sirbananafiend

Ska äntligen se Dylan Moran, tisdag nästa vecka. Hade lyckats missa att han ens kom till Sverige, så tack till discshop som rättade till det felet. Dryga dygnet senare och biljett och transport är ordnad. Nu får jag bara hoppas att dreggel inte gör biljetten ogiltig. Hade varit aningen snopet.

Christopher Walken är det sexigaste på tv, någonsin. Och rysk roulette är en sport för riktiga män. Helt allvarligt. Och fruktansvärt relevant, också. More cowbell, baby.

Satt och funderade på hur fel det tenderar att bli när omslaget till skivor i stort sett enbart består av en bild på artisten. Brukar antingen bli tråkigt eller bara fult. Kan bara komma på två undantag på rak arm. Rob Zombie och Bob Dylan. De klarar av det, med bravur.

Dagens soundtrack,  Oomph - Supernova. För att tyskar visst kan vara roliga, ibland.

Pocketböcker för tio kronor är prisvärt. Jag tycker om böcker, i synnerhet i pocketform, och jag tycker om att bara göra av med lite pengar när jag gör av med pengar. Tur för mig att pocketböcker för tio kronor var exakt vad Lagerhouse rear ut. Det är skönt att inte vackla ut ur butiken dubbelvikt av ångest som ett grottmongo för att man inhandlat lite kultur.

Uppvärmning. Det är viktigt. Utan det kan man drabbas  av träningsvärk.

Nu ska jag ut och springa. Fy och blä. Eller egentligen. Den tragiska sanningen är att jag nästan börjat uppskatta det. Så kan det vara när friskusar i ens omgivning tvingar en. Ja, jag skyller på det.  

Ibland hatar jag barn, om möjligt till och med mer än vad som är riktigt hälsosamt. Nog för att man kan räkna med att en viss mån av omständighet kommer med kombinationen barn och glasskö, men att behöva vänta närmre tio minuter på att en unge ska krångla klart är bara för mycket. Att resten av familjen velade ungefär lika mycket som Fritzl när han skulle välja tapeter till källaren gjorde inte mig gladare. Alls. (1-0 till mig för Fritzl-referensen, ha).

Arsene Wenger till Real Madrid? Vågar man hoppas? Antagligen inte, men tanken är porrig, för att uttrycka sig diplomatiskt.

Dagens soundtrack, Anna Ternheim - Today is a good day.

Har ryktesvägen hört att Norge vann Eurovision song contest. Wow, grattis och bra så. Men kan någon förklara en sak? Hur kommer det sig att de inte lyckats hitta en bild på vinnaren där han inte ser ut som han blir tagen hårt med en termos av modell större? Det har varit exakt samma sak på alla bilder jag har sett.

Dagens Journalistikpoäng 1, "Sverige Europamästare i körsång för grodor".

Dagens Journalistikpoäng 2, "The Hoff på fest i Playboy mansion". Äntligen lite riktiga nyheter, för oss som har längtat.

Vad hände med gammalt hederligt hyfs? Respekt för en medmänniskas ägodelar? Jo tjena, håll utkik utanför fönstret efter flygande grisar, det är antagligen mer sannolikt. Scenariot var ganska ordinärt. Jag skulle med bussen och langade därför in min väska bland bagaget. Min kära väska stod ganska luftigt till eftersom det var gott om ledig plats. Väl framme i Halmstad skulle jag hämta ut väskan bara för att mötas av synen av att den var fullständigt mosad av två lager tunga resväskor och gods. Det är något fel när en fullpackad sportbag är mosad till gränsen där den är drygt en och en halv decimeter tunn. Att två klämkäcka pensionärer helt sonika passade på att traska före alla i kön var isberget som fick glaset att rinna över. Jävla patrask! (och ja, småsint gnäll ÄR det bästa som finns).

Dagens soundtrack, Bob Dylan - It's all good.

Dagens soundtrack 2, Pet shop boys - Love etc.

Var längesedan tv-spel känndes så roligt som nu. Först visade sig Killzone 2 vara precis exakt så episkt som man hade förväntat sig. Sedan kom Bioshock som en 50-talsstylad symbios på Deus ex och...öhh...Half life? Telekenisis  fetrockar. Att slå ihjäl fiender med andra fiender är roligt.

