Konsten att tramsa
Annars är den här intervjun med Lou Reed om droger, transvestiter, homosexualitet och journalister helt fantastisk. Det är nästan Bob Dylan-klass på Lou här. När det kommer till att jävlas med korkade journalister säger det inte lite.
Startade dagen på allvar med att se att Ulf "söndagsöppet " Larsson har dött på en löpsedel. Två konstateranden efter det.
1.) Det känns en aning konstigt. Det är trots allt mannen som ledde programmet jag fortfarande förknippar med söndagsångest. Med det sagt är det smått fantastiskt att jag ändå inte kunde låta bli att gilla honom.
2.) Jag hoppas innerligt min död stannar så långt ifrån löpsedlarna som möjligt när det blir dags. Finns inget värdigt med löpsedlar.
Dagens soundtrack, Lou Reed - Average guy. För att den blir tämligen klockren i kombination med intervjun ovan.
Nu ska jag dock fortsätta skriva på mitt skolarbete, som är högst stimulerande. Lite ivarjefall. Det kunde varit värre. Mycket värre. Det kunde varit Gossip girl.
Konsten att vara speedad
Borde, ifall CSN inte gjort något fel, få mina två första studebidrag för höstterminen idag. Det är både trevligt och välbehövligt.
Dagens soundtrack, Nick Cave & The Bad Seeds - Supernaturally. Soundtracket till att vara speedad. Utan att ha tagit något annat än marmelad.
Dagens rubrik, "Kändisfågel gripen av polis". Va? Tydligen rör det sig om papegojan från Pirates of the Carribbean. Jag hade ju nästan börjat bygga upp förväntningar på att det skulle handla om en Anka.
Antingen är att lägga harpan ett underskattat tidsfördriv eller så är jag grovt lättroad. Jag misstänker att det kan vara alternativ två. Jag skyller på en traumatisk barndom eller något (jovisst..).
Konsten att sälja ut
Världen är en mörk ondskefull plats. Kan någon förklara vad John Cleese gör i en reklam för Elgiganten? Det är totalt oförsvarbart. Mörkret är totalt. Usch. Inte okej. Inte ens lite. Blir fan ledsen.
Ronaldo blev igår den första spelaren i Real Madrids historia som gjort mål i samtliga sina fyra första matcher för klubben. Mäktigt, svulstigt, episkt, fantastiskt. Slösade pengar my ass. Flopp? Jovisst, taskigt fall av billig avundsjuka? Skulle nog tro det ja. Säger som Ray Hudson "Unarguably the best player in the world, did you hear that Messi?". Ray Hudson är världens bästa fotbollskommentator, jag lovar.
Nu väntar jag bara på att Kaka ska komma igång på allvar med, det är något Real verkligen kommer behöva. Gäller väl bara att, lite som med Zidane, hitta en roll för honom i laget som han trivs med. Då jävlar kommer det att bli åka av för motståndarförsvar Europa över. Ryser nästan av tanken.
Dagens soundtrack I, Elvis Costello - The Other Side of Summer.
Idag har varit helt fantastiskt bra. Blir ju nästan smått glad, på riktigt. Känner mig inte överdrivet bitter över något, utöver möjligtvis att Conan O'Briens frisyr inte är min frisyr. Och möjligtvis som tidigare behandlat, John Cleese.
Det här är fantastiskt. På samma sätt som det inte är fantastiskt. En jävla arbetsmoral man har då. Jag sorterar in det i facket "Meth is bad for you". Och möjligtvis även "inte vardagsmat, ens i Knutby".
Dagens soundtrack II, Lou Reed - I Believe In Love. För att Lou Reed om möjligt är fulare än Neil Young. Det går tydligen att vara det.
Karriärläget på Fifa 09 är helt fantastiskt. Helt underbart välgjort och känns grymt brett. Har inte spelat något så beroendeframkallande sedan Fifa 07, vilket fortfarande är det spel jag spelat mest av alla spel någonsin.
Konsten att vara ledig
Tv4 väljer att visa v64 ikväll istället för Villareal - Real Madrid. Så mycket för "vi satsar på att visa alla Barcelonas OCH Real Madrids matcher". Vet inte riktigt vad som gav mid idéen att de skulle stå för det, men v64 kan ju säkert bli en höjdare. Not. Blir stream från fotbollive för min del.
Gjorde igår mitt kanske bästa köp någonsin. En blå pappersmapp med Bamse på. För 25 kronor. Värt. Man måste älska Bamse. Är ju lätt coolast på skolan nu. Höhö.
Dagens soundtrack, Porcupine tree - Trains. För att tåg är tåg. Och fisk är fisk. Och jag är uttråkad.
