sirbananafiend

Det är något milt obekvämt med att gå och klippa sig. Eller ja, det är ju snarare småpratet jag stör mig på. Inte för att jag inte vill prata med folk, det vill jag, innerst inne. Nej, problemet med kallprat är att jag är så förbannat dålig på det. Att disskutera vädret med en komplett främling känns inte väldigt givande.

Annat var det när man var liten. Då satt jag allt som oftast och malde på om hockeybilder med min frisörska (jag klippte mig dessutom alltid hos samma person, så hon lär ha varit härdad). Så oerhört mycket mindre komplicerat så.

Dagens rubrik, "Paris samlar på sexgalna hundar". Kände mig så illa tvungen att läsa artikeln och jag kom fram till ett par saker. För det första så har jag sällan läst en artikel som speglas så dåligt av sin rubrik. För det andra så har jag sällan läst en så meningslös artikel, period. Gör om gör rätt. Eller vid närmare eftertanke, gör helst inte alls.

Jag är sjukt sugen på att se I'm not there, men det finns ett problem. Heath Ledger som Bob Dylan? Jag gillar Bob Dylan, men jag gillar inte Heart Ledger. Den ekvationen bådar inte nödvändigtvis helt gott.  Släng för sakens skull in Richard Gere och jag är skeptisk, på riktigt.

Dagens soundtrack, Bob Dylan - I'm Not There. Duuh.

På tal om musik, Neil Young spelade tydligen i Danmark igår. Om man nu ändå spelar i Danmark kan man väl vara vänlig nog att ta en sväng inom Sverige med. Extra bittert med tanke på att han fick fem plus med referenser till Rust never sleeps i Afton-"fem plus är reserverat för Bruce Springsteen samt mediahypade band som The Hives"-bladet.

Jag hade faktiskt planer för dagen. Vad exakt de var spelar ingen roll eftersom de blev inställda. Anledningen? Jag var orolig för att drunkna. Så jävligt kan det vara när man inte äger ett paraply.

Helgens överjävligaste är inte, tro det eller ej, hämtad från Spanien utan England. Alla som hade oturen att se Eduardos skada, eller bara lägga märke till bilderna på den efteråt, vet exakt vad jag pratar om. Det var utan minsta tvekan bland det vidrigaste jag sett på en fotbollsplan. Bilderna finns här. Inte helt mysigt.

Eftersom jag inte äger en flytväst och därmed inte kunde göra det jag tänkte göra ägnade jag mig istället åt att titta på Coupling. Gud vad jag älskar den serien. Och vem har, handen på hjärtat, aldrig upplevt the infamous giggle loop?

Dagens rubrik, "Så blir du gravid i vår". Med risk för att vara läskigt dumdryg, men sannolikt skulle det gå till på samma vis som i höstas. Men vad vet jag.

I vilket fall så är jag sjukt trött och ska sova nu, om jag faktiskt lyckas somna ikväll vill säga. Det har varit aningen invecklat på sistone.

Så har man spelat alldeles för mycket Metal Gear Solid, och alldeles för intensivt. Men det är det värt när man fått ta del av ett stycke tvspels-historia av den finare sorten. Solid Snake är kung, Raiden är irriterande och Big Boss är....öhhh....Big Boss. Men efter x antal timmars smygande kompletterat av en filmisk handling knepigare än Bob Dylans hår (bara jag som undrar hur hans hår ser ut på morgonen?) är jag både nöjd och aningen rörd. Dessutom har det onekligen sina komiska poänger att i närkamp med en hund attackera med en gaffel medan man hoppar i stolen och  vrålar "jag ska cutta dig din jävel".

Är det bara jag som undrar hur reklammakare tänker? Om man ska göra en reklam för, säg värktabletter, så borde man rimligtvis vilja ha personer som får folk att vilja satsa på just värktabletten man gör reklam för. Men ändå blir jag mest sur av mupparna de slänger med i reklamen. "Så köp ### (insert namnet på valfri värktablett) nästa gång du har värk". Nej, det tänker jag fan inte göra, försvinn ur min tv innan jag letar upp något att stämma dig för.

Och räkost? Räkost är en dålig ide, och ingen dansande två-åring med kromosomfel kan få mig att ändra uppfattning. För att inte tala om kaviar med banansmak. "Det är gott, vi lovar". Nej, jag tror er inte, jag tror ni ljuger. Anledningen till detta? Kaviar är från början en dålig ide. Mixar man de två går det från dålig ide till potentiellt hälsofarligt.

