rami Shaaban, det var väl ungefär det sista han behövde.

Kom äntligen vidare på Resident evil 4 innan. Fastnade på en synnerligen irriterande bossfight (egentligen fastnade jag inte alls, jag orkade bara inte fortsätta). I vilket fall behöver de som står för fiendedesignen i spelet sannolikt terapi. Lyckas man få ihop något som ser ut som en blandning av en tvestjärt, en bandsåg och en myrslok förtjänar man det.

På tal om äckligt, jag tyckte F.E.A.R var ett ganska läskigt spel. Tills jag fick för mig att spela om det med hörlurar. Då gick det från läskigt till direkt vidrigt. Vi pratar Tori Spellings plastikkirurgi-vidrigt här.

Ett jävla tjat om att världens potentiellt sämsta band, Tokio Hotel, ställer in spelningar. Aldrig förr har väl Ulf Lundells gamla konstaterande att även en inställd spelning är en spelning passat in så bra. Med all sannolikhet en mycket bättre spelning i det här fallet. Att bandets sångare ser ut lite som den felande länken mellan Edward Scissorhands och Carola gör mig inte mindre skeptisk.

Har, alldels för sent, bemödat mig med att kolla upp Paradise losts senaste (In Requiem). Jag borde få stryk för att jag inte hängde på låset när den släpptes. Paradise lost är fortfarande osannolikt bra, och de lyckas fortfarande balansera nytt med gammalt och låta angelägna. Dessutom är Ash & Debris, såhär i efterhand, i konkurrens med Ordinary people förra årets låt. Enough said.

                                                  
Fotboll är sällan helt logiskt. Ibland är det till och med rent smärtsamt ologiskt. Reals form på sistone har varit urusel, mycket tack vare skador i mängder. Som en följd av det har man också förlorat en hel hög matcher. Allt logiskt so far. Mot Valencia hade man dock ett helt komplett lag till sitt förfogande. Det märktes rent spelmässigt, för man spelade långa stunder ut Valencia.

Så vad är problemet? Att man fortfarande släpper in alldeles för billiga jävla skitmål? Nej, igår var det inte det. Ja, man bjuder Valencia på TRE mål genom slarv, bristande koncentration och försvarsagerande som hade ansetts som pinsamt i korpen-sammanhang. Otroligt nog var det inte där skon klämmde igår. Hade man varit ens lite effektiva hade matchen slutat 5-2 till Real. Sneijder missade, Raul missade, Higuain missade, Guti försökte dribbla etc etc. Hade Real för dagen varit lika effektiva som man var mot Valladolid eller Atletico hade man gjort 8 mål på Valencia igår.

Vad sa Schuster till spelarna i halvtid egentligen? "Den som gör mål åker på en månads löneavdrag"? Man skulle nästan kunna tro det. Hur lyckas Higuain missa sitt  första läge? Han har ett helt mål att nicka in bollen i och han nickar neråt, rätt i armarna på en liggande Hildebrand.

Det som retar mig mest är att Valencia skapar drygt en målchans för egen maskin, och det är ett distansskott från Villa som knappt såg ut att gå på mål. Men varför anstränga sig för att skapa något när man kan bli bjudna på saker av sina motståndare på det viset? 

De sista minuterna av matchen efter att Arizmendi gjort 3-2 såg jag genom fingrarna, i ett desperat försök att filtrera bort en verklighet jag desperat ville förtränga. Bara för att rama in misären på ett passande sätt så har det självklart snöat oavbrutet hela dagen. Så mycket för fågelsång och vårkänslor.

Som ett litet ljus i mörkret har det ivarjefall kommit ett releasedatum på den fjärde NCIS-boxen nu. Kan knappt vänta tills maj. Dessutom sitter ju säsong fem inte helt fel. Rena lifesavern för tillfället.