Kan en bok skriven på svart sydstatsslang bli lättläst för en tämligen vit person som jag väl ändå får klassas som? Förvånansvärt nog är "Their eyes were watching god" både rätt lättläst, underhållande och atmosfärisk.
Dagens soundtrack 2, The Velvet Underground - Jesus. Som en hyllning till den där oerhört fyndiga reklamen som gick för några år sedan med den lilla pojken och de två Jesusarna. "Jesuses!". Reklam när den är som allra bäst. Eller?
Eftersom internet är en tråkig plats vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer, så jag går och städar nu. Mycket spännande. Lite som att....städa.
Konsten att regna
Idag var andra gången jag har lyckats ta sönder ett paraply (correction, skiten blåst sönder) på vägen till högskolan. Jag skyller på paraplyers allmäna uselhet, snarare än på högskolan.
Dagens soundtrack, The Flaming Lips - Jesus Shooting Heroin.
Jag borde i allra högsta grad sätta mig och göra grammatik nu. Jag orkar seriöst inte det för tillfället. Så jag ska förneka och förtränga det så länge det går och sedan ska jag stressa igenom det eftersom jag faktiskt måste.
And now for something completely different. Vad vet jag inte riktigt, men jag orkar inte sitta här mer nu. Får kompensera med att skriva något mer meningsfullt någon annan gång.
Konsten att plugga, men inte vilja
Dagens soundtrack, Pink Floyd - Comfortably numb. För att det hade varit trevligt för tillfället.
Dagens rubrik, "Okej att tåflörta på krogen?" Under avdelningen Allt om Stockholm. Det är tur att Aftonbladet finns där för att berätta för oss vanliga människor vad som är tillåtet. Ja, jag är bitter idag. Märks det så tydligt?
Dagens soundtrack 2, Porcupine tree - Blackest eyes. För att gamla klassiker alltid är trevliga. Nästan.
Fernando Llorente är förbannat bra. På tal om ingetting. Okejdå, jag erkänner, jag kollade på Athletic Bilbao - Villareal. Lite. Tillräckligt för att se Llorentes briljanta 2-0. Både nedtagningen och avslutningen var ren världsklass.
Gick in på svenskafans och möttet av rubriken "Messi är överskattad." Det gjorde mina närma fem minuter.
Fick idag veta att det är ett fynd om en film som kostat 199:- sänks till 179:-. Behöver jag ens påpeka att jag inte alls håller med?
Men nu ska jag faktiskt ägna mig åt något nyttigt. Som att skriva klart lite saker som jag verkligen behöver färdigställa.
Ps. Jag förespråkar inte nödvändigtvis kärnvapenbombningar. Ds.
Konsten att strippa
Alla som mot någon förmodan skulle få för sig att hyra och se Zombie strippers med Jenna Jameson bör seriöst tänka efter både en och två gånger. Det enda roliga med filmen är att den emellanåt är så dålig att man faktiskt fnissar en del. Enda ljuspunkten är väl Robert Englunds (skådisen som gör Freddy Kreuger) smått psykotiska strippklubbsägare som är medlem i NRA men inte vet hur ett vapen fungerar. Hade varit mer prisvärt att lägga pengarna på Mördartomaterna anfaller. Nej, jag är inte ironisk, det är en klassiker på riktigt.
Frågan är om inte Anna Anka-debatten har nått sin topp med Expressens artikel om att kristdemokraterna inte välkommnar "fru Anka". Helt enkelt genialiskt. Så mycket roligare kan knappast fanskapet bli.
Kvällens soundtrack, Grinderman - No pussy blues. Behövs mer motivering än titeln?
Kvällens soundtrack 2, Wilco - You never know. Mindre förutsägbart?
"400 000 för middag med Sarah Palin". Att någon tycker det är värt det är väl bevis nog för att det finns människor som är mer sinnessjuka är Palin själv.
Har en morgondag bestående av en sidådär 70% pluggande att se fram emot. Tur att man får avsluta dagen med att titta på fotboll då. Real Madrid - Xerex på schemat, såklart.
Blev totalt tagen på sängen över att Idol började igår. Vet inte riktigt hur jag har lyckats missa det, men får väl se det som ett tecken på att jag har lyckats hålla mitt huvud ovanför vattnet iår. Det i sig är ju inte helt misslyckat.
Men nu ska jag gå och läsa lite till i The catcher in the rye och sen ska jag gå och lägga mig. Har ju trots allt en lång dag framför mig imorgon också. Dubbel-suck.
