sirbananafiend

Har äntligen lyckats hitta min t-shirt från Eric Clapton 2006. Eller rättare sagt, Tove hittade den. Detta gläjder mig något oerhört då det är världens snyggaste och bekvämaste t-shirt.

Vill bara förbanna helvetet till...helvetet. Har lyckats bli förkyld igen, eller det är min misstanke ivarjefall. Vore trevligt ifall det visade sig att det inte rör sig om Ebola. Risken är väl rätt liten, men Ebola är läskigt. Och alltid relevant, först och främst.

Dagens soundtrack, Derek & the Dominos - Why Does Love Got to be so Sad? För att det inte ska gå att spela gitarr på det viset påtänd på fan vet vad.

Är så sjukt trött att jag hade kunnat avlida på plats (sittandes på en inte alltför bekväm skrivbordsstol). Därför tänker jag gå och lägga mig nu. Det här blev ju ett väldigt konstruktivt blogginlägg, men det får väl fungera.

Har fan inte orkat göra något alls idag. Känner mig ungefär lika produktiv som en komapatient med ryggskott. Och då är jag ändå snäll.

Gjorde misstaget att faktiskt betala för en aftonbladet idag. Trodde att det kanske, kanske kunde stå något intressant i sportbladet. Det gjorde det inte. Istället fick jag läsa om varför 15 svenska kändisar använt kokain. Det var mycket klyschor och mycket skam. Det enda jag undrar är vad jag fick ut av det, mer än att det var underhållande att Börje Salming kallade det totalt jävla värdelöst.

Undrar hur många av de femton som låter bli att köpa grönsaker från Israel med moraliska skäl som grund?

Önskar att jag ivarjefall kunde säga att jag är förvånad över att Lyon slog ut Real, men det är inte särskilt överraskande alls. Nu kanske man kan tänka sig att behålla en tränare mer än en säsong? Sex misslyckanden i sex åttondelsfinaler på rad med sex olika tränare föreslår att det är en bra idé.

Dagens soundtrack: John Fogerty - Rock and roll girls. Hittar inte peppen en får man väl hitta peppen själv istället.

Nej, peppen dök inte upp nu heller, tror jag ska gå och se om mat kan hjälpa. Annars får jag väl ta till plan B, för mycket godis och fotboll.

Jag fördriver för tillfället tiden med att fundera över de stora existentiella frågorna i livet. Kan man överdosera på bacon, är Conan O’Briens hår i själva verket en utomjordisk organism som har som mål att ta över jorden och sist men inte minst: är Tori Spellings klyfta äkta eller är den gjord av hudfärgad modellera som smält till en onaturlig form av alla försök att modifiera den? De två första är mycket sannolika, och i fallet med den sista skulle jag satsa på alternativ två. Om ingreppen på hennes bröst inte utförts i en mörk thailändsk gränd mitt i natten av en full plastikkirurg utan licens.

 

Bakfylla är härligt. Not. Men jag fördrev dagen med att äta pizza och titta på Heat med Oliver. Al Pacinos rants och raseriutbrott är fantastiskt underhållande. Ass-grejen ska tydligen vara helt improviserad från Pacinos sida och Hank Azarias förvåning är helt genuin. Bara det är värt fyra Oscars.

 

Heat är förövrigt en sådan film man måste se om med jämna mellanrum för att komma ihåg hur fantastiskt bra den är. Frågan är om vi inte pratar ren perfektion.

 

Henok Goitom är helt övertygad om att Barcelona kommer vinna La liga. Finns inget tvivel. Blir alltid lika glad när jag öppnar sportbladet. Är det jantelagen som gör att man måste avsky Real Madrid om man är svensk? Sannolikt inte, men jag tänker skylla på det ändå. Verkar ju fungera alldeles fantastiskt för alla andra. "Jantelagen made me do it".

 

Hur som helst var det smått fantastiskt skönt att ett självmål och århundradets målvaktstavla av Casillas inte gav Sevilla segern. Intressant att se om Real kan bibehålla spelet på Onsdag utan Xabi Alonso och Marcelo. Hur som helst är det bara seger som räknas mot Lyon.

Har spenderat dagen med att oförskämt trött ha redigeringslektion. Må vara galen, men jag kan nog tycka att redigering är ganska roligt. Att lektionen i övrigt gick i den brutala oseriositetens tecken var kanske inte så konstigt.

Dagens soundtrack: Nick Cave & The Bad Seeds - There She Goes My Beautiful World. För att den känns betydligt mer pepp att lyssna på det än typ Blondinbella.