Blir tv mycket sjukare än Nip/tuck? Jag är faktiskt skeptisk. Senaste avsnittet var dessutom ytterst lärorikt. Man fick nämligen lära sig hur man inte bör kombinera sågar med kvinnobröst. Om man nu skulle komma på tanken att försöka vill säga. Jag kan inte påstå att det är något jag funderat på. Faktiskt.

Det finns ett antal skäl till varför Mario Kart Double Dash är bättre än vanligt bilkörande. Det kan enkelt summeras med ett antal punkter.

1. När någon står för en trafikmässigt olämplig manöver är det helt okej att ge uttryck för road rage. Det finns inget bättre sätt att göra detta än att mula sin motståndare med ett sköldpaddsskal, eller en överdimensionerad klase bananer för den delen.

2. Trafikregler är inte så mycket mer än en synonym för müsli.

3. Det enda hastighetsfelet du kan begå är att köra för sakta. Fortkörning är en synonym för haggis.

Roberto Carlos vill tillbaka till Real Madrid. Hurvida det hade varit en sportsligt försvarbar värvning att köpa tillbaka en 35-årig före detta storspelare skiter jag i. Det handlar om Roberto Carlos. Det är näst Zidane den störste vi pratar om. Tidernas bästa ytterback och en allmän titan. Får fortfarande gåshud bara jag tänker på honom i en vit tröja. Hans vänsterslägga hade dessutom fått en superkombo med Van Damme, Chuck Norris, Dolph Lundgren och Steven Seagal att framstå som.....mjukost. Har sagt det innan och jag säger det igen, näst sista målet på den här listan är det sjukaste fotbollsmålet någonsin. Spelar ingen roll om du heter Maradona, Jesus eller Per Nuder, du skjuter inte ur den vinkeln. Roberto Carlos gjorde det, och lite till.

Dagens soundtrack, Simon and Garfunkel - El Condor Pasa.

Finns ett ord jag för tillfället älskar mer än alla andra. Det ordet är skatteåterbäring. Jag älskar det, jag älskar det, jag älskar det och jag älskar det.

Hur laddar man bäst upp inför yttligare ett Champions league-möte mellan Chelsea och Liverpool? Men några väl valda citat av Jorge Valdano, så klart. Man kan ju fråga sig hur Brasilien, Barcelona, Real Madrid, Milan och Argentina för att nämna några skönspelande lag blivit så populära. Inte var det genom sparka och spring-fotboll ivarjefall.

Satt och letade helt och funderade på vad jag skulle lyssna på när mitt val helt slumpmässigt föll på Neil Young. Slumpmässigt....yeahh right. Men det fick mig ivarjefall att fundera en aning. Hur kommer det sig att gubbens mest genialiska verk är de som fått minst cred? Kan ju tyckas vara en aning märkligt. För ingen människa vid sina sinnens fulla bruk kan väl tycka att Trans är något annat än ett fullskaligt mästerverk enligt konstens alla regler? Om det trots allt finns en sån person så tänker jag både förtränga och förneka det, i precis den ordningen.

Jack Bauer anno 2009 är förmodligen argast på tv någonsin.  Och ja, då räknar jag in Gordon Ramsay. Faktum är att Jack förmodligen hade fått Gordon att titta både en och två gånger under sängen innan han kurar ihop sig med snuttefilten på kvällen ifall de två hade mötts. Och ja, jag är medveten om att den ena är fiktionell och att liknelsen egentligen saknar all relevans. Men sällan har väl någon andats så mycket bitterhet, ilska, cynism och total likgiltighet inför det mesta på två ben som andas. Så mycket bättre än när Jack förklarar hur presidenten kan vara säker på att hon har hans lojalitet blir det inte.

"With all due respect madam president, ask around" 

Tvekar starkt på att särkilt många serier lagt samma betoning på karaktärernas utveckling som 24. Jack Bauer i  säsong ett är en väldigt annorlunda person jämfört med Jack Bauer i säsgong 7. Inte så konstigt i sig, men kul att även tv-skaparna tagit sig tid att arbeta in faktum att sju separata terrordygn och närmre 100 personliga uppoffringar av modellen psykiskt jobbiga sätter sin prägel. Än så länge har säsongen goda förutsättningar att bli det bästa jag sett på tv, någonsin. Det är helt enkelt så bra. Och nämnde jag att Jack Bauer är arg?