Finns ett fenomen jag i allmänhet brukar refera till som argentinskt hår, vanligt förekommande bland argentinska fotbollsspelare. Aldrig hört talas om det? Jag presenterar bevisföremål a, aka Juan Pablo Sorin. Men en företeelse gör ju faktiskt inte ett fenomen, så vi kör en till. Här är Fabricio Coloccini, även han lite av ett praktexempel. Det jag vill komma fram till är väl basically att jag hade passat mig för att be om en klippning i Argentina.

Dagens rubrik. "Jessica Simpson sårar tjockisar". Kommentarer överflödiga.

Med tanke på matchbilden var det inte helt optimalt att förlora, för jag vidhåller att Real var markant mycket bättre än Roma igår. Real borde dock kunna plocka Roma på hemmaplan. Det största konstaterandet från igår stavas dock Arjen Robben. Finns folk som tvekat, tyckt han var för dyr etc etc. Till och med hört folk påstå att Reyes är bättre (ja, han som nu nöter bänk i Atletico). Men fan vad skönt det är att se honom spela fotboll när han är i form. Fråga Panucci om det, han såg åksjuk ut.

Öhh, jag är trött och har inget mer att skriva om eftersom jag vägrar att sjunka till att kommentera aftonbladets rapporter om att Brittney Spears setts utan trosor (igen, för den som nu faktiskt bryr sig) så jag går nog och lägger mig nu. På återseende. 

Råkade fastna framför nyinspelningen av King Kong igår, trots att jag redan sett den. Men den stora frågan är hur man inte kan älska en film om en jätteapa med aggressionsbeskymmer som visar sig vara kapabel att slåss med en hel bunt ondskefulla dinosaurier samtidigt som han beteer sig som perfekt gentleman (öhh, apa?).  Annars går det ju uppenbart att dra viss lärdom av filmen. Jag lärde mig ivarjefall att man inte bör försöka bjuda infödingar på choklad samt att apor föredrar blondiner. Annars är och förblir Lanky Kong världens coolaste apa (de som inte har koll kan konsultera den här listan).

Imorgon är det äntligen dags. Champions League, eller julafton om ni så vill (minus paketen, skinkan och den skäggiga gubben i röda kläder). Roma - Real liksom, jag börjar redan bli nervös.

Ord kan fan inte beskriva hur deprimerande jag finner skvaller"journalistik". "15-åriga Miley Cyrus bantar". Nähä? Jaha? Buhu? Det blir en långfingrad Capello på det, komplett med tillhörande mördar-blick.

Enligt uppgift ska intäkterna Real Madrid och Barcelona får från sin museeverksamhet (guidad tur runt arenan samt trofee-rummet) omsätta mer pengar än hela allsvenskan. Och det finns folk som menade att Elfsborg borde haft en chans mot Valencia? Välkommna till verkligheten.

Det här är humor. Klicka på underskrift för att få fram folks kommentarer. När kommentarerna på en namninsamling för att få ett band att spela i sitt land handlar mer om bandmedlemmarnas utseende än musiken är det helt ok att avfärda det hela som oseriöst mög. Hur skulle en liknande namninsamling för att få hit Neil Young sett ut om samma personer mot all förmodan skulle gillat honom? "Du haaar sååå fula pollisonger, plzzz kom here and play, we löööv u". Det är humor, det är humor.

På tal om humor. Man måste ju återkomma till denna klassiker med jämna mellanrum. Fuck allsång på skansen, Greger ska inte vara folklig, han ska vara läskig.  

Finns många skäl att älska Conan O'Brien. De främsta stavas hår och minspel. Ett annat stavas Neil Young. Jupp, jag menar den exentriske kanadensaren i stråhatt. Satt och försökte hitta ett klipp där Conan intervjuar Neil i samband med att han släppte Prairie wind. Hittade det här istället. Det finns två saker man kan konstatera efter att ha sett det klippet.

1. Ingen, och jag menar ingen, slår Neil när det kommer till hattar.
2. Att skriva Cinamon girl, Down by the river och Cowgirl in the sand på ca 20 minuter samtidigt som man har hög feber är ohälsosamt genialiskt.

Funderade öven en sak. När hela Tito Beltran-grejen började komma fram hette det från vissa tidningar att en "världsartist" var misstänkt för våldtäkt. Min fråga är då vad de kommer skriva i rubrikerna den dagen då det är någon i samma storleksklass  som säg Paul McCartney?