Satt och funderade på reklamslogans innan. Det är sånt jag gör när jag har tråkigt. Kom fram till att kravmärkta droger kanske hade varit något. Finns ju onekligen vissa moraliskt tveksamma aspekter kopplade till fenomenet.

"Kravmärkt Kokain - För dig som vill kunna punda med gott samvete"

Ibland borde någon slå mig medvetslös när jag är trött, är fullt övertygad om att världen hade tjänat på det. Tala om att vara självpeppad.

Har fått som skoluppgift att läsa Expressen och Aftonbladet i en vecka. Måste vara den grymmaste skoluppgiften jag har tilldelats sedan jag tvingades läsa flugornas herre i åttan. Och det har jag inte lyckats komma över än. It hurts oh so bad.

Imorgon ska jag äntligen se The Wrestler, för att Mickey Rourke är så fantastiskt snygg. Ja, det där var ju så kallad ironi då. Mickey Rourke ser ut som en påse skridskor. Blonda skridskor.

Överväger om det är värt att gå upp klockan sex imorgon för att se Sverige spela. Det hade ju uppenbart varit det mest patriotiska, men jag kan ju knappast påstå att grejen med att gå upp tidigt är min...öhh...grej. Så nu ska jag fundera lite till på hur jag ska göra, sen ska jag i vilket fall som helst sova. Jag har förtjänat det. Den här dagen har varit ungefär lika jävlig som asbest, Carola och Jerry Springer mixade till en vidrig energidryck med råa ägg i.

Någon som har märkt att det är snö ute? I mängder? Finns en fördel med det, man slipper oroa sig för att trampa där någon eller något har kissat av misstag. Ja, det är något jag oroar mig för. Hundar är äckliga, människor är ännu äckligare.

Såg Prinsessan och grodan igår och kan bara konstatera att den var lysande. Bästa Disneyfilmen på sedan Fritzl byggde sin källare, typ. Lite som Alladin möter kreolsk kultur och vodoo i Louisiana möter...Knutby.

Dagens soundtrack: The Smiths - The Queen is Dead.

Jag tycker i regel inte om gatumusikanter. Det finns gyllene undantag, men de allra flesta förtjänar att kokas långsamt i helvetets innersta kretsar för sin rent uppseendeväckande brist på talang. Men det kan man ju självklart inte säga högt (även om jag precis gjorde det). Men när en trio gatumusikanter utrustade med dragspel och tamburiner ställer sig på spårvagnen (notera att jag skrev på, inte jämte, bakom eller för den delen under som hade varit att föredra) och helt ogenerat börjar sprida sin avskyvärda ursäkt till musik vill jag bara dö. Att det sitter en uppenbart småpackad alkis som hela tiden ser ut att vara på väg att gå berserk och skriker på dem gör inte situationen lustigare. Jag gick sista biten.

Men nu ska jag gå och kränga godis och titta på South Park. Det har jag förtjänat. Och även om jag inte egentligen förtjänat det tänker jag göra det ändå. In your faces!

Jar är sjukt trött. Är helt sinnessjukt för att vara brutalt ärlig. Just därför är det väldigt skönt att jag snart ska sova.

Satt med benen inklämd på en yta man knappt hade fått plats med en tennisboll på (en liten tennisboll) på tåget. Det var inte särskilt givande alls faktiskt.

Dagens soundtrack: Paradise Lost - Eternal. För att den är så sjukt bra och för att jag inte har hört den på säkert tre år vid det här laget. Det var liksom dags att åtgärda det nu. Och ja, den är munter, egentligen.

Jag skulle spelat Modern Warfare 2 ikväll, det blev inte jättemycket med det. Sög ju rätt stenhårt. Kan säkert alltid skylla på att jag är så trött, eller på att min Ps3:a blivit kidnappad av skånska seperatister. Välj din favoritversion själv, jag har min.

Allvarligt talat, så allvarligt var väl knappast Ronaldos armbågning som ledde till det röda kortet mot Malaga? Han blir fasthållen, försöker rycka sig lös och träffar då motståndaren i ansiktet med armen/armbågen. Vad jag kunde se var det långt ifrån medvetet utan bara tough luck för båda.

Människor kan ha en rent förödande effekt på mitt humör. Gärna i stora konstellationer på offentliga platser. Det är rent huvudvärksframkallande. Kanske lider av autism, vem vet.