Konsten att prata engelska
Kan grammatik vara roligt? Svaret är, tro det eller ej, faktiskt ja. Till en viss grad ivarjefall. Det beror ju för all del väldigt mycket på ens lärare. Men som tur är verkar jag ha fått grammatiklärarnas Usain Bolt. Nej, det har inget att göra med hur fort hon går, pratar eller äter. Hon verkar bara vara ytterst sympatisk och med en positiv inställning som smittar av sig.
Dagens soundtrack, Eric Clapton - Lay Down Sally. För att den smittar av sig, på ett ytterst positivt sätt. Och för att jag tänker fortsätta vara förutsägbar ett tag till.
Dagens rubrik, "Evra inför derbyt: "Jag ska bua med fansen åt Tevez"". Mycket moget. Mer sånt, tack.
Det är inte ofta jag lyckas läsa om karaktärer som är lika cyniska som jag själv. Men huvudpersonen i The catcher in the rye kommer nära. Sen är det väl ungefär det enda roliga med boken än så länge, men det är ju en annan historia.
Ibland vill jag vara Adam Sandler i Click. Finns tillfällen när det hade varit väldigt givande att till en viss grad kunna snabbspola i sitt liv.
Det var ett jävla tjat om Anna Anka. Jag tänker inte lägga mig i debatten mer än genom att konstatera att det är ett utomordentligt löjligt jävla namn och att det är totalt omöjligt att ta någon som tycker jämnställdhet är tragiskt på allvar. I synnerhet om personen råkar vara hemmafru och vara bosatt på en helt annan kontinent. Finns viktigare disskussionsämne. Som ett förbud mot trädgårdstomtar.
Konsten att dricka hund
Får väl säga att det var rätt väntat att Real skulle vinna igår. Nästan lika väntat som att de skulle somna in totalt i andra halvlek och släppa två sanslöst billiga mål (straffen var förövrigt feldömd) som fick en säker seger att verka mindre säker än den egentligen var. Det är både oroväckande och irriterande att man faller in i gamla ovanor gång på gång. Man måste kunna hålla koncentrationen uppe, annars blir man straffade mot bättre motstånd. Jag menar, repris på matcherna mot Roma och Juventus mot Milan? Inte alls ett omöjligt scenario trots att Real har ett många gånger bättre lag än Milan och egentligen, ivarjefall på pappret, ska vinna rätt komfortabelt både hemma och borta. Det fodras allt skärpning på den fronten.
Ska försöka skriva en uppsats på en bok jag överhuvudtaget inte tycker om. Det går inte bra. Det går raka motsatsen till och med. Har inte ens orkat öppna Word. Känns omåttligt stabilt.
Nick Cave & The Bad Seeds - Where the wild roses grow. För att jag saknar fantasi. Och för att det är okej med klische om det innebär att man gör en smörig duett med Kylie Minogue vars låttext går ut på att man slår ihjäl henne med en sten. Karaktären vars röst hon gör alltså. Inget annat. Jag förespråkar inte att slå ihjäl riktiga människor med stenar.
Msn briljerar dagen till ära med artiklar om kändisrehab, Jessica Simpsons hund och Colin Farrells framtid som blöjbytare. I synnerhet delen med Simpsons hund var väldigt....nej, jag tänker fan inte ens försöka.
Inter - Barcelona ikväll. Må Samuel Eto'o skjuta hål på Barcelona. Dels kanske svensk press slutar inleda alla sina fotbollartiklar med Z då och dels kanske en viss Katalansk klubb inser att det finns en gräns för hur man behandlar en spelare som gjort mål i två av tre champions league-finaler man vunnit och som gjorde 30 mål i ligan förra säsongen.
Konsten att ha seminarium
Så drar äntligen Champions league igång igen, så där lagom till att jag lärt mig att leva med abstinensen. Inget konstigt med det egentligen, så är det alltid. Blir dessto mer förvånad av att Viasat prioriterar att ha Real Madrid - Fc Zürich som huvudmatch på Viasat fotboll fram (egentligen) betydligt hetade Marseille - Milan. Jag vill tro att det har med Real att göra, men jag misstänker att det egentligen mest har med Dusan Djuric att göra.
Har precis suttit och disskuterat en bok jag finner en smula ointressant i en och en halv timma. Det var mer givande än man kan tro, faktiskt. Jag gnällde inte ens. Jag tror bestämt jag gör framsteg på mognadsfronten.
Blev out of the blue inspirerad att göra en helt random lista om något som på något sätt berör mitt liv för tillfället. Eftersom jag trots min tillfälliga inspirationsknäpp egentligen helt saknar inspiration till en sådan lista får det bli en gammal hederlig musiklista. Så här är fem låter jag för tillfället mer eller mindre manglar på repeat.
