sirbananafiend

Jar är sjukt trött. Är helt sinnessjukt för att vara brutalt ärlig. Just därför är det väldigt skönt att jag snart ska sova.

Satt med benen inklämd på en yta man knappt hade fått plats med en tennisboll på (en liten tennisboll) på tåget. Det var inte särskilt givande alls faktiskt.

Dagens soundtrack: Paradise Lost - Eternal. För att den är så sjukt bra och för att jag inte har hört den på säkert tre år vid det här laget. Det var liksom dags att åtgärda det nu. Och ja, den är munter, egentligen.

Jag skulle spelat Modern Warfare 2 ikväll, det blev inte jättemycket med det. Sög ju rätt stenhårt. Kan säkert alltid skylla på att jag är så trött, eller på att min Ps3:a blivit kidnappad av skånska seperatister. Välj din favoritversion själv, jag har min.

Allvarligt talat, så allvarligt var väl knappast Ronaldos armbågning som ledde till det röda kortet mot Malaga? Han blir fasthållen, försöker rycka sig lös och träffar då motståndaren i ansiktet med armen/armbågen. Vad jag kunde se var det långt ifrån medvetet utan bara tough luck för båda.

Människor kan ha en rent förödande effekt på mitt humör. Gärna i stora konstellationer på offentliga platser. Det är rent huvudvärksframkallande. Kanske lider av autism, vem vet.

Jag upptäckte på tågresan hem idag att jag av någon anledning har ett helt avsnitt av Bob Dylans radioprogram på mp3:n. Vet inte hur det hamnade där, men det var ganska underhållande. Dylan låter ungefär som en kedjerökande gangster ur en Martin Scorsese-film från tiden när hans filmer handlade om Baseballträn och Kokain istället för flygare och irländare. Udda men ganska underhållande. Att de tio första minuterna ramades in av tvättäkta amerikansk inavelscountry gjorde inte saken mindre roande.

Första dagen i skolan är nu avklarad. Upplevelsen kan nog summeras med ordet intressant. Men jag tog mig igenom det, och därifrån kan det nog bara bli bättre.

Insåg precis att jag, pinsamt nog, sitter och tittat på Paradise Hotel. Helt omedvetet, jag lovar. Det gick som bakgrundssorl och jag reflekterade inte över det förrens nu. Det  oförsvarbara är att jag inte bytt kanal än. Nu blev det dessutom reklam, så jag lär inte byta på yttligare en stund.

Kvällens soundtrack: Eric Clapton - Lonely Stranger.

Men nu ska jag, högst välförtjänt gå och lägga mig. Gick upp fyra i morse. Det är en upplevelse som enbart är okej om det sker för att man ska åka och fiska. Annars är det okristligt. Men i vilket fall, god natt.

Har haft missnöjet att kunna konstatera att det finns något som är lika deprimerande som dagtv. Det är nattradio. Att tvingas lyssna på Backyard babies och Jennifer Lopez medan man sitter ensam i bilen kan framkalla en viss känsla av isolation.

Måste ju erkänna att det var en viss nostalgisk känsla över att höra Waiting for Tonight igen dock. Har nog knappt hört den sedan den räknades som en hit. Det tar en tillbaka när det fanns två kategorier av Jennifer Lopez-fans. De som tyckte hon var bra, och de som tyckte hon var snygg.

Sitter och slötittar på Godzilla just nu. Det får mig att inse en sak, jag älskar klyschig och hejdlöst patetisk monsterfilm. Men sen gillar jag ju originalfilmen med så. Har faktiskt sett den, en gång för länge sedan.

Dagens soundtrack: Pet Shop Boys - Did You See Me Coming? För att det går bra saker på radio med. Ibland ivarjefall. Som när jag nästan hörde Steely Dan på radio på Pocket Shop på centralen i Göteborg. Sen visade det sig att någon körde ett blandband.

Jag har i efterskott kommit fram till vad mitt nyårslöfte ska bli. Jag ska ge det ett ärligt försök att på egen hand plocka alla stjärnor på Modern Warfare 2. Efter ca 20 försök klarade jag banan där man jagar djävulskt välkamouflerade (utrustade med ghillie suit, se ovan) krypskyttar i Tjernobyl.

Hamnade bakom ett praktexamplaret av estettjejen som försöker vara så överpretentiös och artsy att man vill spy. Outfit ihopmatchad på Monkey och Weekday, Ray Ban-glasögon och ciggaretter. Ändå scorade jag sannolikt fler kulturpoäng än henne eftersom jag precis lånat två antologier med Dylan Thomas Och T.S Eliots samlade verk på biblioteket. 1-0 till mig.