Kvällens soundtrack, Band of horses - No one's gonna love you.

Nu är det dock sent och jag ska gå och lägga mig, barnprogrammen är trots allt slut för idag och jag behöver min skönhetssömn. Höhö. Öhh...sooo long pssssuckkerrs.

Om någon frågar mig kommer jag bestämt förneka all kännedom om att det i Tisdags spelades Champions league-fotboll på Anfield. Men om jag trots allt skulle tvingas kommentera matchen jag förnekar all kännedom om skulle jag ställa mig frågan hur fan man kan se så förvånade ut när man mot Liverpool på bortaplan blir utsatta för hög press. Det kan ju inte gärna ha varit så att man inte såg det komma? Och skulle det varit så har Juande Ramos misslyckats med att förbereda sitt lag på något en sjuåring hade kunnat räkna ut med, ursäkta min ungerska, röven. Nej, jag tycker inte det är värdigt en av tidernas mest anrika fotbollsföreningar att agera och skämma ut sig på det viset. Rent hypotetiskt alltså, eftersom jag inte känner till något om någon fotbollsmatch som slutade 4-0 till Liverpool.

Så har tv4 äntligen fått tummen ur och börjat sända 24 säsong 7. Tv blev precis lite mer Jack Bauer, och jag älskar det. Alla världens terrorister (amerikanska den här gången) får något nervöst i blicken och kulspetspennor är så mycket mer än något att skriva med. Allt är med andra ord precis som det ska vara.

Måste ha sett världen jobbigaste, nyfiknaste och odrägligaste unge på bussen i veckan. Började oskyldigt med att han undrade om han fick klappa en persons hund. Därifrån urartade det hela till en regelrätt runda av något som mycket väl hade kunnat vara 1000 frågor, på riktigt. Jag tappade räkningen på 861. Ett litet urval av personliga favoriter följer nedan.

"Tycker du det är ovanligt med folk som åker buss med katt?"
"Har du katt?"
"Är du allergisk? För isåfall är det pälsen du är allergisk mot"
"Har du sett någon åka buss med en katt?"

Kvällens soundtrack, Blind Guardian - Another stranger me.

Har spenderat i stort sett hela den delen av kvällen jag inte ägnat åt matlagning med att nostalgitrippa på Coupling. Det är inte bara en snudd på oförskämt träffsäker serie om relationer med världens bästa Reservoir dogs-imitation, det är även nostalgi på hög nivå. Att andra övernattningen med kärleken spenderades med att titta på Coupling har inget med saken att göra. Inte alls.

Först vill man ha snö. Det får man, i drygt åtta sekunder utspridda på tre månader. Sen tröttnar man och vill ha vår. Vad får man? Snö, så klart.

Men nu ska jag nog sova, efter att ha kollat på yttligare några avsnitt av Coupling, så klart. Allt annat vore tjänstefel.

Satt och funderade på lite olika ord som sällan används i vårt vardagsspråk men som jag tycker borde användas oftare. Kom fram till att tölp är en het kandidat till världens mest underskattade ord. En helt enkelt fantastisk förolämpning när man vill låta valfritt stolpskott få veta vad man tycker om dem utan att det behöver reflektera tillbaka dåligt på en själv. Man framstår inte som vulgär, elak eller ens särskilt ohövlig. Det är helt enkelt perfekt

Tänk dig scenariot att en tant eller gubbe tränger sig i kön på ett ICA nära dig. Tänk dig deras förvånade min när de får höra "tölp" istället för "kukhuvud". De lär ta åt sig mer än de hade annars och de får inte ens möjlighet att beklaga sig över dagens fördärvade ungdom. Det är ren och skär win-win.