Eric Clapton - Hoochie Coochie Man
Robert Cray - Don't Be Afraid Of The Dark
B.B King - Ain't That Just Like A Woman
Bob Dylan - Thunder On The Mountain
Robert Johnson - Kind Hearted Woman Blues
Isglass till alla som ser den röda tråden. Eller inte, man måste göra mer än så för att förtjäna en isglass. Ja, isglass är något man förtjänar.
Dagens soundtrack, Eric Clapton - Old Love. För att jag har haft en elakartad craving efter att lyssna på den i ett par dagar nu. Ha, jag är så sjukt förutsägbar ibland. Antar att jag får leva med det.
Men nu kallar riktiga livet, har faktiskt saker att ta tag i. På riktigt. Till att börja med behöer jag maaat. Sen blir det ett maffigt hopkok av pluggande, läsande av The Catcher in the Rye och fotboll. Svulstigt värre.
Konsten att vara kanin och grotta
På tal om förväntningar, såg omslaget till hans andra bok "the death of bunny munro" som släpps/släppts nu någon gång i dagarna. Lär bli att läsa den så fort den första är avklarad. Med det omslaget är allt annat än att den kommer vara grym helt otänkbart.
Gör mitt bästa för att ta mig igenom "the awakening" av Kate Chopin nu. Det går inte jättebra. Jag tycker den är ganska jättetråkig och dessutom har jag aldrig varit bra på att läsa om jag tvingas ta anteckningar och analysera det jag läser medan jag gör det. Det går av någon anledning väldigt sakta då. Men vad ska man göra? Den ska vara utläst tills på tisdag och jag ska kunna prata om den på ett seminarium. Och eftersom jag har bestämt mig för att vara ambitiös och duktig den här gången har jag knappast något större val.
Spenderade förmiddagen med att plocka svamp (riktig svamp) i en skog (en riktig skog). Gud så gemytligt och pittoreskt. Verkar ha klarat mig utan fästingar med. Jag hatar fästingar. Vidriga jävla äckelparasiter som borde utrotas och förpassas till helvetets innersta krets (eller Falkenberg).
Har mer och mer börjat uppskatta rödvin måste jag erkänna. Kanske slutligen börjar växa upp, eller bli sofistikerad. Eller så är det faktum att det är så smidigt att snylta på mina kära päron som gör det. Vad vet jag, gott är det ivarjefall.
På tal om grottor så hade det varit sjukt gott med hallongrottor nu. Och på tal om gott så ska jag tyvärr fortsätta läsa nu. Blä på det, men det får gå ändå. So long.
Konsten att ha blandade tankar om saker som behöver summeras så de inte glöms bort
Känns som att svensk media exklusivt valt att fokusera på två saker på sistone. Svininfluensa och Zlatan. Det är så muntert att man kan få ångest för mindre.
Skulle i förra veckan åka med tåget från Göteborg till Stenungsund. På grund av felutropade tågavgångar hamnade vi på helt fel tåg och första hållplats var Alingsås. Helt lyckat kan det väl knappast beskrivas som, fast sett från den ljusa sidan så fick jag ju se Alingsås. Och från den mindre ljusa sidan? Jag fick se Alingsås.
Dagens soundtrack, PJ Harvey - This is love. För att det är asbra, varken mer eller mindre.
Igår satte jag min mobil på laddning. Sen gick jag och la mig. Jag vet inte hur mycket jag sov under natten, men det översteg definitivt inte tre timmar. När jag vaknade tog jag av min fulladdade mobil från laddaren. Fast som det visade sig var den inte ens nära att vara fulladdad. Faktum är att batterimätaren sjönk till dryga 19% och har mer eller mer konstant stannat där sedan dess. Den går helt enkelt inte att ladda mer. Irriterande? Jag var farligt nära att praktisera 9/11 med min mobil som flygplan och närmsta objekt stort nog för att jag skulle kunna träffa det som måltavla.
Kvällens soundtrack, Nick Cave & The Bad Seeds - Papa won't leave you, Henry. För att genier är genier och genier är....genier.
Fick den minst sagt intressanta uppgiften att analysera berättarröstens (i det här fallet ingen annan än Eric Clapton själv) trovärdighet i Eric Clapton: The autobiography på dagens kursstart i engelska 31-60. Onekligen en av de roligare inledningsuppgifterna man genomlevt. Förövrigt en smått läskigt bra och brutalt uppriktig bok. Sorgligt nog handlar den lika mycket om missbruk som musik. Jag menar, cocktails på kokain, sömntabletter och starksprit är ju inte nödvändigtvis helt lyckat ur hälsosynpunkt.