Jag upptäckte på tågresan hem idag att jag av någon anledning har ett helt avsnitt av Bob Dylans radioprogram på mp3:n. Vet inte hur det hamnade där, men det var ganska underhållande. Dylan låter ungefär som en kedjerökande gangster ur en Martin Scorsese-film från tiden när hans filmer handlade om Baseballträn och Kokain istället för flygare och irländare. Udda men ganska underhållande. Att de tio första minuterna ramades in av tvättäkta amerikansk inavelscountry gjorde inte saken mindre roande.

Första dagen i skolan är nu avklarad. Upplevelsen kan nog summeras med ordet intressant. Men jag tog mig igenom det, och därifrån kan det nog bara bli bättre.

Insåg precis att jag, pinsamt nog, sitter och tittat på Paradise Hotel. Helt omedvetet, jag lovar. Det gick som bakgrundssorl och jag reflekterade inte över det förrens nu. Det  oförsvarbara är att jag inte bytt kanal än. Nu blev det dessutom reklam, så jag lär inte byta på yttligare en stund.

Kvällens soundtrack: Eric Clapton - Lonely Stranger.

Men nu ska jag, högst välförtjänt gå och lägga mig. Gick upp fyra i morse. Det är en upplevelse som enbart är okej om det sker för att man ska åka och fiska. Annars är det okristligt. Men i vilket fall, god natt.

Har haft missnöjet att kunna konstatera att det finns något som är lika deprimerande som dagtv. Det är nattradio. Att tvingas lyssna på Backyard babies och Jennifer Lopez medan man sitter ensam i bilen kan framkalla en viss känsla av isolation.

Måste ju erkänna att det var en viss nostalgisk känsla över att höra Waiting for Tonight igen dock. Har nog knappt hört den sedan den räknades som en hit. Det tar en tillbaka när det fanns två kategorier av Jennifer Lopez-fans. De som tyckte hon var bra, och de som tyckte hon var snygg.

Sitter och slötittar på Godzilla just nu. Det får mig att inse en sak, jag älskar klyschig och hejdlöst patetisk monsterfilm. Men sen gillar jag ju originalfilmen med så. Har faktiskt sett den, en gång för länge sedan.

Dagens soundtrack: Pet Shop Boys - Did You See Me Coming? För att det går bra saker på radio med. Ibland ivarjefall. Som när jag nästan hörde Steely Dan på radio på Pocket Shop på centralen i Göteborg. Sen visade det sig att någon körde ett blandband.

Jag har i efterskott kommit fram till vad mitt nyårslöfte ska bli. Jag ska ge det ett ärligt försök att på egen hand plocka alla stjärnor på Modern Warfare 2. Efter ca 20 försök klarade jag banan där man jagar djävulskt välkamouflerade (utrustade med ghillie suit, se ovan) krypskyttar i Tjernobyl.

Hamnade bakom ett praktexamplaret av estettjejen som försöker vara så överpretentiös och artsy att man vill spy. Outfit ihopmatchad på Monkey och Weekday, Ray Ban-glasögon och ciggaretter. Ändå scorade jag sannolikt fler kulturpoäng än henne eftersom jag precis lånat två antologier med Dylan Thomas Och T.S Eliots samlade verk på biblioteket. 1-0 till mig.

Nu ska jag sova, börjar bli bävertrött och det går ju inte. Ska träffa mormor för första gången sedan morfars begravning imorgon. Har en smula dåligt samvete över att det inte blivit tidigare, men skönt att det blir av nu ivarjefall. Hur som helst borde jag vara pigg då, så so long.

Idag har varit en genuin skitdag. Det är den sortens dag man hade spenderat med att äta ohälsosamma mängder glass uppkurad i tv-soffan framför Sömnlös i Seattle om man hade varit med i en chickflic. Det är jag lyckligtvis inte, så istället har jag blandat Weeping Willows med Katrina and the Waves. Känns lite som att blanda upp och neråttjack. Ambivalent är ordet.

Fick nu litteraturlistan för de första kurserna på utbildningen jag inleder på Tisdag (journalistprogrammet i Göteborg). Kunde av det konstatera att två böcker skulle kosta mig 1000 kronor. Jag är inte det minsta road.

Har uträttat bankärenden idag. Det är faktiskt rent läskigt mycket vuxenpoäng på det. Kompenserade det med att spela tv-spel och titta på en Duck Tales-film när jag kom hem.

Jag skaffade dessutom en bilddagbok när jag kom hem. Beslutet föddes ur ren tristess, jag behövde något att pilla med. Får se hur länge det håller, communitys är rätt dött. Har egentligen varit det sedan helgon slutade kännas roligt. Runt 2007 sådär alltså.