Vågar gissa att de flesta skulle hålla med om att mätthet är något positivt (ja, jag pratar om den sortens mätthet man känner efter att ha ätit). Men det finns tillfällen när det går till överdrift. När någon prackar på en halva sin kebabtallrik precis efter att man ätit en pizza borde man av ren självbevarelsedrift tacka nej. Om man hade haft viljestyrka nog att tacka nej till gratis mat vill säga. Det har jag inte. Istället satt jag i bilen på hemvägen med en jäsande känsla av mätthet blandat med dödslängtan och undrade var fan Anna Skipper är när man behöver henne.

Dock kan ju alltid ett lyckat din mamma-skämt få en att må bättre. Tur att man är lite av en expert på  att få in dem.

Part I: "-Fan, jag har fått rätt många av de här rabatt-korten på sistone"
Moi: "-Det tycker jag är ironiskt, jag har nämligen rabattkort hos din mamma"
Part III: "-Vart jobbar hon?"

Dagens nyhet står Aftonbladet för (surprise). Det är tydligen så att Bert Karlsson (surprise) i ett nytt matprogram (surprise) ska lära skolbarn att äta rätt. Under avdelningen definiera rätt? Ett tag trodde jag nämligen att rätt var lite av en motsats till fel, men jag har tydligen missuppfattat.

Kvällens soundtrack, George Harrison - The art of dying. För att jag kan. För att det är min blogg. För att kultur är livsviktigt. För att han är underskattad. För att jag vill. Öhh, för att, helt enkelt.

Den dagen folk börjar  lyssna på mig i samband med filmkvällar kanske man slipper genomleva filmer om tolvåriga engelska skinheads  i uppseendeväckande fula hängslen som har en osunt hatiskt inställning till curry. Nu var ju visserligen This is England inte så dålig. Den var bara inte riktigt lika bra som allt annat jag ville se.

Hade i ett aningen sinnessvagt ögonblick fått för mig att det kanske var på väg att bli vår. Det var uppenbart jävligt naivt att ens våga hoppas. När man alldeles för sent masade sig upp idag möttes man nämligen av synen av ett rent jävla snöinferno. Kan inte komma ihåg när jag senast såg såna snömängder under de månaderna man faktiskt förväntar sig snö.

Det är så man undrar om något ondskefullt väder-troll någonstans hade tråkigt och därför fick för sig att lite vitt jävla trams skulle liva upp, såhär på vårkanten. Men vad ska man göra? Hade skickat ett brev och reklamerat eländet, om jag bara vetat var man skickar ett sådant.

Annars höll jag på att sätta morgonkaffet i halsen när jag såg rapporter om att Real skulle vara överens med Werder Bremens über-brasse Diego om en övergång till sommaren. Att det skulle dyka upp dementier på det lagom till lunch var väl egentligen bara väntat, eftersom ingen hade erkännt det även om det vore så att det faktiskt är på väg att bli klart. I vilket fall är tanken på Diego i Real minst sagt intressant.

Förövrigt så är melodifestivalen ren och skär ondska. Jag missade Roma - Milan på grund av möget. Kombinera det med att Real fortfarande är totalt jävla oförmögna att vinna få El Riazor. Att man på sistone dessutom totalt misslyckats med att prestera något som överhuvudtaget skulle kunna liknas vid fotboll är deprimerande på riktigt.

Förövrigt, Cannibal Holocaust är förmodligen den sämsta "filmen" någonsin. Jag är skeptisk till att överhuvudtaget kalla det film. Ska jag vara ärlig är jag helt övertygad om att man kan bli stämd för akut lurendräjeri om man kallar det för film. Så usel är den. Så usel att det enhälliga beslutet blev att skita i det och titta på Two and a half men. Det är därmed den andra filmen i världshistorien jag inte orkat se klart. Den andra är Blair witch project.

Så var kvartsfinalerna i Champions league lottade. På rak arm kan jag egentligen bara säga att jag för fotbollens skull hoppas på en final mellan Arsenal och Roma. De är, tillsammans med Fenerbache, de i särklass mest underhållande av de kvarvarande lagen. För övrigt kan jag tillägga att jag finner Barcelona ungefär lika underhållande som Se & hör. Inte alls, vill säga. Chelsea och Liverpool tänker jag inte ens gå in på.