Nick Cave och Neil Young på samma festival? Mycket mer våt önskedröm blir det inte. Så varför i h-vete är festivalen i Stockholm? Det är inte rättvist, har redan missat Nick Cave en gång för att jag inte haft möjlighet att ta mig till Stockholm. Lägg då till att Neil Young är det överlägset bästa jag sett live så är det tillräckligt för att få mig att vilja gråta. Ja, på riktigt. Det får mig att vilja hoppa upp och ner och skrika "jag vill, jag vill, jag vill" som ett trotsigt småbarn. Det är ren och skär lose-lose.

Dagens soundtrack, Anthony and the Jonhnsons - Kiss my name.

Ska man tro Where the actions is artistbeskrivning av Nick Cave så är han djävulens högra hand. Jag trodde bara han var australiensare.

Nu ska jag till biblioteket och lämna tillbaks filmer. Fick ett upprört mail som upplyste mig om att jag skulle akta mig för att missa sista återlämningsdagen som var imorrn. Som mailet var utformat trodde jag att jag redan hade missat den. Med tanke på min förmåga att missa att lämna bibliotekssaker för sent så fick jag ju inte alls lätt ångest och såg pengar med vingar flyga iväg och landa i en sur bibliotekstants väntande hand. Inte alls. Tack så oerhört mycket för att jag inte alls började oroa mig i onödan.

En sak jag älskar med mänskligheten är hur den alltid lyckas hitta sätt att sjunka till nivåer man inte trodde var möjliga. Satt och kollade på den danska versionen av Sanningens ögonblick (som att den svenska inte är vidrig nog). Behöver väl knappst påpeka att jag inte hade några högra förväntningar på deltagaren då jag inte anser att det är så mycket mer än förnedringstv av absolut värsta sort (nej, det är inte ens roligt). Men när snubben erkänner att han hade för vana att trycka i sin hamster Anabola kände jag ett Michael Douglas-aktigt behov av att få spränga något. Har sagt det förut och säger det igen, vissa människor är inte existensberättigade.

Dagens soundtrack, Katatonia - Strained.

Slogs tidigare idag av vad som hade varit det ultimata temat för en kommande filmkväll. Audrey Tautou. Det är inte många skådisar jag gillar lika mycket som Steve Buscemi. Kiefer Sutherland är en. Audrey Tautou är en annan. Att hon är helt fenomenal på grimaser gör inget sämre.

Ska om drygt 50 minuter se spansk cup-fotboll. Enda jag har att invända är väl att jag hellre hade sett Athletic Bilbao mot Sevilla än Mallorca mot Barcelona. Men man kan ju uppenbarligen inte få allt.

Hyfsat vårigt väder idag. Mustigt värre. Jag vill ha sol och vårkänslor. Men mest av allt vill jag slippa att frysa. Bara känslan av att kunna gå ut utan att kränga på sig en tjock vinterjacka är ju priceless.

Var inne på pressbyrån på Göteborgs central (ett av de vill säga) i måndags. Kunde inte låta bli att tycka att det var lite underhållande när en av de anställda först förklarade att hon var sur på sin kollega för att sedan förkunna att det berodde på att hon var tvungen att vara sur på någon. Att hon sedan rakt ut ställde sig frågan ifall vem som helst får bära pressbyråns kläder gjorde inte mig mindre fundersam. Alla vet väl att man måste vara högutbildad för att jobba på pressbyrån? Eller? Det är något speciellt med vissa människor.

Veckans poesipoäng går till Elvis Costello för Brilliant Mistake. "She worked for the ABC News. It was as much of the alphabet as she knew how to use". Under avdelningen dissar du önskar att du kommit på själv.

Veckans poesipoäng 2 går till  Nick Cave för Stagger Lee. "I'm a bad mother fucker, don't you know. And I'll crawl over fifty good pussies just to get to one fat boys asshole". Under avdelningen finskt fistfuck?

Dagens soundtrack, Elvis Costello - Oliver's army.

Dagens soundtrack 2, Katatonia - Evidence.

Påminndes under en disskussion om de där gamla t-shirtarna med en bild av Monika Lewinsky som har något vitt i ansiktet och med texten "Not milk". Slog mig hur mycket roligare det hela hade blivit om texten varit "Not milk. Keso." Under avdelningen aktuella saker. Amen.