Dagens soundtrack: Red Hot Chili Peppers - Under the Bridge.

Har pillat med ett kollage som skulle bli skrivbordsbakgrund i två timmar nu. Blev precis klar, och är nästan stolt över mig själv. Nu kanske det blir lite roligare att sitta och stirra på skrivbordet när jag inte har något bättre för mig.

Nu ska jag ta mig för att faktiskt beställa litteraturen. Blir väl så illa tvungen misstänker jag. Bara att bita ihop. Mer bloggande kan högst eventuellt följa en annan gång, så stay tuned.

Så var man där igen, på god väg mot det stora skrämmande allvaret. Varför uppskattar man inte att gå runt och dega förräns ens möjlighet att göra det försvinner? Jag vill dega mer, och inte behöva göra något alls. Krav, ansvar och stress låter inte alls lockande. Chips, dipp och öl är mer melodin för dagen.

På tal om chips, dipp och öl. Den senaste veckan har varit en orgie i godis, mat, läsk, mer godis, glass, mat och andra onyttigheter. Jag måste återuppta löpandet så fort det blir lite varmare, annars finns risken att jag dör.

Jag gick omkring och hade Pokerface med Lady Gaga på hjärnan. Det var tills jag hörde Eric Cartman sjunga den. Jag behöver knappast påpeka vad jag har på hjärnan nu. Så otroligt genomfantastiskt, och nej, det var inte ironi.

Ibland tycker jag om att sakna folk, det kan nästan vara en terapeutisk känsla. Just nu kunde det inte ligga längre från sanningen. Hur fan ska jag klara två veckor utan ditt sällskap? Dör lite inombords för varje timme som passerar.

Dagens soundtrack: Nick Cave - To be by Your Side.

Är nu online med eget internet och egen dator. Kan högst möjligtvis innebära frekventare uppdaterande av den här bloggen. Men bara eventuellt, det största problemet är att jag är en lat jävel, och lär förbli sådan tills jag dör. 

Snubblade på ett aningen märkligt fynd när jag kom hem. Låg en uppbruten dildo-förpackning helt randomly på marken. Prislappen upplyste mig om att den hette Trojan horse och att förpackningens innehåll skulle vara rosa. Någon som inte kunde vänta tills de kom hem med att provköra sitt inköp? Eller månne någon som skämdes och tyckte det var säkrast att göra sig av med bevismaterialet? I vilket fall var det underhållande, barnslig och omogen som jag är.

Dagens klipp: Louise Hoffsten - What Good Am I? Fantastisk tolkning av fantastisk låt. Munspel är världens bästa instrument och Dylan själv ser nästan nöjd ut under applåderna efteråt. Mäktigt. 

Såg Instängd 2 igår. Drygt 40 liter slaffs och ett antal illbådande farhågor senare kunde jag konstatera att filmen inte alls var så dålig som jag förväntade mig. Var rätt bra till och med, även om de av någon anledning bytt regissör.   

Men nu pockar andra åtaganden (kaffe) på uppmärksamheten, så jag drar mig nu. So long suckers.

Jag ger upp nu, packar igen och drar ur pluggen. Orkar inte gå in på detaljer, men vissa personer (ska egentligen vara singular) ger mig huvudvärk och ångest. Alla som inte har något skäl att ta åt sig av det här vet sannolikt, och förhoppningsvis, om det själva. Orkar inte gå in på vem och vad, det är egentligen oväsentligt. Det enda väsentliga är att jag innerligt önskar någon diarré och behövde skriva det här för att avreagera mig så gott det gick.

På tal om saker som gör mig bitter. Desolation row är förmodligen Bob Dylans bästa sång. Det är en av få sånger som ger mig gåshud oavsett hur många gånger jag lyssnar på den, och texten är inget annat är ett fullskaligt mästerverk. Så varför i hela helvete har My Chemical Romance tillåtits göra en cover på den? Det är lite som att blanda religiös fanatism med kärnvapen, det kan aldrig sluta väl.

Har nu varvat Modern warfare 2, och det är så sanslöst episkt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Enda problemet är att Special ops-läget börjar bli sjukt svårt att klara på egen hand nu. Men eftersom stjärnsamlandet följer samma princip som Pokémon (gotta catch 'em all) så tänker jag envist fortsätta försöka tills jag har råd med en andra handkontroll och kan dela bördan med någon.

Nattens soundtrack: Rage Against the Machine - Sleep Now in the Fire. Sov gott.