Neil young - Cowgirl in the sand

Kunde inte hålla mig, den är så äckligt jävla bra. Den här är inte mycket sämre.

Dagens rubrik är en riktig snyftare serverad av Expressen. "Paris Hiltons katt omhändertagen av djurorganisation". Vad tänkte de på expressen när de ens övervägde att publicera det? Kan tänka mig att snacket gick i stil med "Från oss alla till er alla, en milstolpe när det kommer till riktigt substanslös skit-journalistik av allra värsta sort. Vi hoppas att toppa detta redan imorgon med en rapport om vad Robinson-Jesus åt till frukost".

Var ett tag sen man bloggade nu. Jag trodde tydligen att jag faktiskt skulle kunna hålla mig från att blogga om meningslösheter som nöjesjournalistik och schlager ett längre tag. Det gick åt helvete. Dels för att jag saknar självdiciplin, dels för att jag avskyr skiten och sist men inte minst för att jag älskar att gnälla. 

Men allvarligt, Christer Sjögren? Som att Schlager/dansband inte var inställsamt nog utan att addera en ny dimension av rövslickande med europa-flaggor. Kristian Luuk är alltjämnt det enda som ger melodifestivalen någon form av existensberättigande. Nu lyckades jag ju faktiskt nästan undvika att titta på eländet. Jag hade bara oturen att råka befinna mig i samma rum.

Har spenderat större delen av dagen med att plugga teori, vilket ju på alla sätt och vis är en föga underhållande sysselsättning. Så när en kompis ringde och erbjöd den enkla vägen ut var det inte mycket till ett val. Nej, jag pratar inte om självmord utan luuuuncch.

Det finns tillfällen när man inte kan låta bli att snyfta i tv-soffan. Sista avsnittet av fjärde 24-säsongen är ett sånt. Gårdagens match mellan Real Madrid och Valladolid likaså. Skrek, skrattade, hoppade, pratade med mig själv och snyftade ikapp med Los Blancos målproduktion. När matchen drygt 92 minuter, 7 mål och en hambrugare senare var slut var jag nästintill andfådd. Valladolid stod visserligen för den taktiskt mest naiva insatsen jag sett sedan....öhhh..glöm det, jag kommer inte på något att jämföra med. Men att parkera sin backlinje så högt borta mot ligaledarna kan enklast beskrivas som att skjuta sig själv i foten. Som Real-supporter kan jag dock bara tacka och ta emot, det blev förbannat bra tv.

Respekt att City tog en dubbel mot United. Hade första segern på känn, men segern i helgen på Old Trafford var betydligt mer oväntad. In the words of Svennis him self, "möcke bra".

Snart Champions League igen. Snart.

Såg precis att Roy Scheider avlidit. Sorgligt, har alltid gillat honom. Kan ju ha något med Hajen-filmerna att göra. Lär sällan glömma första gången jag såg filmen och hur jag hoppade av förtjusning över kommentaren "You're gonna need a bigger boat". Filmhistoria på hög nivå och en hjälte var född. 

Screw aftonbladet, The sun är i en division för sig själva. Skummade igenom nöjessidorna bara för att hitta en rapport om att Steven Gerrards fru har ett perfekt set fotbollar även utan att ge och se sin make spela. Detta efter ett strandbesök. Journalistik på så hög nivå att det blir underhållande. 

Jag avskyr att träna i grupp. Dels för att jag är helt övertygad om att det hela bara är en dålig ursäkt för att fnissa åt det koordinations-befriade miffot i hörnet (jag). Jag tycker inte om att uppvisa min totala avsaknad av koordination offentligt. För det andra så har vi musiken. Varför ska all jävla träning ske till tonerna av 150 överaktiva duracell-kaniner som våldtar en keyboard? Det hjälper inte mitt från början obefintliga engagemang. Tvärtom, det lilla engagemang jag möjligtvis kanske hade från början hängde sig precis i sina egna strumpor. Att en hel bunt andra närvarande verkar vara hejdlöst överengagerade, något som i vissa fall gärna kombineras med klämkäckhet, får mig att känna mig lite som den här mannen på Livets ords årsmöte. Under avdelningen skjut mig, snälla.

Det är nästan så jag på rent trots vill sätta mig i hörnet och äta choklad för att på John Travolta-aktigt vis utbrista "Wiiee, what a predicament" när instruktören kommer fram och klagar. Kombinationen John Travolta, Tiffany Persson och trotsålder kan aldrig gå fel. 