Idag (igår om man ska vara petig) har varit en bra dag. Det började med att jag lyckades köpa ett nytt Nintendo 64 (det andra slängdes under mystiska omständigheter). Sen svängde jag inom backlist där jag hittade Perfect dark, spelet jag velat spela sedan jag var elva men aldrig fått möjlighet till p.g.a en moraltant till anställd på vad som då var leksaksmagasinet. Hur toppar man bäst en sådan dag? Med att se 24: redemption så klart (långsfilmsversionen av 24). Dessutom har jag hunnit spela massa Super mario 64 med, nostalgi är kul. 

Finns det ett bättre sätt att spendera natten på än med Nick Cave, bloggande och lemon zinger? Sömn? Det är för kvinnor, barn och....öhh....trötta?

Gud vad jag vill ha Killzone 2. Känns som jag säger det om alla nya spel jag ser till ps3, men det kan vara bland det snyggaste jag sett. Dessutom har jag så sakta insett hur mycket jag underskattat ettan. Det var riktigt kul, trots allt.

Sa jag Super mario 64? För isåfall gör jag det nu. Super mario 64. Såja. Det är som att återupptäcka barnet inom sig. Känns som om jag vore en storögd nioåring igen. Spelglädje i sin allra enklaste form.

Sa jag 24: redemption? Vid närmare eftertanke tänker jag nog inte gå den vägen trots allt. Men bra var den. Väldigt bra. Saknades bara det. Dags att göra Jack Bauer till president? Eller Super mario för den delen. Gratis tårta åt folket!

Men nu funderar jag på  att sälja ut och sälla mig till de sovande. Jag ber om ursäkt ifall någon blev besviken nu. Kan kompensera med att skicka en isglass med posten.

Bara slog mig när jag kollade runt bland olika bloggar jag i någon utsträckning följt hur många det är som lagt ner sitt bloggande. Kan inte låta bli att tycka det är någorlunda ironiskt att jag själv fortfarande bloggar (hur ofrekvent det än må vara). Men jag fortsätter att gnälla i en webbläsare nära dig, och det är en garanti.

Kan inte låta bli att jubla när jag ser att Norge stämt Sverige för FRA-lagen. Mer rätt än så blir det inte, all heder åt Norge. Skulle det ge resultat är det ju självklart ännu bättre, men det vågar man väl inte hoppas på.

Mamma blev erbjuden gratis bibellektioner av en dörrknackare tidigare ikväll. I sann väluppfostrad anda tackade hon artigt nej. Det fick mig att fundera på hur man bäst hade dissat någon i den situationen. Efter en stund funderande kom jag fram till det absolut bästa:

"-Hej, jag undrar ifall du skulle vara intresserad av ett erbjudande gällande gratis bibellektioner?"
"-Nej tack, jag är Hare Krishna. Får jag fresta med en kyckling? Den är gratis"

Tv4 har lyckats göra det, igen. Man visar allsvensk hockey (ALLSVENSK!!!) istället för Sporting Gijon - Real Madrid på söndag. Detta är kanalen som kallar sig för fotbollskanalen. Det måste vara ett märkligt utslag av humor från tv4:s sida, då man antagligen hade prioriterat att visa Torkande färg 4: the return före någon form av fotboll.  

John Nettles ska hoppa av som Tom Barnaby i Morden i Midsumer. Som om det inte vore tragiskt nog ska serien fortsätta med en ny skådespelare. Det får mig att vilja skrika, det kommer aldrig att gå. Aldrig någonsin. Såvida de inte skulle lyckas ersätta honom med Dave "The Hoff" Hasselhoff. Ifall jag är ironisk får du själv bedömma.

Men nu är jag klar för den här gången, men jag dyker upp när du som minst anar det, i en webbläsare nära dig.

Pest. Pina. Elände. Mörker. Carola. Melodifestivalen. It's just that time of year, och jag älskar att hata det nästan lika mycket som jag älskar ägg på min smörgås. Nu väntar jag bara spänt på att Christer ska göra entre, ingen melodifestival utan väl avvägda pinsamheter signerade Christer. Så det så.