Dagens syftningsfel är förvörigt hämtat från msn, "Porrstjärnan strippar för djur". Hann klia mig både en och två gånger i bakhuvudet innan det gick upp för mig att mitt första intryck nog låg rätt långt från vad det egentligen handlade om.

Dagens soundtrack, George Harrison - Crackerbox Palace. För att han i allra högsta grad var den bästa Beatlen. Och för att jag har tråkigt. Och för att videon helt enkelt är bäst. Electric Banana Band har inte en suck i jämförelse. Och jo, jag är allvarlig. Väldigt allvarlig.

Resident evil 4 är beroendeframkallande. Inavlade bönder med högafflar är bra mycket läskigare än zombies.

Ibland är det befogat att klaga, även på en ikon. När en spelare som länge tillhört världens absolut bästa helt plötsligt slutar att leverera under en längre tid är det befogat att han blir ifrågasatt. När samma person helt plötsligt reser sig ur askan och gör sin bästa säsong på fem år är det mäktigt. Raúl blev i helgen den sjunde spelaren någonsin att nå 200 mål i La liga. Ibland är det befogat att böja på huvudet i ren vördnad. Vad kan med hänvisning till det passa bättre än det här?

Fotbollskanalen har i helgen återigen briljerat med sin sedvanliga kunnighet. En bild som påstods visa Raúl i färd med att fira sitt 200:e mål var i själva verket inte alls en bild på Raúl utan Gonzalo Higuain. Ännu bättre blev det när man kunde läsa att Fredrik Ljungbergs Arsenal blev överkörda  av Tottenham. Någon hade lyckats missa de små detaljerna att 1) Tottenham inte alls mötte Arsenal utan West ham och 2) att Fredrik Ljungberg inte alls spelar i Arsenal utan, just det, West ham. Jag bugar ödmjukast inför fotbollskanalens enorma sakkunnighet medan jag funderar på om jag inte har en påse ruttna tomater liggandes här någonstans som jag kan undvara.

Oj vad jag kommer hålla tummarna för Inter imorgon. Kombinationen av att jag vill se Inter lyckas i Europa och att Fernando Torres förtjänar en klase ruttna ägg i brevlådan lämnar knappast något tvivel om var mina sympatier ligger imorgon.

Det börjar bli irriterande nu. Först Neil Young i Danmark. Nu Nick Cave och The Eagles i Stockholm. Enbart i Stockholm. Problemet är att jag vill se båda två. Det blir problematiskt eftersom jag inte har råd att ta mig till Stockholm. Förbannat irriterande? Ja, det kan man onekligen tycka.

Senast i raden av fotbollsspelare att drabbas av potentiellt karriärsdödande tacklingar är Arjen Robben. Vad jag i första situationen tyckte såg ut som en feltajmad och ganska klumpig glidtackling visade sig på reprisen ligga närmre ett misslyckat mordförsök än en tackling. Vill inte ens tänka på vad som hade hänt om Robben hade haft dobbarna i gräset när hans ben träffas. Det hade antagligen slutat med en ny Eduardo. Kul när han äntligen hade kommit in i matchtempo och börjat leverera. Tacklingen går att se här, drygt tre minuter in i klippet.

Dagens låt, Nick Cave & The Bad Seeds - Dig Lazarus Dig. Skapar hyggliga förväntningar på kommande skivan. Pluspoäng för mustaschen. 

Milan - Arsenal imorgon och Real Madrid - Roma på Onsdag. Jag är inte alls förväntansfull. Inte alls. På riktigt. Not.

Enligt Expressen vill Charlotte Perrelli ha hjälp av sina fans att döpa sin nya skiva. Jag är inget fan, men jag har liktväl ett förslag. Eftersom Money for nothing redan är taget ligger "Inte riktigt Carola, men nästan lika irriterande" bra till i min värld. Synd att man antagligen inte skulle få gehör för det.