Bunny Monroe kan mycket väl vara det största literära svinet någonsin. Han är så avskyvärd att det stundtals gränsar till att vara rent komiskt. Ändå kan man inte låta bli att tycka om honom, litegrann. En lärare till mig sa att en sak som kännetecknar stora författare är att de kan få en att sympatisera med osympatiska huvudkaraktärer. Utifrån den definitionen är Nick Cave värd Nobelpriset i literatur.

Nattens soundtrack 2: Bob Dylan - Positively 4th Street. Sov gott.

Nu är det dock jag som ska sova, min originalplan var nämligen att jag skulle somnat för drygt en timme sedan. Det gick inget vidare, så nu ska jag åtgärda det.

---

Så var yttligare en julafton överstökad, och det gick relativt smärtfritt. Blev kanske lite för mycket choklad, vilket ju kan sluta med magont, men annars har jag inga skäl att klaga. Förutom Kalle Anka. Hade krävts en vädning i klass med att Kalle tröttnar och istället drar på strippklubb med Piff och Puff för att det ska bli intressant. Det enda lustiga är väl de uppenbart påtända matadorerna i Tjuren Ferdidand.

I övrigt inkasserade jag Modern Warfare 2. Man får bekämpa Ivan med enorma missiler. Jag är nöjd. Man är inte man föränns man spränt en skeppslast med ryssar i luften samtidigt som man pillar sig i navlen med pipan på en Desert Eagle. Att samarbeta för att samla stjärnor är dessutom läskigt roligt. Har blivit två sextimmars sessioner tillsammans med kamrat Ljung på drygt en och en halv vecka nu.

Spenderade juldagen tillsammans med mamma med att städa i det som brukade vara mormor och morfars hus inför försäljningen. Det var en inte helt omärklig känsla. Hittade där den helt fantastiska vinylen "Jul med Egon". Jag misstänker att det kan vara ett fullgott substitut för de som tröttnat på Carola och Christer Sjögren. Om nu någon någonsin har uppskattat de två, vill säga.

30 sidor in i The Death of Bunny Monroe av Nick Cave lever boken upp till förväntningarna. För en bok som handlar om en alkoholiserad sexmissbrukare som säljer hudprodukter kan i stort sett bara bli bra. Att den faktiskt är bra på riktigt med är ett plus.  

Dagens soundtrack: Bob Dylan - The Man in the Long Black Coat. För att den är så fantastiskt ödermättad.

Sist men inte minst en försenad julhälsning, god jul och gott nytt år. Så, då var den ena hälsningen i tid ivarjefall. Lär ju trots allt inte sitta och blogga vid tolvslaget. Då blir det mest troligt andra aktiviteter. Vad får var och en gissa på egen hand om de känner att det behövs.

---

Måste vara tajming att vi har läst Ambrose Bierce idag eftersom jag i allra högsta grad känner mig på det humöret. Är så vansinnigt genombittert och ironiskt att jag bara måste älska det. Verket i fråga heter "The Devil's Dictionary", och är precis vad det låter som.

Edible, adj. Good to eat, and wholesome to digest, as a worm to a toad, a toad to a snake, a snake to a pig, a pig to a man, and a man to a worm.

MAN, n. An animal so lost in rapturous contemplation of what he thinks he is as to overlook what he indubitably ought to be. His chief occupation is extermination of other animals and his own species, which, however, multiplies with such insistent rapidity as to infest the whole habitable earth and Canada.

WOMAN, n.

An animal usually living in the vicinity of Man, and having a rudimentary susceptibility to domestication. It is credited by many of the elder zoologists with a certain vestigial docility acquired in a former state of seclusion, but naturalists of the postsusananthony period, having no knowledge of the seclusion, deny the virtue and declare that such as creation's dawn beheld, it roareth now. The species is the most widely distributed of all beasts of prey, infesting all habitable parts of the globe, from Greeland's spicy mountains to India's moral strand. The popular name (wolfman) is incorrect, for the creature is of the cat kind. The woman is lithe and graceful in its movement, especially the American variety (felis pugnans), is omnivorous and can be taught not to talk.
—Balthasar Pober

PATRIOTISM, n. Combustible rubbish read to the torch of any one ambitious to illuminate his name.

In Dr. Johnson's famous dictionary patriotism is defined as the last resort of a scoundrel. With all due respect to an enlightened but inferior lexicographer I beg to submit that it is the first.

PAIN, n. An uncomfortable frame of mind that may have a physical basis in something that is being done to the body, or may be purely mental, caused by the good fortune of another.