Det borde vara förbjudet att be folk låta som en häst vid 9 på morgonen. Har man dessutom för avsikt att sända det i radio blir det hela än mer förhatligt. Nej, jag anser inte att det är kvalitetsradio att tvinga folk att låta som hästar. Shame on Mix Megapol. Om det inte framgår så är det precis vad jag lyckades bli utsatt för på Göteborgs central.

Snö. Sen inte snö. Sen snö. Sen slask. Sen is. Sen inte snö. Sen snö. Sen slask. Sen is. Det är en sorglig cirkel, för jag vill ha snö. Men det är uppenbart för mycket begärt.

Dagens soundtrack, Nick Cave & The Bad Seeds - Sunday's Slave.

Hittade Eternal Darkness billigt häromdagen. Sällan har ordet fynd kännts så passande. Det är fortfarande sjukligt roligt att agera bananskal åt ärkeäcklet Pious Agustus planer på att förinta världen medan väggarna blöder eller det kryper insekter på skärmen för att ens karaktärs sanity meter är körd i botten. En personlig favorit är när ens karaktär tror att han/hon tappat huvudet.

Sen kan man ju inte ignorera de odödliga citaten. Det här kan vara bland de bästa introna någonsin, så sjukt bra så det knappt finns.  Det här är snudd på lika fantastiskt. Nästan lika bra som ägg på smörgåsen.

Jag har vid ett antal tillfällen hört, sett och läst om bilister som gnäller om att cyklister inte stannar och leder cykeln över övergångsställen utan istället cyklar över. Låt gå för att bilisterna i det läget har rätten att köra, men jag tycker fortfarande majoriteten av bilisterna saknar rätt att uttala säg. Skälet? Som fotgängare blir man nästan förvånad när man blir framsläppt vid övergångsställen. Ett praktexempel är tidigare idag när sex (6) jävla bilister på rad lyckades med konststycket att inte stanna för mig i egenskap av fotgängare vid ett övergångsställe. Inte fan är det en engångsföreteelse heller. Faktum är att det händer ganska ofta.

Nu ska jag äta, det har jag förtjänat. Har ätit två smörgåsar idag. Båda två med ägg, självfallet. Jag känner ett behov av att kompensera för min slarvighet.

Satt och roade mig med att fundera på vilka som skulle gjort rösterna till de olika karaktärerna i Zelda: the ocarina of time medan jag spelade innan. I vanlig ordning kan jag inte svara för vad jag gör när jag är trött, uttråkad eller egentligen vad som helst. Men det här är vad jag kom fram till ivarjefall.

Link: Ingen, Link bör förbli tyst. En tyst hjälte är en cool hjälte, titta bara på Clint Eastwood.

Ugglan: Chris Rock alternativt Brad Pitt som Micky (för alla som sett Snatch).

The great Deku tree: Patrick Stewart (A.K.A Jean-Luc Picard från Star trek), duuh.
 
Ganondorf: Christopher Lee, motiveringar är överflödiga.

Darunia:  Kjell Bergkvist.

Princess Zelda ung/gammal: Dakota Fanning/Drew Berrymore.

Ruto: Winona Ryder.

Häxorna i the spirit temple: Marta Stewart repsektive Fran Drescher.

King Zora: Johan Ulvesson.

För mycket fritid? You be the judge. Det räddade mig från att ha tråkigt i drygt tio minuter ivarjefall. Men nu ska jag sova, det kommer en dag imorrn med, förhoppningsvis fylld med nya menignslösheter som ska genomföras.

Började spela om Zelda: The ocarina of time igår. Får fortfarande rysningar med jämna mellanrum och blir alldeles nostalgisk. Det är fortfarande en helt underbar spelupplevelse av den mer svårtoppade sorten. Inget slår de där ögonblicken som definderade ens liv som nörd. Den här sekvensen är fortfarande helt fantastisk.

Återbesöket till Shadow moses island i Metal gear solid 4 är härmed korat till årets spelupplevelse (egentligen förra årets men jag spelade ju inte spelet föränns i år, rätt ska vara rätt).

Började lyssna på Zyklon i helgen, hade pinsamt nog glömt exakt hur jävla bra de är.