Nu ska jag sova, börjar bli bävertrött och det går ju inte. Ska träffa mormor för första gången sedan morfars begravning imorgon. Har en smula dåligt samvete över att det inte blivit tidigare, men skönt att det blir av nu ivarjefall. Hur som helst borde jag vara pigg då, så so long.

Idag har varit en genuin skitdag. Det är den sortens dag man hade spenderat med att äta ohälsosamma mängder glass uppkurad i tv-soffan framför Sömnlös i Seattle om man hade varit med i en chickflic. Det är jag lyckligtvis inte, så istället har jag blandat Weeping Willows med Katrina and the Waves. Känns lite som att blanda upp och neråttjack. Ambivalent är ordet.

Fick nu litteraturlistan för de första kurserna på utbildningen jag inleder på Tisdag (journalistprogrammet i Göteborg). Kunde av det konstatera att två böcker skulle kosta mig 1000 kronor. Jag är inte det minsta road.

Har uträttat bankärenden idag. Det är faktiskt rent läskigt mycket vuxenpoäng på det. Kompenserade det med att spela tv-spel och titta på en Duck Tales-film när jag kom hem.

Jag skaffade dessutom en bilddagbok när jag kom hem. Beslutet föddes ur ren tristess, jag behövde något att pilla med. Får se hur länge det håller, communitys är rätt dött. Har egentligen varit det sedan helgon slutade kännas roligt. Runt 2007 sådär alltså.

Dagens soundtrack: Red Hot Chili Peppers - Under the Bridge.

Har pillat med ett kollage som skulle bli skrivbordsbakgrund i två timmar nu. Blev precis klar, och är nästan stolt över mig själv. Nu kanske det blir lite roligare att sitta och stirra på skrivbordet när jag inte har något bättre för mig.

Nu ska jag ta mig för att faktiskt beställa litteraturen. Blir väl så illa tvungen misstänker jag. Bara att bita ihop. Mer bloggande kan högst eventuellt följa en annan gång, så stay tuned.

Så var man där igen, på god väg mot det stora skrämmande allvaret. Varför uppskattar man inte att gå runt och dega förräns ens möjlighet att göra det försvinner? Jag vill dega mer, och inte behöva göra något alls. Krav, ansvar och stress låter inte alls lockande. Chips, dipp och öl är mer melodin för dagen.

På tal om chips, dipp och öl. Den senaste veckan har varit en orgie i godis, mat, läsk, mer godis, glass, mat och andra onyttigheter. Jag måste återuppta löpandet så fort det blir lite varmare, annars finns risken att jag dör.

Jag gick omkring och hade Pokerface med Lady Gaga på hjärnan. Det var tills jag hörde Eric Cartman sjunga den. Jag behöver knappast påpeka vad jag har på hjärnan nu. Så otroligt genomfantastiskt, och nej, det var inte ironi.

Ibland tycker jag om att sakna folk, det kan nästan vara en terapeutisk känsla. Just nu kunde det inte ligga längre från sanningen. Hur fan ska jag klara två veckor utan ditt sällskap? Dör lite inombords för varje timme som passerar.

Dagens soundtrack: Nick Cave - To be by Your Side.

Är nu online med eget internet och egen dator. Kan högst möjligtvis innebära frekventare uppdaterande av den här bloggen. Men bara eventuellt, det största problemet är att jag är en lat jävel, och lär förbli sådan tills jag dör. 

Snubblade på ett aningen märkligt fynd när jag kom hem. Låg en uppbruten dildo-förpackning helt randomly på marken. Prislappen upplyste mig om att den hette Trojan horse och att förpackningens innehåll skulle vara rosa. Någon som inte kunde vänta tills de kom hem med att provköra sitt inköp? Eller månne någon som skämdes och tyckte det var säkrast att göra sig av med bevismaterialet? I vilket fall var det underhållande, barnslig och omogen som jag är.

Dagens klipp: Louise Hoffsten - What Good Am I? Fantastisk tolkning av fantastisk låt. Munspel är världens bästa instrument och Dylan själv ser nästan nöjd ut under applåderna efteråt. Mäktigt. 

Såg Instängd 2 igår. Drygt 40 liter slaffs och ett antal illbådande farhågor senare kunde jag konstatera att filmen inte alls var så dålig som jag förväntade mig. Var rätt bra till och med, även om de av någon anledning bytt regissör.   

Men nu pockar andra åtaganden (kaffe) på uppmärksamheten, så jag drar mig nu. So long suckers.