KLEPTOMANIAC, n. A rich thief.

MAIDEN, n. A young person of the unfair sex addicted to clewless conduct and views that madden to crime. The genus has a wide geographical distribution, being found wherever sought and deplored wherever found. The maiden is not altogether unpleasing to the eye, nor (without her piano and her views) insupportable to the ear, though in respect to comeliness distinctly inferior to the rainbow, and, with regard to the part of her that is audible, bleating out of the field by the canary — which, also, is more portable.


(Utdrag ur The Devil's Dictionary av Ambrose Bierce, från 1911)

Har avverkat så gott som all julhandel redan, vilket känns ganska skönt. Att jag hittade Seven till mig själv gör mig inte mindre glad. Kan mycket väl vara världens minst muntra film någonsin, och jag gillar det. Dessutom är den riktigt snyggt gjord.

Dagens soundtrack: The Rolling Stones - Paint it black. För att de har gjort en bra låt. Faktiskt.

Dagens rubrik: "Exparet Hogan bråkar om en toalettsits". Helt enkelt fantastiskt. Har varit ont om riktigt bra rubriker på sistone. Tur att Expressen håller fanan högt.

Real vann omgångens förmodligen mest dramatiska match och media disskuterar....Ronaldos sexpack? Det gäller att kunna prioritera vettigt. Att det är ett rätt ansenligt sexpack vi pratar om gör det inte mer relevant. Inte mycket ivarjefall. 

Att läsa gammal poesi kan vara mycket roligare än man kan tro. Bland annat påmindes jag om två saker. Dels att jag har läst Kubla Khan innan, och dels att jag tycker om den. I synnerhet inledningen är smått fantastisk.

 

In Xanadu did Kubla Khan

A stately pleasure-dome decree:

Where Alph, the sacred river, ran

Through caverns measureless to man

Down to a sunless sea. (Samuel Coleridge)


Det för mig in på dagens mest underskattade sak, vilket råkar vara filmen Citizen Kane. Den är smått fantastisk, och att den är från 1941 är inget giltigt skäl att inte se den. Vad det har med Kubla khan att göra får var och en som inte redan vet det lista ut själv. Det värsta är att jag blev sugen på att se den igen nu.

Nu behöver jag dock fortsätta skriva reklamanalys, jippie. Det kan nog full möjligtvis bli roligare än så, skulle jag våga gissa på. 

Har nu, efter att ha fått vg på fiction, vg på halva kursen. Det borde rimligtvis innebära att jag har ganska bra chanser att fixa vg på hela kursen i slutändan. Skulle ljuga om jag sa att det inte känns bra, och det är fult att ljuga. 

Gårdagens gåshudsvarning: 24 säsong 2. Började om igår och det är fortfarande lika bra, börjar nästan bli lite nostalgi över det.

Dagens gåshudsvarning: Bob Dylan - I'm not there. För att den är bäst, och för att minnena den frambringar fortfarande gör mig alldeles varm i kroppen.

Dagens cover: Jeff Tweedy  - Simple twist of fate (Bob Dylan).

Dagens överraskning: Manu Chao - Clandestino.

Dagens spel: Call of duty 4: Modern warfare. Hade nästan glömt exakt hur roligt det är. Kan nog nästan bara bli besviken på uppföljaren, förväntningarna börjar bli omänskligt höga nu.

Jag hatar reklam på Spotify. Inte nog med att den alltid är överdrivet lång och hindrar mig från att lyssna på musik jag tycker om. Nej, dessutom har alla fruktansvärt irriterande röster som bara bli ännu jobbigare av att man har högt ljud eftersom man egentligen lyssnar på musik och musik gör sig bäst så. Sjukt irriterande är det.

Dagens soundtrack, Bob Dylan - Hurricane. Dagens tema är Bob Dylan. Dagens tema är alltid Bob Dylan, egentligen.  

Det är alltid en smula glädjande och sorgligt (båda på samma gång) att gå på Myrorna. Är helt otroligt hur mycket fula kläder det finns. Känns extra spännande att rätt mycket av det som finns ser ut att ha ägts av någon kufisk 60tals-kliché som tycker flower power och psykadeliska droger är det bästa som finns.

För att inte tala om vinylbackarna på Röda Korset. Vikingarna med Kramgoa låter volym 13 någon? Hörde jag ett kollektivt nej tack? Hittade förövrigtt x antal tyska samlingsskivor vars omslag undantagslöst pryddes av kvinnor klädda i inte allt för väl tilltagna bikinis prydda med diverse färgglada mönster. 80-tal och Tyskland är ingen bra blandning.   