Har av ren lathet inte orkat göra en best of 2008-lista. Kanske kompenserar med att göra en senare, men oddsen känns inte helt övertygande. Kan däremot inleda min lista med 2009 med att avslöja årets sämsta. Jag missar Bob Dylan. Med tanke på hur bra han var senast är det skäl nog att rycka lite på näsan. Men vem fan spelar i Jönköping men inte Göteborg? Gör om, gör rätt.

Kan väl trösta mig med att Neil Young ska släppa nytt ivarjefall, alltid en intressant upplevelse.

"But if crying and holding on
And flying on the ground is wrong
Then I'm sorry to let you down
But you're from my side of town
And I miss you"

Buffalo Springfield - Flying on the ground is wrong. För att de är så sjukligt underskattade, för att det är Neil Young och sist men inte minst för att. Full stop.

Men nu har jg inte så mycket mer att tillägga utan ska ägna mig åt mer givande saker. Tro det eller ej. So long.

Vad får man om kan kombinerar en milt konstig tant med en förmodat efterbliven sjukpensionär på uppskattningsvis 30 glada levnadsår? Huvudvärk och dödsångest är det uppenbara svaret. Därför frågar jag mig hur båda dessa kunde stå och vänta på bussen samtidigt som oss igår förmiddags. Att tanten (som skulle till Norge) passade på att påpeka att det inte finns prinskorv i Norge och att hon därför hade med tre kg drygt fem gånger på en halvtimma gjorde inget mindre...konstigt. Då har jag inte ens nämnt den andra personens skratt, som påminnde om psykotiska tjut snarare än skratt.

Årets julsoundtrack, Neil Young - Heart of gold. Bra så.

Drygt en halvtimma kvar till Kalle Anka. Undrar vad som händer i år, höhö. Det är nästan lika förutsägbart som att Farmor kommer att spendera minst tjugo minuter med att förklara vilken obegåvad golfkommentator Göran Zachrisson är.

En liten julhälsning från mig till mig, och till alla andra med intresse. Inte traditionell julstämning kanske, men man kan inte låta bli att bli glad.

Men nu är det Kalle Anka, så god jul och glad Bar Mitzva. That's right, I said it.

Det är rätt fantastiskt vad man kan få se när man sitter och dricker kaffe. Först fick jag se den största näsan jag sett i verkliga livet (det var Depardieue-klass, på riktigt). Men det slutar inte där, för snart slöt personens fru/flickvän/ladyfriend/what ever upp. För att göra allt ännu bättre hade även hon Depardieue-näsa. Jag var bokstavligen tvungen att bita på en penna för att inte knäcka mig.

Dagens bästa är utan tvekan att Marco Borrielo i Milan erkänner att han planerar att spana in David Beckham i duschen eftersom han vill veta om Beckham faktiskt "packar samma utrustning" som i hans underklädesreklam. Helt enkelt underbart klockrent. Om inte annat lär det ju uppröra en eller annan lätt homofobisk fanboy, vilket ju i sig är värt sin vikt i guld.

Inte alltför lång tid kvar till jul nu och jag har fortfarande rätt mycket kvar att köpa. Allt är som vanligt med andra ord. Som att något annat egentligen var att vänta.

Dagens soundtrack, Nick Cave & The Bad Seeds. För att vädret kan få en att tro att det egentligen är höst. Hade valt Fifteen feet of pure white snow, men det är helt enkelt för lite snö för att det ska kännas passande. Och ja, jag är fullt medveten om att låttiteln inte alls syftar på riktig snö, men jag vägrar all form av riktig julmusik.

MSN når nya höjder med "så fejkar Jennifer Aniston styva bröstvårtor".  Av det kan jag dels konstatera att ordet styv borde förbjudas. Det återväcker hemska minnen av när skolsköterskan försökte sig på sexualundervisning i fyran. Akward var ordet. Det andra som slår mig är hur oerhört ointressant informationen framstår som.

Men nu är jag trött och ska därför sova. Vilket jag självklart inte kommer lyckas göra föränns om typ tre timmar eftersom det är svårare än man kan tro att gå och lägga sig. Men lika bra att vara ute i god tid.