Detta enbart för att det var tänkt att jag skulle vara med på ett Bodypump-pass imorrn. Ja, jag blev besegrad av tjat. Igen. Nu blev det visserligen inte så, saved by the bell. Men eftersom jag gillar att klaga och det är min blogg så låter jag det stå kvar. För att citera en vis man, "I whine, therefore I am".

Så var årets första semla avklarad. I vanlig ordning undrar man hur man klarat av att hålla sig sedan sist. Det är lite som med julskinka, julmust och påskmust. Så gott som det är är det ett under att man inte frossar året runt.

Här kommer dagens rubrik, signerad MSN. "Gossip Girl-Blake dejtar atlet". Vem är Gossip Girl-Blake? Vad fan är Gossip Girl? Varför denna fascination kring förmodade kändisar och atleter? Morgondagens rubrik "Åbo-Sven dejtar tandhygienist"? Jag känner mig väldigt gammal ibland.

Jag kan inte hålla mig, David Fjäll är kung, eller ivarjefall Sveriges potentiellt bästa programledare. Hans ärkesågning av Ashley Cole från veckans avsnitt av Eurotalk är så fantastisk att den genast borde k-märkas. Uppföljningen med varför gräset är så långt i Afrikanska mästerskapen är inte mycket sämre. Eurotalk rockar.

Det finns saker jag inte gör särskilt ofta. Stickning tillhör de. Bowling gör det med. Faktum är att jag inte ens är helt säker på när det, inför idag, senast skedde. Men idag var det dags. Laddad till tänderna med citat från The big lebowski och med en stilren Walter Sobchak-min kände jag mig beredd att erövra bowlingens klotformade värld. Jo visst liksom, det blev i vanlig ordning en kavalkad i gnällande om fastlimmade kägglor. Det är något lurt, jag kan nästan svära på det. Om minigolf är lömskt kan bowling vara direkt djävulskt. Men ska inte gnälla alltför mycket, fick utrymme att yttra en av filmhistoriens coolaste repliker. 

"-Let me tell you something, pendejo. You pull any of your crazy shit with us, you flash a piece out on the lanes, I'll take it away from you, stick it up your ass and pull the fucking trigger 'til it goes "click."
"-Jesus"
"You said it man, nobody fucks with the Jesus"

De som inte sett filmen har inget giltigt skäl att inte åtgärda det omgående.

Dagens rubrik är inte hämtad från aftonbladet. Inte expressen heller för den delen. Nej, dagen till ära är det The sun som slagit huvudet på spiken. De avslöjar nämligen att Fabregas stora skräck är.....svamp. Just det, om någon undrat så är det bekräftat. "Cesc has a fear of mushrooms". Helt enkelt fantastiskt.

Jag kan inte sluta titta på Hellsing, det är så vansinnigt coolt. Lite av ett dilemma att den Hellsing-animen som är snyggast tecknad också har sämre repliker än den Hellsing-animen som är lite fulare tecknad. Vore dumt att klaga dock, båda är vansinnigt coola, och jag måste se till att kolla upp mangan snarast. 

Låt mig börja med att klargöra en sak. Är man supporter  är det högst naturligt att bli besviken när laget man håller på förlorar. Det är till och med ganska grundläggande. Det säger sig självt, en supporter som uppskattar att se sitt lag förlora är ingen supporter.

Vad som inte är naturligt är att så fort ens lag förlorar börja vråla om att tränare ska sparkas till höger och vänster, att spelare ska bytas etc etc. Tyvärr är det en alldeles för vanlig reaktion hos vissa. Som supporter till ett storlag ser man alldeles för mycket av detta.

"Fan vi förlorade, sparka Schuster". "Guti missade en passning, sälj honom. "Raul är långsam, bänka sopan".

Något i den stilen brukar det kunna låta. Jag tycker inte heller om att se Real förlora. Tvärtom, jag avskyr det. Men det innebär inte att jag för den sakens skull beter mig som ett efterblivet, omoget, idiotiskt, avskyvärt jävla medgångsfan. Luktar illa gör de förmodligen med.  Väx upp och grow a pair istället för att uppföra er som en klena jävla ursäkter till hobbysupportrar. 
 
Man får försöka se saker från den ljusa sidan istället. Real har, trots förlusten mot Almeria, minst sex poängs försprång till närmsta motståndare hur än resten av helgens omgång går. Förluster som den här kommer då och då, hur bittra de än är. Det är bara att acceptera det och se framåt.