Dagens soundtrack: Bob Dylan - Lily, Rosemary and the Jack of Hearts. För att den är precis så bra som jag tycker att den är. 

Jag ska våldsförtära något sött för att fira om Barcelona skulle åka ur Champions League redan i gruppspelet i år. Det verkar inte helt omöjligt. Inter och Rubin Kazan vidare från gruppen? Ja tack. 

Börjar bli jul på allvar nu. Har börjar fundera på potentiella julklappar, och en del är redan spikade, om än inte införhandlade/tillverkade/manufakturerade. Mitt mantra när det gäller julklappar må alltid ha varit att det är överskattat att vara ute i tid, men det känns rätt bra att för en gångs skull vara det. 

Nu ska jag dock:

1. Äta kvällsmat
2. Prata i telefon
3. Spela tv-spel
4. Sova

Så, då fick jag med en lista också. Bra jobbat tycker jag. Nu kag jag avsluta med gott samvete. Sayonaaaara.

Är det mening att det ska vara roligt att skriva tenta? Tror inte det va, ordet tenta ligger ju närmre Ebola än glass på rolighetsskalan. Men idag fick mina djupt rotade uppfattningar sig yttligare en törn. Grammatiktentan var rolig. Jag tyckte det var stimulerande att skriva den. Det är helt sinnessjukt. Nu hoppas jag bara att jag kunde det också. Det hade onekligen underlättat något helt ofattbart.

Rätt skönt att kunna ägna helgen åt tv-spel, bakning, läsning (ska ta tag i Virgina Woolfs Orlando på allvar nu) och fotboll nu utan att tänka på grammatik. Borde skriva en litteraturlista så jag vet vad jag ska läsa härnäst med. Arggh, blir helt stressad av allt jag kan göra istället för att plugga.

Att sova i separata sängar kan tydligen vara kärleksfullare än man tror för par. Tala om ångest över att vakna upp (förutsatt att återgivelsen av händelsen är korrekt och det faktiskt var en olycka). Jag ska definitivt inte klaga nästa gång jag blir väckt av att personen jämte mig lever.

Dagens soundtrack: Mustasch - Damn it's dark. Glad musik för glada dagar.

Jag blir ledsen när jag hör någon säga att Sweet Dreams (Are Made of This) är en tråkig låt. När någon dessutom totalkvaddar den och får positiv respons för det  blir jag ännu mer ledsen. Ja, det handlar om idol, och för att vara en tävling som går ut på att kunna sjunga känns det udda att ingen verkar kunna just det. Jag antar att deltagarna är bra på något annat (jag förutsätter att de inte är talanglösa som man kan få för av att bara titta på programmet), men det är ju rätt irrelevant i sammanhanget. Och irrelevant vill man ju inte vara.

Något annat som gör mig ledsen är faktum att kanal 5 sänder repriser av Ullared. På en Fredag. Hur mycket crack hade de rökt när de kom fram till att det var en bra idé? Tycker knappt det är etiskt försvarbart att sända det en gång i veckan, men att reprisera på bästa sändningstid en Fredag är snudd på ett hån mot allt vad god smak kan tänkas heta.

Dagens soundtrack 2: Neil Young & Crazy horse - Out on the Weekend.

Nu ska jag fortsätta att varva Orlando med Fifa 09. Har fortfarande inte lyckats köpa loss David Villa från Valencia. De har tydligen inte tillräckligt mågna spelare. Varför de isåfall har transferlistat Maduro förstår jag inte. Arggh. Kontentan är att det är beroendeframkallande att spela karriärsläge.

Bob Dylan har släppt en julskiva. Finn sex fel i den meningen, någon? Vad rökte han när han kläckte den idéen? Det värsta är dock inte att han släpper julmusik, det är att det inte är totalt värdelöst. Tvärtom, tyckte det var rätt mysigt. Funkar helt okej att höra Dylan sjunga "Here Comes Santa Claus". Äntligen ett bra argument i kampen för att få mamma att ritualbränna Carolas "Jul i Betlehem". Sing Hallelujah.

Dagens soundtrack: Bob Dylan  - Señor (Tales of Yankee Power). För att inget går upp emot gamla klassiker man inte har lyssnat sönder och dessutom inte hört på alldeles för länge, trots världens kanske märkligaste sångtext.

Jag pluggar engelsk grammatik just nu, egentligen. Pinar just nu mig själv med att rita träddiagram. Ja, det är grammatik jag pratar om. Det bästa är ändå att det slår den gamla klassiska skolgrammatiken rätt ordentligt.