Stryk det jag sa om julsånger. De är överallt. Någonsin försökt lokalisera något ätbart på Ica Maxi under lunchrusningen till tonerna av någon som stönar om "a partridge in a pear tree"? Efter drygt en halv minut kände jag för att upplysa hela butiken om att den enda aspekten av sången som potentiellt skulle kunna intressera mig hade varit om texten gick över till att beskriva hur någon använder trädet som en buttplug. Nej, jag tycker inte om julmusik.

Var finns rättvisan i att all snö töar bort innan den ens hunnit lägga sig? Ska man behöva sprejmåla hela kvarteret för att få en vit jul? För jag är ganska säker på att någon hade klagat om man gjort det. Tro för all del inte att jag tvekar en sekund...

Senast någon hade lovat sin mamma att spela för Real Madrid var det Cristiano Ronaldo. Då stod en glöggpackad skotte med bristande självinsikt i vägen. Den här gången är det Karin Benzema som enligt fransk media gjort det samma. Stämmer det och en affär blir av kommer julen ruskigt tidigt nästa år. Om inte annat är det kul.

Kvällens soundtrack, Journey - Don't stop believin'.

Någon som vet vad årets julkalender handlar om? Jag har ingen aning. Var ett tag sen jag orkade följa en julkalender. Det lär ändå inte bli bättre än mysteriet på greveholm eller Sunes jul.

Nu ska jag dock sova, tröttheten håller nära nog på att bränna igenom mina ögonlock. Då har jag inte ens gått in på huvudvärken, och ledvärken...öhhmm, poängen är att det är synd om mig. Go' natt.

Min årliga höst-förkylning hade inte stört mig fullt lika mycket om det inte vore för att jag tenderar att lyckas dra på mig årliga vår, sommar och vinterförkylningar as well. Det må vara småsint gnäll, men jag tycker om att gnälla. Det är trots allt det som gör mig till mig. Eller hmm, något i den stilen ivarjefall.

Hade oturen att råka befinna mig på banken i veckan. I en av sofforna satt en äldre dam. Inget konstigt så långt. Det speciella med damen i fråga var att hon verkade finna det underhållande att kommentera vad alla andra inne på banken gjorde, till personerna i fråga. Råkade sedan gå förbi samma person på stan och höra hur hon klagade på att det finns så mycket konstiga människor. Hade det funnits ett pris för bristande självinsikt vet jag vem jag hade nominerat.

Jag börjar tröttna på dysfunktionella datorer. Jag har nu behövt formatera datorn två gånger på några veckor. Jävla skit till att inte fungera. Och ja, jag vet att man inte ska svära på tv. Men det här är inte tv, så jag anser mig ursäktad.

Nu ska jag nog gå och lägga mig, vilket jag som en följd av den nämnda förkylningen borde gjort för länge sedan.

Hur ofta har man inte blivit stoppad en lördagkväll på stan av folk som med ett cigarettpaket i högsta hugg undrar om man har eld? Mer än ett dussin skulle jag gissa på. Det får mig att fundera. Folk lär ju i största allmänhet vara medvetna om att det underlättar att ha något att tända cigaretten med. Tändare, tändsticka, brandgranat, napalm eller whatever.  Är folk i allmänhet glömska eller är det bara att man inte vill slösa sin egen tändargas?

Säsongens mål 08/09? Det är fullt möjligt faktiskt. Var det någon som kallade Van der vaart för en budgetvärvning?

Helt seriöst, vem kom på iden att ge Mila Kunis en roll i filmen om Max Payne? Som tidernas coolaste lönnmörderska Mona Sax (ja, hon heter så) dessutom. Vad kommer härnäst? Ashton Kutcher som John Rambo? Ben Stiller som James Bond? Runar som John McClane? Carola som Ellen Ripley? Och Mark Wahlberg som Max? Nog hade David Boreanaz varit ett bättre val?

Dagens rubrik, "Farligt bly i gosedjur". Jag vill träffa personen som fick för sig att stoppa bly i en leksak. Och så vill jag veta vad ofarligt bly är.

Sverige, med större delel av laget skadat, mot Portugal? Kan enbart sluta på ett sätt? Jodå, just därför är det precis så det inte kommer att sluta. Återstår bara att se om jag har rätt med.