Verkar ha blossat upp en rätt rejäl debatt om fotbollsdomare efter att Frankrike tagit sig till VM efter en solklar hands av Henry. Martin Hansson får mängder av skit och det gnälls i mängder. Har personligen inget emot Hansson, och kravet på avstängning känns en smula snevridet när tidernas sämsta icke-spanska domare fortfarande får döma, nämligen Frank De Bleeckere. Skulle inte ens i mina värsta mardrömmar kunna fantisera ihop en fegare eller sämre domare. Skulle möjligtvis vara Tom Henning Övrebö då. Och nej, jag tycker inte det är okej att gnälla eller skylla allt som går fel på domare, men någon jävla hejd på uselheten får det vara.

Dagens soundtrack 2: Bob Dylan - I'm Not There. Samma motivering som innan, kunde inte låta bli att hålla mig på temat.

Börjar ju nästan få lite julkänslor, så här i November. Kan alltid luta mig mot att det ivarjefall inte berodde på att var och varannan affär började med jultema i mitten av Augusti typ. Det ska jag fira med att plugga mer teori, äta pepparkakor och dricka kaffe med kardemumma och kanel i. Yeehaah.

Gårdagens kväll spenderades mycket vist på kåren, i sällskap med personer som inte var ekonomer. Det ni, hade jag aldrig kunnat gissa. Blev en smula upprörd där ett tag.

Börjar få lite av en Neil Young-renässans. Inte så konstigt, han är trots allt konstaterat bäst (konstaterat av mig alltså). Mannen hade kunnat komma undan med att ritualoffra spädbarn till satan, spela in hemmagjord porr med Hulk Hogan och lyssna på Christer Sjögrens senaste julskiva med smurftema. Allt det samtidigt, och enbart för att han faktiskt är Neil Young. Och så har han ett kompband som heter galen häst. Bara det liksom.

Dagens soundtrack, Neil Young & Crazy Horse - Mansion on the Hill.

Dagens soundtrack 2, Neil Young & Crazy Horse - F*!#In' Up. Ja, den heter så.

George Carlin är en ny potentiell favorit vad gäller stand up. Det är fint vad man kan upptäcka genom att läsa en bok om språkvetenskap, eller snarare genom att lyssna på någon som har gjort det. Både otippat och trevligt.

Dagens soundtrack 3, Chemical Brothers - Galvanize. Ha, in yo face. Ja, du vet vem du är.

Det är inte varje dag jag hamnar i disskussioner med folk om Daft Punk, men igår blev det så. Omväxling förnöjer antar jag.

---

Jag hade gett en del för att få sommar igen. Brukar inte sakna årstiden när den passerat men i år har varit annorlunda. I synnerhet nu när det regnar och vädret mest är en dålig metafor för misär.

Utan tur kan det tydligen vara svårt att slå ett lag ur division tre. Träffar man ribban tre gången underlättar inte det. Funderar seriöst på om det hade gått bättre ifall Real ställt upp med b-laget.

Dagens citat står Dylan Thomas för. "An alcoholic is someone you don't like, who drinks as much as you do". Denna lilla vardagsvisdom gjorde min morgon.

"Grave men, near death, who see with blinding sight
Blind eyes could blaze like meteors and be gay,
Rage, rage against the dying of the light

And you, my father, there on that sad height,
Curse, bless, me now with your fierce tears, I pray.
Do not go gentle into that good night.
Rage, rage against the dying of the light." (Dylan Thomas, Do Not Go Gentle Into That Good Night)

Briljant. Misstänker att jag blir tvungen att omvärdera honom helt efter att inte varit helt imponerad av mina första erfarenheter på gymnasiet.

Dagens rubrik, "Anna Anka utmanar Kalle Anka". Det är kul, lite på samma sätt som körsvårtor är kul.

Ullared är värsta sortens förnedrings-tv. Som om det i sig inte vore nog så är det även uselt på ett väldigt generellt plan. Och att nationalskammen  står mitt i allt som en uppmärksamhetskåt pudel och ska sälja t-shirts gör mig inte gladare. Någon som kan se Magnus Betnér stå på Gekås och rea ut giftbags tillsammans med sin själ? Trodde inte det va. Det värsta är dock inte att det suger, det värsta är att jag sett två av två avsnitt. Men efter senaste ångesttrippen till program kan det mycket väl vara slut på det nu. Jag kan förstår inte lova något dock.